Samordnaren vill att politikerna engagerar sig

I februari utsåg regeringen den tidigare S-ministern Gabriel Wikström till nationell samordnare i Sverige för arbetet med Agenda 2030. Att stärka kommunernas och regionernas fokus på Agenda 2030-frågorna blir en av mina viktigaste ambitioner, förklarade han när han tillträdde.

Nu säger han till Dagens Samhälle:

– Många kommuner och regioner refererar gärna till Agenda 2030. Men det sker på ett ganska ytligt sätt. Och det är inte inte så många som på allvar har börjat jobba i enlighet med agendan.

Detta stämmer överens med de slutsatser Statskontoret slog fast i en rapport från i juni.

Varför är det så här?
– För det första är Agenda 2030 ett mycket ambitiöst arbete, som kräver att man gör många saker väldigt annorlunda mot hur man jobbar i dag. Detta är svårt i sig,

– Men det är även så att politikerna i kommuner och regionerna inte har varit tillräckligt engagerade. Och det är nödvändigt när man går in i ett sådant här tvärsektoriellt arbete. Det krävs engagemang och ett mandat från den högsta beslutsnivån för att arbetet med Agenda 2030 ska lyckas. Det vill säga, från kommunstyrelsens respektive regionstyrelsens ordförande.

Många kommuner och regioner har tillsatt egna samordnare eller hållbarhetschefer. Det finns både för- och nackdelar med detta.

– Risken är att politikerna då tycker att frågan är löst och så kan vi pyssla med annat. Men grejen med Agenda 2030 är just att det inte ska vara ett eget stuprör. Det här tänkandet ska genomsyra all verksamhet, från budgetplanering till verksamhetsuppföljning, säger Gabriel Wikström.

Vad gör du för att jaga på kommuner och regioner?
– En viktig uppgift blir att samla ihop de som är lokala samordnare och föra ihop dem med näringslivet och akademin. Regionerna som ansvarar för sjukvården är vana att samarbete med forskningen, men i kommunerna finns inte den traditionen. Här tror jag på stora effekter eftersom det finns mycket värdefull forskning om hållbarhetsfrågor.

Att sprida goda exempel blir en annan viktig uppgift för den nationella samordnaren.

Varför ska kommuner och regioner bry sig om Agenda 2030?
– Inte för att FN har fattat beslut om de globala målen. Utan för att arbetet med att nå målsättningarna kan ge kommuner och regioner verktyg att lösa de centrala utmaningar som de har brottats med i decennier – till exempel stuprörstänkandet och det kommunalekonomiska ramverket som styr mot ettårsbudgetar. Vi måste bort från det. I slutänden kommer detta att leda till bättre service för medborgarna.

De globala målen är ganska övergripande på rätt lång sikt. Finns det inte en risk att detta prioriteras bort, när det här och nu finns akuta problem med arbetslöshet och gängkriminalitet?
– Gängkriminaliteten är ett sorgligt facit på något vi hade kunnat undvika om kommunerna hade satsat tydligare på förebyggande åtgärder för 10–15 år sedan. Låt oss inte göra om det misstaget.

Vad har coronapandemin betytt för arbetet med agendan?
– Kommuner och regioner har fått ägna mycket av sin kraft och energi åt akuta insatser i stället för de långsiktiga åtgärder som agendan innebär. Men pandemin har också väckt en medvetenhet om vikten av att arbeta förebyggande och långsiktigt – och att vi måste samarbeta med andra aktörer. Vi klarar oss inte ensamma.

Gabriel Wikströms uppdrag som regeringens nationella samordnare löper ut i mars 2024.

Är ditt arbete slutfört då?
– Mitt uppdrag är slutfört då, i någon mening. Men vi kommer definitivt inte vara klara med arbetet. För att klara de här utmaningarna måste vi jobba ända in i kaklet.