måndag25 september

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Sök

Starta din prenumeration

Prenumerera

Hållbarhet

Feminismen kan aldrig vara pacifistisk

En feministisk utrikespolitik värd namnet måste erkänna att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter – och därmed okränkbara och universella. I kampen mot fundamentalism och folkmord kan det feministiska svaret aldrig vara pacifism och plattityder.

Publicerad: 8 mars 2015, 10:35

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Rwanda, Srebrenica, Darfur. Ska ännu ett namn läggas till raden av folkmord som vi inte lyckades förhindra? frågar Linda Nordlund tillsammans med Bawar Ismail. Foto: Ulf Malm, TT


Ämnen i artikeln:

BarnskyddBarnperspektivetJämlikhetJämställdhetFeminismExtremismMänskliga rättigheter

De tog oss tjejer till Mosul, till ett stort hus. Det fanns hundratals flickor i huset. IS-soldater plockade med flickorna de tyckte om. Om de protesterade, misshandlades de. Han som tog med mig var omkring 70 år och han tog med mig till sitt hus.

Vittnesmålet kommer från en 19-årig flicka. På marknader i Mosul och i Raqqa i Syrien bär tillfångatagna flickor och kvinnor prislappar. Prislistan går från 370 kronor för kvinnor 40 år eller äldre till 1 452 kronor för flickor som är nio år eller yngre.

Islamiska staten, IS, visar en hänsynslöshet och blodtörst gentemot civilbefolkning och minoriteter som bara kan mätas mot historiens allra mörkaste minnen. Assyrier, kaldéer, syrianer och andra minoriteter har ställts inför ultimatum: konvertera till islam, betala straffskatt, lämna era hem eller möt döden. I dag finns inga assyrier kvar i Mosul – ett område som varit deras hem sedan tusen år tillbaka. Och när staden Shingal intogs nådde Islamiska statens terror yezidikurderna. Dessa ställdes inför ett än värre val än övriga minoriteter: fly eller dö. De män som vägrade att konvertera halshöggs, de som konverterat fick i stället möta döden genom ett nackskott.

Civila, däribland barn, begravs levande. Våldtäkter används systematiskt som vapen. Små barn tas från föräldrarna och skänks till familjer av den rätta tron. Kvinnorna och flickorna säljs som sexslavar eller tvingas att gifta sig med jihadister. I en broschyr från Islamiska staten i form av 27 punkter med frågor och svar beskrivs att det är tillåtet att kidnappa icke-muslimska kvinnor och barn, och att våldta dem. Islamiska statens gärningar är ett skolboksexempel på etnisk rensning.

Parallellt med detta tillämpar IS strikta riktlinjer för hur muslimska flickor från nio års ålder ska leva sitt liv i renhet. Från denna ålder ska hon täcka sig och stödja kalifatet bakom stängda dörrar. Kvinnor bör bara lämna sitt hem i undantagsfall och bör därför inte sträva efter en högre utbildning, eller arbeta mer än några timmar i veckan. Helst bör de gifta sig innan de fyller 16 eller 17 år men flickor från nio år är tillåtna att ta sig som brud.

I norra Irak är det kurderna som har tagit striden mot Islamiska staten. Peshmergan strider mot en jihadiströrelse med avancerade vapen. Omvärldens stöd är avgörande för att den kurdiska motståndsrörelsen ska lyckas med sin kamp mot terrorväldet, och för att minoritetsgrupperna ska kunna återvända till Nineveslätten.

Rwanda, Srebrenica, Darfur. Nu står omvärlden inför valet: Ska ännu ett namn läggas till raden av folkmord som vi inte lyckades förhindra?

Sverige måste erbjuda den USA-ledda koalitionen flygunderstöd, om det efterfrågas. Och till skillnad från insatsen i Libyen bör de svenska stridsflygplanen denna gång tillåtas att delta med mer än endast spaning. För att stoppa rekryteringen av svenska IS-terrorister är det av central betydelse att Säpo får möjlighet att dra in pass, att terrorresor kriminaliseras, och att bidrag dras in för varje samfund eller organisation som sprider jihadisternas propaganda.

En feministisk utrikespolitik värd namnet måste erkänna att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter – och därmed okränkbara och universella. I kampen mot fundamentalism och folkmord kan det feministiska svaret aldrig vara pacifism och plattityder.

Linda Nordlund, ordförande Liberala ungdomsförbundet

Bawar Ismail, utrikespolitisk talesperson Liberala ungdomsförbundet

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev