Naturvårdsverkets förslag förstör miljön

Naturvårdsverket överlämnar i dagarna en utredning till regeringen om hållbar återföring av fosfor till kretsloppet. Frågan rör en av vår tids största miljöutmaningar.

Naturvårdsverket har tyvärr formulerat ett förslag som leder till att flera av riksdagens och regeringens miljömål motverkas. Utredningen innehåller förslag, som om de skulle bli verklighet, hotar stora delar av de svenska kretsloppsambitionerna och gjorda investeringar i biogasanläggningar och infrastruktur.

En del i Naturvårdsverkets uppdrag har varit att föreslå ett regelverk för återföringen av fosfor från samhälle och städer till jordbruket. Utmaningen är hur vi kan återföra fosfor på ett säkert sätt, med hänsyn till farliga ämnen som vi inte vill ha i kretsloppet.  Utredningen överlämnas formellt den 5 september till miljöminister Lena Ek, men innehållet har redan kommit ut och reaktionerna har varit starka.

Det finns två huvudskäl till att förvånas över utredningen i sitt nuvarande skick:

1. Den avviker från regeringsuppdraget som anger att utredningen ska utgå från att ”möjliggöra hållbar återföring av fosfor”. Förslagen leder till raka motsatsen – den hållbara återföringen av fosfor kommer att minska kraftigt.

2. Utredningen saknar helhetssyn och en konsekvensanalys med ett flergenerationsperspektiv. Exempel på frågor som inte beaktas i det slutliga förslaget är vad det skulle innebära på sikt för den svenska biogasproduktionen, för återföringen av andra näringsämnen till åkermark och för riksdagens övriga 15 miljömål?

Naturvårdsverkets förslag innebär orimligheter, genom att bland annat tuffare gränsvärden för åkerns gödsel föreslås än för den mat som vi stoppar i munnen. Det vi lägger på tallriken får innehålla högre halter av till exempel kadmium än gödsel.  Gränsvärdet för tillåten mängd kadmium är 6 gånger högre för potatis, 14 gånger högre för vete och 38 gånger högre för ris än det föreslagna gränsvärdet för den gödsel som ska användas på åkrarna.

Med Naturvårdsverkets nivåer skulle en dagens rätt på vilken lunchrestaurang som helst uppfattas som miljöfarligt avfall.

Dessutom föreslås gränsvärdet för kadmium i rötrester ligga 2,5 gånger lägre än för mineralgödsel. Konsekvensen blir mindre naturligt gödsel i kretslopp och mer importerat mineralgödsel (som till skillnad från rötrester i kretslopp tillför nytt kadmium).

Naturvårdsverket har ensidigt fokuserat på att tillgodose Kemikalieinspektionens snävare perspektiv med fokus på ett enda av riksdagens 16 miljömål, nämligen målet ”giftfri miljö” utan hänsyn till hur de andra 15 miljömålen påverkas. Förslaget, i sin nuvarande form, går direkt på tvärs med exempelvis miljömålen om ”begränsad klimatpåverkan”, ”god bebyggd miljö” och ”ingen övergödning”. Bra försök att formulera ett nytt miljömål med sikte på kretslopp av växtnäring har gjorts av Naturvårdsverket inom uppdraget, problemet är bara att övriga förslag som läggs fram omöjliggör samma miljömål.

Det är häpnadsväckande att Naturvårdsverket avslutar uppdraget med en alltför sen konsekvensanalys – och går vidare med ett förslag trots stora konsekvenser, exempelvis:

• Regeringens mål om matavfall skulle omöjliggöras. Målet är bland annat att år 2018 sortera minst 50 procent av matavfallet från hushåll, storkök, butiker och restauranger. Centerpartiets storsatsning på insamling av matavfall i Stockholm skulle gå upp i rök. Det blir förbränning, inte rötning eller fordonsgas.

• Biogasproduktionen hotas. Insamling av matavfall för biogasproduktion skulle avsevärt försvåras, och på vissa platser stoppas – i strid med regeringens mål. Biogassektorn som staten, via Naturvårdsverket (paradoxalt nog), finansierat med minst 620 miljoner kronor får en dödsstöt. Det blir bensin, inte biogas.

• Många kommuner riskerar att få se sina miljöinvesteringar i biogasanläggningar gå upp i rök. I Linköping har Tekniska verken beräknat konsekvenserna av Naturvårdsverkets förslag. Slutsatsen är att de föreslagna gränsvärdena för kadmium omöjliggör en utsortering av matavfall för att röta det till biogas och sedan återföra näringsämnena till åkrarna. I Linköping kommer matavfallet, i strid med miljömålen, istället att förbrännas och biogasproduktionen kraftigt minska.

• Import av mineralgödsel ökar. Om gödsel från avloppsslam och matavfall eldas upp blir följden att användningen ökar av mineralgödsel som tillför nytt kadmium till åkrarna. Detta strider mot såväl miljömålet om en giftfri miljö som målet att hushålla med den ändliga fosforn.

• Arbetet för ett renare kretslopp utgör en sporre för att minska halterna av oönskade ämnen i samhället. Om vi överger kretsloppsambitionerna försvinner en stor drivkraft att fasa ut farliga ämnen. Så motverkas effektivt möjligheten att nå miljömålet Giftfri miljö. För att nå Giftfri miljö är förstås lösningen att fasa ut de ämnen som försämrar kretsloppen - istället för att förbjuda kretsloppen.

En klok miljöpolitik satsar på kretslopp, inte i första hand förbränning. Naturvårdsverkets förslag är dåligt – och inte alls det Lena Ek beställde. Naturvårdsverkets rapport bör därför förpassas till pappersinsamlingen. Härifrån finns bara en väg att gå: Tillbaka till arbetsbordet. Vi behöver en långsiktig lösning som bygger på säkra och hållbara kretslopp där vi gemensamt tar tillvara avfall, rester och avlopp vi dagligen producerar. Detta är resurser som ska komma samhälle och miljö till nytta i form av gödsel och energi.

Lena Söderberg, vd Svenskt Vatten

Helena Jonsson, förbundsordförande LRF

Weine Wiqvist, vd Avfall Sverige

Anders Mathiasson, vd Energigas Sverige