Schyman, ojämlikhet kan inte rättas till med politik!

Frågan är komplicerad. Männen är valda demokratiskt. Både kvinnor och män har lämnat in valsedlar och därmed sett till att de kommit till makten. Kan man vända sig mot det?  Svaret är ja. Könsroller har formats under sekler. Utifrån vårt kön blir vi bemötta och bedömda olika, vilket ökar glappet mellan könen. Dag efter dag genom livet formas vi. Och begränsas.

Om kvinnor anses mjuka, omvårdande, medan män ses som ledare, kommer det att påverka vilka jobb och vilken lön vi får – och huruvida vi kan bli ordförande i kommunstyrelsen eller inte. Vissa hävdar att vi biologiskt skiljer oss åt, och visst kan det ligga en sanning i det. Individer föds olika, och oavsett kön bär vi olika slags dna. Kvinnligt och manligt är bara en av många dimensioner. Men en som har fått ett stort genomslag och skapat en ovärdig orättvisa över hela världen.

Målet måste vara att vi ska ha samma förutsättningar, oavsett hur vi ser ut mellan benen.

Forskaren Daniel Kahnemann har i sin bok Thinking, fast and slow, förtjänstfullt beskrivit hur vår lata hjärna är fördomsfull och dum. För att slippa jobba hittar den mönster för att döma människor automatiskt, utan att behöva ta reda på fakta. Den vill helst komma undan ”arbetslinjen”, därmed blir den individualismens största fiende. Den håller oss fångna i rasism, anti-feminism och ett samhälle som uppmuntrar inkompetens. Om vi inte ser upp.

Feminism handlar främst om medvetenhet. Att våga se att man själv kan tänka snett, utifrån gamla traditionella normer. Att erkänna att ens val kanske inte alltid är självständiga och smarta, utan många gånger går på rutin.

Feminismens motståndare säger ofta att ”kompetens ska gå före kön”, men det är just det feminismen förordar. Kön ska inte överskugga kompetens. En kultur som dömer män och kvinnor olika kan knappast kallas förnuftig. Även ett politiskt liberalt samhälle kan vara anti-liberalt, det vill säga fängsla människor i en identitet man fötts in i, inte valt.

Kvinnor ska inte väljas för att de är kvinnor, liksom män inte ska väljas för att de är män. I stället är målet att varje individ ska befrias från de handbojor som kulturen satt på hen. Feminism handlar inte om att kvinnor ska få särskilda rättigheter, utan om att vi ska ha samma möjligheter som männen. Spela på samma spelplan, med samma regler. Våra röster ska ha samma volym, våra åsikter ska lyssnas på med samma intresse (eller ointresse) som vore de framförda ur en mans mun, med en mans

Nu stoppas kvinnor av kultur, normer, traditioner och förutfattade meningarna om könets betydelse för kompetensen. Att 89 kommuner aldrig har haft en kvinna vid rodret är bara en av många varningssignaler.

Jag förordar inte att ojämlikheten ska rättas till med politiska beslut, så som Gudrun Schyman vill. Vad har politiker för rätt att storma in i våra liv, familjer och företag och bestämma? Men som liberal vill jag ändå befria, och den frihetskampen förs vid sommarfester och i personalmatsalar, genom samtal och påverkan människa till människa. Den liberala feminismen gömmer sig inte bakom statliga storstilade kvoteringstvång eller lagar. Den ställer inte män mot kvinnor. Den slåss inte. Men den förändrar på djupet.

Carolin Dahlman, liberal debattör och författare till flera skrifter för Timbro