Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Äldreomsorg

Underskatta inte äldres valförmåga

Valfriheten inom äldreomsorgen är i sin linda vilket förklarar varför det än så länge är svårt att göra ordentliga val. Men att underskatta äldres valförmåga är att göra alla en grov otjänst, inte minst med tanke på hur framtiden ser ut.

Publicerad: 30 september 2011, 10:16

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Att få välja sina egna måltider inom äldreomsorgen är en förutsättning för att må bra och undvika undernäring, skriver Leif Lendrup.

Foto: Colourbox


Professor Mats Thorslund med flera skriver på DN Debatt den 27/9 att många äldre inte har förmåga att själva välja sin omsorg. Man skriver att ”drygt hälften av dem som är 77 år eller äldre saknar förmåga att själva välja utförare inom sjukvård och äldreomsorg.” Vidare framför man att ”det är dock uppenbart att den marknads-ekonomiska modell som fungerar för tandkräm och restauranger inte på samma sätt kan fungera för äldreomsorgen.”

Trots att författarna påstår sig vara för valfrihet så får man likväl en känsla att grundvärderingen är den motsatta baserat på det kollektiva tänkande som fortfarande präglar äldreomsorgen. Är något inte bra eller fungerande för alla så ska det heller inte tillämpas för någon.

Istället för att påpeka att det är drygt hälften som inte kan hitta och förstå information borde man med en positiv och framåtriktad inställning ha framfört att det är nästan hälften som faktiskt klarar detta. Och varför jämför man valfrihet i omsorgen med tandkräm? Varje tjänst och produkt har sin egen affärsmodell. Vi ska bygga valfrihet på sina egna förutsättningar, inte på andras.

Det är naturligtvis riktigt, som man skriver, att det är svårare att byta hemtjänst när man etablerat en personlig relation. Situationen är dock att kunderna i hemtjänsten i genomsnitt möter 13 olika personer under en tvåveckorsperiod.

Valfrihet är i sin linda och det saknas idag rutiner och system för att bedriva en riktig valfrihet. Det saknas också lättillgänglig information så att kunderna kan fatta välinformerade beslut. Om några år kommer vi att få se system som ger kunderna all behövlig information för att göra bra val och där närstående kan hjälpa till med besluten oavsett var de befinner sig. Sådana system har för övrigt redan testats när det gäller måltider. Det pågår också forsknings- och utvecklingsarbete på högskolor och institut för att ta fram utrustning som underlättar för äldre att hämta, tolka och sända information.

Kommande äldre är mycket mer teknikvana än de som är i omsorgen idag och har helt andra krav. Det är de mer förändringsbenägna och materialistiska grupperna som kommer att öka medan de idealistiska och trygghetssökande, vilka dominerar äldreomsorgen idag, kommer att minska. Det är en starkt frigjord människa som gör sin entré, som inte nöjer sig med kollektiva, generella och standardiserade lösningar utan förväntar sig flexibilitet och inflytande som leder till individuella erbjudanden anpassade för den livsstil man valt.

Individuell valfrihet istället för kollektiva erbjudanden med få alternativ är särskilt nödvändigt när det gäller måltider. Det är en förutsättning för mentalt välbefinnande och för att undvika den undernäring som kännetecknar omsorgen idag. De undersökningar som genomförs uppvisar ett skrämmande missnöje med maten, vilket naturligtvis leder till undernäring och ohälsa.

Idag har inte någon kommun infört valfrihet när det gäller måltider trots att lagen funnits i snart tre år. Det beror på bristen på rutiner och system men också på bristande intresse. Man använder ofta argumentet att LOV, lagen om valfrihet, inte kan tillämpas för måltider, vilket inte är sant. Nu har man fått ett argument till i Thorslunds med fleras undersökning.

Man får inte bygga verksamheter som riktar sig till framtida kunder på dagens kunder, då får man något som framtidens kunder inte vill ha. Självklart uppstår det stora svårigheter som måste lösas på vägen till individuell valfrihet. En fortsatt svårighet är sannolikt kunderna på boendena. Idag är kommunernas mål att vi ska bo hemma så länge som möjligt. Detta och den ökade livslängden betyder allt högre genomsnittsålder på boendena. De senaste 15 åren har genomsnittsåldern ökat från 83 till 86 år.

Leif Lendrup, omsorgsutvecklare Gazl AB, kommunpolitiker (M) Karlstad

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News