Svenska narkotikaförbudet ett historiskt misstag

På nyårsdagen blev den amerikanska delstaten Colorado den första rättsordningen i världen att tillåta bruk av cannabis och försäljning till vanliga medborgare. Mediarapporteringen kring det populära tilltaget var omfattande - omsättningen för cannabishandlarna var hela 5 miljoner amerikanska dollar under första veckan. En jämförelse som gick få förbi var när förbudstiden tog slut 1933.

I omvärlden har cannabis, trots FN-konventioner om förbud, i olika grad varit tolererat runt om i världen. Det har i stora delar av Latinamerika aldrig varit ett brott att använda eller inneha små mängder av drogen. I Nederländerna har ordningsmakten sett genom fingrarna på försäljningsställen sedan 70-talet och i Portugal genomförde en omtalad avkriminalisering 2001. Användning och småskaligt innehav av cannabis är ej heller något brott i länder som Tjeckien, Belgien och Spanien.

USA är dock av särskilt stor vikt. Som ledande land i kriget mot drogerna är de facto utvecklingen där avgörande för vad som sker i omvärlden. USA har tidigare understött de regimer i Latinamerika som har drivit en hårdför förbudspolitik och hindrat försök till alternativa modeller. När FN:s narkotikakonvention ska omförhandlas under 2016 kommer USA inte längre kunna driva denna traditionella, hårda linje. De länder i Latinamerika som vill ha förändring kommer att få markant större utrymme i förhandlingarna, då USA är bakbundet. Det öppnar för en kompromiss där länder som Uruguay får fritt fram att utforma egna regleringar. På sikt kommer detta att ge större utrymme för alternativa lösningar och ytterligare undergräva förbudsförespråkarnas position.

Bakgrunden till den pågående omläggningen av narkotikapolitiken i USA är att cannabis under i alla fall de två senaste decennierna varit kulturellt accepterat. De starka reaktionerna från stora delar av den amerikanska tyckereliten mot författaren David Brooks anti-cannabiskolumn i New York Times i början av januari visar att ämnet börjar normaliseras såväl medialt som opinionsmässigt. Annan amerikansk etablerad media såsom The Economist och Politico skriver om de politiska implikationerna av cannabislegalisering och förutsättningarna för ytterligare skatteintäkter. Det står bortom tvivel att frågorna är här för att stanna och kommer att hanteras mycket seriösare i framtiden. President Barack Obama gick i en intervju i The New Yorker ut med sin uppfattning att marijuana inte är skadligare än alkohol och gav uttryckligen stöd för reformer i fler delstater samma vecka som senatsledaren Harry Reid kom ut som förespråkare för medicinsk marijuana. Bara detta visar på den stora politiska vändningen USA.

Under 2014 väntas folkomröstningar och lagstiftningsinitiativ i flera delstater. Oavsett hur resultatet av dessa utfaller så är det troligt att alltfler delstater reglerar och legaliserar handeln med cannabis. Dessutom ligger det i tangentens riktning att medicinsk marijuana blir tillåtet i fler delstater i den amerikanska södern och mellanvästern. Allt detta kommer ytterligare att normalisera legalisering av cannabis i ett land där mer än 50 procent av befolkningen stödjer detta. Det är troligt att övriga världen kommer att ta stort intryck av utvecklingen i USA och tvingas förhålla sig till den nya verkligheten.

Även i vårt närområde sker det förändring. Norges riksåklagare Tor-Aksel Busch vill lägga om polisens arbete till att beivra grova brott istället för att jaga enskilda missbrukare. I Sverige har cannabis förlorat sin status som ”dödsknark”, mycket tack vare Colorados exempel och en publik debatt inom den svenska borgerligheten. Det är rimligt att anta att vi kommer att tvingas anpassa oss till omvärlden i takt med att skademinimering och reglering blir vanligare än straff och totalförbud.

Förbudspolitiken börjar till och med här i Sverige bli allt för impopulär för att kunna upprätthållas någon längre tid. Allt fler politiker på båda sidor om blockgränsen börjar ändra uppfattning. Med tanke på Sveriges generella öppenhet mot omvärlden och vår förmåga att snabbt anpassa oss till omvärldsklimat bör vi inte bli förvånande om den svenska politiken inom något årtionde svänger om till någon form av skademinimering och restriktiv regleringslösning.

Ett slut för kriget mot drogerna skulle innebära att den våldsamma organiserade brottsligheten i Mexiko kan få ett slut och människor slipper dö av kidnappningar, dödsskjutningar och gängkrig. Det skulle innebära att våldsamma gerillor såsom FARC i Colombia skulle förlora en viktig inkomstkälla. Detta gäller den organiserade brottsligheten i hela världen. En legalisering av cannabis skulle förmodligen vara ett hårdare slag mot Pablo Escobar och hans gelikar än någon polisiär insats.

Den nuvarande förbudspolitiken är alltför dyr i pengar och människoliv för att kunna försvaras. Jag hoppas att vi under 2014 kan ha en öppen och ärlig debatt om hur vi ska avsluta detta historiska misstag.

Fotnot: Författaren representerar sina privata åsikter. Artikeln är en förkortad och redigerad version av en kommande artikel i tidskriften Svensk Linje.

Alfred Askeljung (C), kandiderar till förbundsordförande för Centerstudenter