Lagmiss gör flytten av Kiruna dyr för de boende

Vid inlösen av fastighet, får ägaren en ersättning på marknadsvärdet plus 25 procent enligt expropriationslagens ersättningsmodell. Det kan ju låta betryggande, men när lediga bostäder saknas och nyproduktion krävs, innebär det att en småhusägare som får sitt hus inlöst, förlorar pengar. En ersättning på marknadsvärdet plus 25 procent, når helt enkelt inte upp till nybyggnadskostnaden. Mellanskillnaden upp till ett nytt hus får de som tvingas flytta stå för själva. Likaså för kapitalvinstskatten eller uppskovsskatten, vilket innebär ännu mindre pengar att köpa ny bostad för. Expropriationslagen kompenserar inte heller hyresgäster för att de tvingas flytta till nybyggda hyreslägenheter, som är tusentals kronor dyrare per månad.

Drabbade småhusägare och hyresgäster vill av förklarliga skäl inte betala de merkostnader som exploatören LKAB orsakar dem. LKAB å sin sida vill inte betala småhusägares och hyresgästers merkostnader, då lagstiftningen har gett bolaget fribrev från dessa kostnader. Konflikten är därmed ett faktum.

Lagstiftningens ersättningsmodell fungerar inte och går stick i stäv med ekonomisk teori, då den innebär att LKAB och andra exploatörer stoppar intäkterna i egen ficka, samtidigt som räkningarna för samhällsomvandlingen till stor del skickas till småhusägare och hyresgäster. LKAB behöver som exploatör helt enkelt inte ta de ekonomiska konsekvenserna fullt ut av sina beslut om expansion av gruvor med åtföljande rivning av bostäder, utan kan låta småhusägare, hyresgäster och andra stå för stora delar av kostnaderna.

Det har uppstått vad som med ekonomiska termer brukar betecknas som en extern effekt eller en externalitet. En ersättningsmodell som innebär att det går att fatta beslut, som man själv tar intäkterna av, men kan låta andra stå kostnaderna för, leder till samhällsekonomisk ineffektivitet.

En externalitet kan dock elimineras genom till exempel lagstiftning, så att den som fattar beslut om åtgärden, även får stå den fulla kostnaden av beslutet. Det enda rimliga är därför att finansieringen av nya bostäder - precis som i Tyskland - i sin helhet tas ifrån den tillgång som exploateras, det vill säga mineralen i marken. LKAB måste därför som exploatör stå för merkostnaden för nya bostäder. Regeringen måste ändra lagstiftningen så att merkostnader för nya bostäder ersätts enligt expropriationslagen.

Försäljning av fastigheter på grund av inlösen sker på annans initiativ, varför det är motiverat att även inkomstskattelagen ändras så att sådan försäljning är uppskovsskattefri. I annat fall får småhusägare svårare att finansiera nya bostäder.

Ulf Stenberg, chefsjurist, Villaägarnas Riksförbund