Återigen väljer ni kulturrelativismen

Igår (16/11) samlades ledamöter av Stockholms stads fullmäktige till budgetdebatt i stadshuset. Jag begärde ordet i idrottsdebatten och pratade om den otrygghet många kvinnor och unga tjejer i Stockholm upplever med sexuella övergrepp och trakasserier i det offentliga rummet.

Jag sa att den rödgrönrosa majoriteten i staden inte tagit problemen på allvar och att deras lösningar har varit enkelspåriga. Istället för att porta tafsarna har de till exempel valt att införa könssegregerade badpooler i stadens badhus. Detta menar jag är ett ansvarslöst sätt att hantera samhällsproblem på. För ärligt talat, vilken signal sänder vi till kvinnorna när vi inte står upp för deras rätt till trygghet och rörelsefrihet? När vi istället retirerar till könsåtskillnad som ”lösning”?

I debatten föreslog jag konkreta åtgärder för att upprätthålla ordningen i våra badhus. Jag nämnde de förslag som vi i Liberalerna lagt i idrottsnämnden för att säkerställa tryggheten för badhusbesökarna – förslag som konsekvent har röstats ner av den rödgrönrosa majoriteten.

Jag berättade även om min egen erfarenhet under höstlovsveckan när jag besökte Eriksdalsbadet med min 8-åriga son. Om skyltarna som mötte oss på äventyrsavdelningen, plakat som hänvisade kvinnor till en pool och män till en annan.

Att se detta gjorde mig upprörd. För vilken signal sänder vi till små barn med denna åtgärd? Att det är onormalt att bada tillsammans med mamma och pappa? Att kvinnor och män inte kan bada i samma bassäng?

Socialdemokraterna har skildrat könssegregerade pooler som en ”valfrihet” som erbjuds besökarna. För mig handlar det om allt annat än valfrihet. I ett liberalt Stockholm ska det vara en självklarhet att alla människor, oavsett kön ska ha lika stor rätt att röra sig fritt och inte få sina liv begränsade.

Under gårkvällens debatt fick jag även motta repliker från Feministiskt initiativ och Vänsterpartiet.

Feministiskt initiativ slår sig gärna för bröstet och gör sig till uttolkare av den enda sanna feminismen, och kunde över huvud taget inte förstå min kritik av könssegregationen. De tyckte det var helt i sin ordning med separata pooler – eftersom vi har könssegregerade omklädningsrum. Att det är viss skillnad på att stå naken i ett omklädningsrum och att vistas i badhus med badkläder på verkar inte föresväva Fi. Dessutom är poängen fortfarande att trakasserier inte är okej. Det hade de inte varit i ett mixat omklädningsrum heller.

Vi har sett feministernas frånvaro i debatten kring hederskulturen. Hur de svikit de mest utsatta flickorna och pojkarna. Hur de ursäktat medeltida kulturer med att det är rasistiskt att peka ut grupper. Där liksom här har de valt den kulturrelativistiska linjen och vänt ryggen till de utsatta. Och nu sviker de unga tjejer och kvinnor i våra badhus genom att stödja den absurda idén om könssegregation som värn mot övergrepp.

Därefter var det Vänsterpartiets tur att replikera på mitt inlägg, varpå jag blev anklagad för rasism samt att gå Sverigedemokraternas ärenden. Istället för att debattera i sak, valde V:s företrädare att försöka tysta mig med rasistkortet.

Om vänsterpartierna tror att de bidrar till det antirasistiska arbetet med att ägna sig åt identitetspolitik så misstar de sig. Om någonting gör SD en tjänst så är det den här sortens symbolpolitiska gester och anklagelser.

För mig är detta enkelt. Det handlar om att försvara de värden om jämställdhet och jämlikhet mellan män och kvinnor som vi liberaler har kämpat för i hundra år – värden som idag är hotade och ifrågasatta.

Gulan Avci, ledamot kommunfullmäktige Stockholms stad och ordförande Liberala kvinnor