Gör programmering till ett eget ämne

För mig har alltid programmering betraktats som magi – det faktum att man kan få ettor och nollor att bli datorspel som Football Manager, World of Warcraft, eller ja varför inte bara säga internet. Jag kan inte med min begreppsvärld förstå hur det går till!

Men nu har det börjat på allvar, i alla fall i England. Numera är nämligen programmering en del av den engelska läroplanen. Man skall alltså redan i skolan börja lära sig grunderna i programmering och hur dessa förhåller sig till maskiner och teknologi som behöver denna konst för att fungera.

Förändringen är sprungen ur rapporten Next Gen. som sätter fokus på hur Storbritannien skall bli ett ledande land vad gäller att utveckla datorspel- och grafiktalanger. Bland kraven för vad 5-7-åringar bör undervisas i står: ”... att förstå vad algoritmer är, hur de används i program på digitala enheter, att förstå att programmen arbetar genom att följa exakta och entydiga instruktioner, att skapa och felsöka enkla program, att använda logiska resonemang för att förutse beteendet hos enkla program…”

I England kommer eleverna från och med nu att få förståelse för det där magiska. Men i Sverige lever vi i en värld där vi fortfarande kämpar med skolans digitalisering och med förståelsen hos pedagoger och skolledare för vad som i viss mån kan betraktas för grundläggande IT.

Jag tror att vi står vid en brytpunkt nu. Det är dags att på allvar ta ansvar på ett politiskt plan för att göra något vettigt med digitaliseringen även i svenska skolor och i det svenska utbildningslandskapet.

Jag har själv suttit med och arrangerat grupper som tyckt till om det tafatta statliga initiativet som orkestrerades av Sveriges kommuner och Landsting (SKL) om att ta fram en traditionell strategi för skolans digitalisering. I ärlighetens namn var förslagen fega, tafatta och konformistiska i relation till vad man borde göra och hur man borde attackera frågan. Jag menar, i ärlighetens namn finns stöd för saker i läroplanen, men det är ju en revolution i systemet som behövs. Här kommer fyra enkla saker att börja med:

1. Ta bort de traditionella slöjd- och teknikämnena. Lägg till ett ämne som tar upp motsvarande tid fast lägg till två timmar i veckan (ja, det finns gott om tid för en utökad timplan i Sverige, kika lite utanför landets gränser och jämför). Låt ämnet hantera förståelse och produktion av ting, hur de fungerar och hur man kan producera dem utifrån ett socialt, tekniskt, materiellt, etiskt perspektiv. Detta inkluderar allt från en smörkniv till ett datorspel.

2. Kräv att all förmedlingsundervisning skall kunna tillgängliggöras utanför tid och rum. Att vara på samma plats i en synkron kommunikation är inte längre ett krav för kunskapsförmedling. Möten, samtal och kramar delas ut analogt och syftet är att maximera tiden tillsammans där man möter varandra snarare än talar till andra.

3. Sätt skolledare och skolpolitiker i skolbänken och kräv att de använder, förstår och utvecklar fenomen som stöder en modern skola.

4. Tillsätt i detta en kommission som framtidssäkrar svenska skolors pedagogik, didaktik, metodik, fysiska och digitala plats för lärande genom att ta fram riktlinjer för hur undervisningen kan bli tids- och rumsligt oberoende. Låt dessutom kommissionen se över vilka ämnen man egentligen skall undervisa i om skolan skall skapa bildning för framtiden snarare än att titta tillbaka till förra seklets bildningskoncept.

Jag tror att det snart är dags att svenska skolan vågar sig på lite systemförändring. Men snarare än att bara peta på de pedagoger och skolledare som idag gör ett fantastiskt jobb med att omsätta det gamla in i den nya världen, måste de få verktyg så att de kan kliva in i framtiden med rak rygg och stolthet i blicken. För som alla vet så är framtiden redan här, den är bara ojämnt distribuerad!

Fotnot: För den som är intresserad finns det bra översikt av den brittiska programmeringsreformen här.

Karl Alfredsson, utvecklingschef Lin Education