”Vi behöver en lag som ger äldre rättigheter”

Äldre ska ha samma rättigheter som barn. Senast fyra månader efter att de ansökt om plats i äldreboende ska de erbjudas plats. Så ser nämligen regelverket ut för plats i förskolan. Det finns ingen anledning till att äldres rättigheter ska vara sämre.

Ett samhälle ska bedömas utifrån hur dess svagaste medlemmar behandlas och omhändertas. En bedömning med den utgångspunkten ger inte Sverige godkänt då det gäller omhändertagandet av de allra äldsta och sköraste.

Media rapporterar dagligen om äldre som inte får den vård och omsorg de behöver. Många äldre önskar boende i servicehus men nekas därför att det inte finns platser att tillgå. Boende för äldre avvecklas trots att antalet äldre och riktigt gamla ökar.

När platserna inte räcker till så ökar förvaltningarna kraven på vad som anses som behov. Det är bara att höja ribban så blir det färre som kan bedömas ”ha behov”. Hemtjänsten sköts som fabrikernas löpande band. Biståndsbedömningen stramas åt. Många är oroliga för att bli gamla och isolerade i sina lägenheter.

Så kan det inte fortsätta. Vi behöver en lag som ger äldre rättigheter.

I dag är äldre utlämnade till andras bedömning – och därmed till godtycke. I grunden beror det på ett system- och lagstiftningsfel. Lagstiftningen för att skydda äldres behov av omsorg och trygghet är svag. Särskilt om man jämför med annan lagstiftning.

Äldres rättigheter regleras i Socialtjänstlagen. En lag där människor med behov av samhällets stöd klumpas ihop – missbrukare, unga med behov av stöd, och brottsoffer med flera. Lagparagraferna är vaga och oprecisa. Vården och omsorgen ”ska inriktas” på. Socialnämnden ”ska verka för”.  Det skiljer sig från andra lagar inom välfärdsområdet.

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är betydligt mer precis och kraven på kommun och landsting är konkreta. Så är lagen också en rättighetslag. (Även om vi nu ser tecken på att den urholkas). Skollagen ger barns och föräldrar starka rättigheter. Enligt skollagen ska barn erbjudas plats i förskola inom fyra månader efter att föräldrarna efterfrågat plats. Här är det inget tal om ”inriktning” eller ”verka för”. Kommunerna ska erbjuda plats!

Det finns bara en förklaring till olikheterna. Skillnad i makt och styrka.

För 30-40 år sedan var situationen den samma för dåtidens barn och föräldrar som den är för äldre i dag. Det fanns inte barnomsorg – som det hette då – för alla barn. Kommunerna prövade vem som var i störst behov av plats på ”dagis”. Barnomsorgen var en del i socialtjänstlagen. Förskola/barnomsorg var ingen rättighet. Men barnomsorgen byggdes ut. Tack vara starkt engagemang från många aktivister och politiker.

Lagstiftning och statsbidrag var verktygen som ledde till att barnomsorgen/förskolan blev en självklarhet och rättighet. Äldreomsorgen behöver reformeras med samma engagemang.

Eftersom äldreomsorgen har så svagt stöd i lagen så är den enkel att spara på. Andra verksamheter går före – de med starkare lagstöd. Det är dags att ge de omsorgs- och vårdbehövande äldre en starkare ställning. Med en äldreomsorgslag med tydliga regler skulle de äldre inte bli satta på undantag.

Catarina Carbell, ledamot (S) i landstingsfullmäktige i Stockholms län och äldreberedningen

Lena Josefsson, ordförande S-kvinnor i Stockholm