Låt jämställdhet vara Sveriges unika vapenslag

Min gissning är att inte alla av Försvarsmaktens anställda jublar över att myndigheten lägger tid och kraft vid genderfrågor och nu dessutom släpper en handbok i ämnet för både skarpa insatser och övningar.

Samtidigt är det en helt logisk konsekvens av ett ihärdigt arbete som pågått i många år och som, tillsammans med svenska soldaters goda rykte i allmänhet, ytterligare flyttar fram positionerna för den moderna försvarsverksamheten. Alla vi som någon gång deltagit i en skarp insats vet att verkligheten ofta ser helt annorlunda ut än de scenario-övningar som utspelades på hemmaplan inför resan till Bosnien, Afghanistan, Mali eller någon av alla de andra länder svenska soldater verkat och verkar i.

Civilbefolkning, kulturella uttryck, lokala traditioner och många andra faktorer kan påverka en insats som ser helt annorlunda ut på planeringsbordet. Ingen plan överlever den första kontakten med fienden, brukar det heta. Kanske borde det snarare stå ”första kontakten med människor”?

Att lära sig metoder för att rycka fram över fältet, inta terrängen och säkra en plats, gärna i motljus, må vara grundläggande i all militär verksamhet, men i den moderna konflikten är interaktion med och förståelse för lokalbefolkningens drivkrafter och villkor avgörande.

Aktörerna på slagfältet är fler än någonsin och hybridkrigföring ställer nya krav. Det här har Försvarsmakten förstått sedan länge och i många år har den obligatoriska, ibland förlöjligade, genusutbildningen varit en del i att förbereda utlandsstyrkans soldater inför sina uppgifter, likväl som annan utbildning i kulturell förståelse.

Personligen har jag deltagit i operationer som genomförts i syfte att stärka afghanska kvinnliga poliser och deras möjlighet att utföra sin uppgift, detta i samarbete med en svensk Gender Field Advisor och en grupp modiga afghanska poliskvinnor.

Uppdraget var oväntat, unikt och vid den tiden svårt att integrera i traditionell operationsplanering. Nu, med en handbok på plats, hade operationen antagligen varit enklare att både planera och utvärdera med ännu högre operationell effekt som resultat. Grabbig jargong, ”det var bättre förr” och förlegade föreställningar om kvinnligt och manligt finns fortfarande kvar i vårt samhälle och rimligtvis även inom Försvarsmakten.

Det finns dock en motkraft. Ett tydligt signalvärde i form av beslut, riktlinjer och värdegrundsarbete men också enskilda soldater, befäl, chefer och anställda som i sin gärning varje dag visar betydelsen av att hålla jämställdhetsperspektivet levande.

Det har skapat en stor medvetenhet hos de flesta förband och enheter och belyst genderfrågan både i den egna organisationen och ute på fältet i mötet med omvärlden. Du kanske inte gillar det, men du kommer inte undan att tänka på det skulle man kunna sammanfatta nuläget.

Det är när jämställdhetsperspektivet betraktas som en unik militär förmåga och inte en pliktskyldig kravuppfyllan från högre ort som det kan börja hända saker på riktigt. Osäkerheten för svenska soldater och officerare inför att jobba med genderfrågorna är ofta stor, och som bekant väljer vi ofta att välja det trygga och bekanta när vi ställs inför svåra frågor.

Därför tror jag att gender-handboken kan hjälpa till att vässa det svenska försvaret ytterligare inom det moderna konfliktspektrat. Dessutom inom ett område där vi redan håller världsklass. Det finns inga ursäkter längre.

Fredrik Wass, fd soldat i den svenska utlandsstyrkan i Afghanistan, grundare av jämställdhetsinitiativet #TackaNej, internetdebattör och omvärldsbevakare, Sveriges Tidskrifter