Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Hållbarhet

Feminismen måste bekämpa allt förtryck

Internationella kvinnodagen är till för att uppmärksamma de patriarkala strukturer som genomsyrar så gott som alla samhällen. Det är en dag då vi kan uppmärksamma de framsteg som gjorts men även de som inte gjorts. Feminismens mål är nämligen långt ifrån uppnådda.

Publicerad: 8 mars 2015, 06:45

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

JämställdhetFeminismRasism

Under den senaste tiden så har frågan om dagens feminism fokuserar på rätt saker eller inte fått allt mer fokus. Det kan handla om debatten kring kulturell appropriering, fat shaming eller huruvida kön eller hudfärg är relevant vid tillsättning av näringslivets toppskikt.

Kulturell appropriering innebär att personer av en viss kultur antar element från en annan kultur, till exempel genom att ”klä ut sig” till indian på Halloween. Fat shaming innebär att samhället och personer i ens omgivning får en att känna skuld och skam över att man är tjock.

Jag ställer mig bakom en feminism som utgår ifrån en intersektionell analys. Jag tror att en feminism som endast analyserar maktstrukturer baserade på könsmaktsordningen resulterar i en skadlig universalisering och ett osynliggörande av marginaliserade grupper.

Den intersektionella feminismen utgår från att det inte finns en, utan ett flertal maktordningar som baseras på till exempel funktionalitet, etnicitet och könsuttryck. Dessa maktordningar integrerar och upprätthåller varandra. Feminismens mål bör därför vara att upphäva dessa maktordningar.

Att säga att frågan om kulturell appropriering är en icke-fråga innebär ett förminskande och ett osynliggörande av de rasistiska strukturer som genomsyrar vårt samhälle, vilket kulturell appropriering är ett direkt resultat av. Att ifrågasätta feministers behov av att prata om samhällets förakt gentemot tjocka innebär ett förminskande och osynliggörande av de sjuka kroppsideal som råder i samhället. Dessa ideal ger inte endast upphov till ätstörningar utan även diskriminering av personer som inte passar in i dess snäva mall.

När GP:s ledarskribent Malin Lernfelt i SVT Debatt säger att det inte spelar någon roll vilken hudfärg eller kön en person som tillhör näringslivets toppskikt har, och att det därför inte är lönt att ta reda på hur mångfalden ser ut, så förminskar och osynliggör hon de rasistiska och patriarkala strukturer som hindrar människor från att ta sig in i maktens rum.

Alltså, så länge som de frågor som tas upp av feminismen ämnar upphäva förtryckande maktstrukturer så kan feminismen inte fokusera på fel saker. Jag tror att folk som menar på att feminismen fokuserar på fel saker är rädda. Jag tror att de är jätterädda. Rädda för att det privata är politiskt och för att det politiska är privat. För att den intersektionella feminismen kräver att feminismen genomsyrar alla samhällets områden och därmed tränger sig in på områden som tidigare inte varit exponerade för feministisk rannsakning.

Att säga att en fråga är viktigare än en annan innebär ett osynliggörande av det förtryck som framförallt drabbar marginaliserade grupper. Detta gör att de som redan är priviligierade får utnyttja problemformuleringsprivilegiet.

Haley Quantz, styrelseledamot, Unga Feminister

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News