Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Äldreomsorg

Socialstyrelsens rapport om gode män håller inte

Socialstyrelsens rapport är verklighetsfrämmande i flera avseenden. Att ha en utomstående person som god man är ett viktigt skydd för den enskilde huvudmannen. Dessutom begränsar det avsevärt risken för oegentligheter. Det menar överförmyndarnämndens ordförande samt överförmyndarchefen i Helsingborg.

Publicerad: 4 mars 2014, 04:45

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Funktionsnedsättning

Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag att analysera och bedöma lämpligheten av att personlig assistans utförs av god man, förvaltare eller ombud för den assistansberättigade. Uppdraget har genomförts i samråd med företrädare för anhörig- och brukarorganisationer, myndigheter och andra aktörer och föreligger nu i form av rapporten ”Personlig assistent och god man. Är rollerna förenliga?”.

För oss som representerar överförmyndarverksamheten ute på fältet, framstår rapporten i flera avseenden som verklighetsfrämmande med brister i kunskap och förståelse för det praktiska dagliga arbetet och den nödvändiga, och ofta svåra, tillämpningen av de regelverk som i dag styr vår verksamhet.

Följande kan illustrera detta: I rapporten framförs till exempel vikten av den grundläggande rätten för en huvudman att själv kunna välja assistans. Med en utomstående god man upprätthålls denna grundläggande rätt, även om huvudmannen inte kan förmedla sig. Utan denna rätt blir situationen för huvudmannen lätt en chimär genom att denne riskerar att bli utlämnad till den anhörige samtidigt som tillsynen försvåras och huvudmannen lätt kan isoleras. De behov som ska tillgodoses kan bli en eller flera anhörigas och/eller LSS-anordnares snarare än huvudmannens. Denne står då utan möjligheter till insyn och klagomål till någon utanför den trängre kretsen.

Formellt är det ingenting som hindrar att en anhörig är personlig assistent, men vad gäller god man är det enligt vår mening viktigt med en utomstående person som ett skydd för den enskilde huvudmannen.

En personlig assistent som tillika är anhörig, kan givetvis då fortfarande tolka huvudmannens behov och önskningar och förmedla det till den gode mannen. Men sedan får den gode mannen avgöra lämpligheten av de åtgärder som framförs. Även i ”vanliga” godmanskapsärenden uppstår problem när god man är anhörig, men ofta finns då ett skyddsnät i form av personal på vårdboenden etc. Även här anser vi det emellertid vara viktigt med en god man som inte har någon koppling till det ansvarsområde där huvudmannen befinner sig.

Inte så sällan uppdagas oegentligheter (”fusk”) när det gäller assistansersättning, även om det ofta hävdas att dessa fall är så få att de är försumbara. Samtidigt har sedan lagen infördes, kostnaderna för personlig assistans, enligt projektledaren för rapporten Ulla Clevnert på Sveriges Överförmyndares studiedagar i augusti förra året, ökat på ett sätt som inte var förutsett. I dag uppgår dessa ersättningar till belopp som gör att varje procents minskning av kostnaderna skulle innebära en besparing för samhället på omkring 250 miljoner kronor per år. Med utomstående gode män skulle risken för oegentligheter avsevärt kunna begränsas med således betydande besparingar som följd.

Stora ansträngningar görs i dag från olika intresseorganisationers sida att positionera sig och sina intressen i förhållande till det i många stycken föråldrade regelsystem som styr överförmyndarverksamheten i landet, ett regelverk som under många år lappats och lagats så det inte längre riktigt hänger ihop som det borde. Det kunde då vara klokt för här berörda att besinna sig och avvakta de arbeten som pågår inom Justitiedepartementet i riktning mot ett regelverk, anpassat till dagens verklighet. Under mellantiden finns ingen anledning att ändra på den välfungerande praxis som utvecklats när det gäller att hålla isär olika myndigheters och människors roll i dessa sammanhang, inte minst för att reducera riskerna för jäv och andra intressekonflikter.

Mot denna bakgrund ser vi inte den framtagna rapporten fylla något konstruktivt syfte.

Carl-Johan Carlborg, ordförande Överförmyndarnämnden, Helsingborg

Ia Antonsen, Överförmyndarchef, Helsingborg

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Funktionsnedsättning

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev