Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Hållbarhet

”Ekonomin och säkerheten talar emot kärnkraften”

Det leder fel att ha som utgångspunkt för energipolitiken att 1900-talets storskaliga kärnkraftverk måste ersättas av mer av samma slag. Det kommer knappast att ske, vilket alla stora energiföretag nu smärtsamt får lära sig.

Publicerad: 31 mars 2015, 11:35

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Per Åhlström tycks leva kvar i 1900-talet, svarar Åsa Moberg i en replik.

Foto: Annika Örnborg, Vattenfall


Ämnen i artikeln:

KärnkraftElproduktionEnergipolitikFörnybart eller mer kärnkraft?

REPLIK. 1995 fanns det 436 reaktorer i världen. 20 år senare finns det något färre - exakt hur många beror på hur man räknar Japans stillastående kärnkraft. 54 reaktorer producerade 30 procent av landets el före Fukushima. Att så mycket försvinner över en natt är ett svårslaget rekord i ”intermittens”, det fina ord för opålitlighet som används som argument mot sol och vind.

Som mest var 444 reaktorer i drift. Under senaste 30 åren har det enligt statistiken ständigt funnits ungefär 60 reaktorer under byggnad. Något i den matematiken går inte ihop.

Ingen reaktor i världen har sålts med vinst. Alla leverantörer har gjort förlustaffärer i hopp om att vara etablerade den dag marknaden tar fart, vilket hittills inte hänt. Är det detta som kallas ”stabil, styrbar, säker och ekonomiskt rimlig energiförsörjning”, som Per Åhlström efterlyser i sin Perspektivartikel ”Energin, miljön, välfärden - triangeldrama utan slut” om den svenska energipolitiken, i Dagens Samhälle nummer 12?

Kärnkraftsexport har främst politiska och militära motiv. Kärnkraftverk knyter samman länder, och ställer till enorma problem när ett land växlar från en maktsfär till en annan. Irans kärnkraftverk Busher började som ett tysk-amerikanskt projekt på 70-talet och byggdes klart som ett ryskt projekt 2013. Den mest aktiva reaktorexportören i dag är ryska Rosatom. Hur stabilt och säkert känns det att Rysslands politiska makt över världens energiförsörjning ökar genom nya reaktorer, till exempel i Pyhäjoki i Finland, 15 mil från Skellefteå?

Hur ekonomiskt rimlig är prislappen för de nyaste franska reaktorerna EPR, som byggs i Finland och Frankrike till en kostnad av över 8 miljarder euro? De blir kraftigt försenade och bortåt tre gånger dyrare än beräknat.

LÄS MER: Förnybar energi har framtiden för sig.

Hur stabil och säker var kärnkraften i Harrisburg? Reaktorn TMI 2 var ny, dess livslängd blev ett år. Hur säker och ekonomiskt rimlig var den i Tjernobyl 1986, när katastrofreaktorn hade varit i drift drygt två år och de två nästan färdigbyggda reaktorerna 5 och 6 aldrig kunde tas i drift?

Allt i samhället har förändrats sedan kärnkraften introducerades på 1960-talet. Bakgrunden den gången var det kalla kriget och USA:s 50-talssatsning ”Atomer för fred”. Många länder, även Sverige, ville skaffa egna atombomber i försvaret mot den skräckinjagande stormakten Sovjetunionen.

Hos oss stod alla utom Socialdemokratiska kvinnoförbundet bakom planen på svenska atombomber. Den insats mot svenska atomvapen som då gjordes av Inga Thorsson, Ulla Lindström, Nancy Eriksson och andra ledde till ett förakt för kvinnoförbundet från partiets sida som var påtagligt så sent som på 1970-talet, när jag själv var medlem.

Det är inte bara försvaret och den internationella politiska situationen som hunnit genomgå dramatiska förändringar under den korta epok som kärnkraft funnits. Vi lever nu i det avreglerade och digitaliserade 2000-talet, även om Per Åhlström tycks leva kvar i 1900-talet. När han tror att ”Energin, miljön och välfärden är ett triangeldrama utan slut” är hans utgångspunkt att 1900-talets storskaliga lösningar måste ersättas av mer av samma slag. Det kommer knappast att ske, vilket alla stora energiföretag smärtsamt erfar just nu.

Åsa Moberg

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev