Vindkraftsutbyggnaden har spårat ur

Vi var från början entusiastiska, kanske naiva, sedan lamslagna och därefter alltmera upprörda. Så har vår syn på vindkraftutbyggnaden utvecklats under åren efter beslutet om det nationella målet 20 TWh/år landbaserad vindkraft till år 2020.

Från Dalarna och norrut växer nu snabbt stora industrilandskap upp på bergskrön som hittills täckts av biologiskt rika gammelskogar. De har varit svåra att nå för industriskogsbruk och har därför blivit kvar ofördärvade. Sådana måste skyddas för att Sverige ska kunna nå det nationella miljömålet ”Levande Skogar” och sina åtaganden vid FN-mötet i Nagoya 2010.  Många av vindkraftparkerna täcker tiotals kvadratkilometer med sönderstyckad gammelskog. I Dalarna planeras anläggningar med arealer över 50 km2.

Vår upprördhet över de orimliga avvägningar som ofta görs mellan natur-, kultur- och friluftsvärden kontra utbyggnadsplaner har nu nått en gräns där vi beslutat att öppet och aktivt börja agera mot de regler och krafter som möjliggör den här utvecklingen.

Den viktigaste instansen vid planeringen av vindkraftsprojekt är den kommunalpolitiska. Om den beslutat om klartecken och projektören påbörjat sitt arbete, ligger vägen oftast öppen mot bygget av vindkraftparken. Starka motargument från allmänhet, ideella föreningar, länsstyrelser och Naturvårdsverk lämnas skrämmande ofta utan avseende hos domstolar som är satta att försvara allmänintressets krav på objektivitet. Domar beslutas på ofullständiga grunder och viktiga nytillkomna fakta noteras överhuvudtaget inte vid ansökan om överklagande (se till exempel mål M 599-13 och M 8779-14). Rättsprocesserna kännetecknas ofta av okunskap och brist på engagemang, men också av den grund som lagstiftarna lagt.

Vindbolagens representanter håller möten med lokalbefolkningen där guld och gröna skogar utlovas. Underlagen som presenteras har utarbetas av betalda ”experter” på allt från fåglar till vägbyggnad. Nackdelarna sägs vara obetydliga och ansenliga summor utlovas till traktens fattiga föreningar som bygdepeng. Så har många skeptiska röster tystnat. Markägarna har i regel redan knutits upp genom löften om feta arrendeavtal. Ärendena rullar sedan på och de politiskt gynnade affärsintressena kan förverkliga sina planer.

Först och främst kräver vi att regeringen omedelbart gör ett förutsättningslöst omtag i den här frågan! Den tekniska utvecklingen inom energisektorn och faktorer i samhället som leder till lägre elförbrukning visar att satsningen på vindkraft är starkt överdriven, och med onödigt stora skador på natur, kultur och ekonomi. Nya sätt att producera eller spara el – solel, vågkraft, energieffektivisering med mera kommer på bred front.

Om miljöargumentet kan bland annat sägas att förstörda skogsmarker inte i fortsättningen kan binda den klimatskadliga koldioxid som vindkraften sägs förhindra utsläpp av. Förstör alltså inte gammelskog genom anläggande av vindkraftparker eller kalhyggesbruk! Det finns stora arealer i acceptabla vindlägen på marker som redan är starkt exploaterade - kalhyggen, ungskogar, gamla industriområden och liknande. Och vad händer när anläggningarna ska avvecklas om 25 år? Det handlar ju inte om att dra upp några små tältpinnar, utan om stora betongfundament, 100-tons stålkonstruktioner, lossprängda bergmassor, breda vägstråk, djupa dikningar, kraftledningar med mera. Vem bekostar det som kan återställas? Ett av bolagen i Dalarna åläggs att avsätta 120 000 kr per verk för demontering. En struntsumma i sammanhanget

Vindkraften kan inte generellt avvisas som ett av alternativen i den framtida produktionsmixen, men produktionssättet måste nyttjas med förnuft. Politiker av alla kulörer – dra i nödbromsen nu!

Ulla Magnusson, länsordförande Naturskyddsföreningen i Dalarna

Mats Forslund, ordförande Dalarnas ornitologiska förening