Så skapar vi en bättre äldreomsorg

De senaste veckorna har det återkommande larmats om att det är för få platser på landets äldreboenden.

Berättelser om svårt sjuka äldre som både mot sin vilja och mot sunt förnuft vårdas hemma har nått oss via media och etsat sig fast på näthinnan.

Rättmätiga krav på fler boendeplatser har framförts. Det i kombination med lägre trösklar och höjd ambitionsnivå i äldreomsorgen är efterlängtat, men långt ifrån tillräckligt.

Nu har Sveriges Kommuner och Landsting möjlighet att kraftigt förbättra undersköterskornas villkor för att de bättre ska kunna tillgodose det ökade behovet och komplexiteten i äldreomsorgen.

Det pågår en strukturförändring i äldreomsorgen. Allt fler svårt sjuka äldre vårdas hemma under allt längre tidsperioder.

Enligt Socialstyrelsen är det en större andel av de som räknas till gruppen mest sjuka äldre som bor kvar i sitt egna hem. 2013 var den andelen 74 procent och hade då ökat från 67 procent 2008.

Av de som flyttar till ett äldreboende avlider nästan 30 procent av männen och 20 procent av kvinnorna inom det första halvåret efter inflytten. I Stockholm avlider 20 procent inom loppet av två månader.

Att boendetiden är så pass kort för en stor andel äldre är en indikation på vilket dåligt skick många äldre är när de fortfarande bor kvar i sitt hem, men det visar också att många som flyttar till ett äldreboende är i behov av vård och omsorg i livets slutskede.

Andelen äldre med få hemtjänsttimmar minskar, samtidigt som andelen äldre som får omfattande insatser i hemmet ökar.

Mycket tyder på att gruppen med litet hjälpbehov, som tidigare beviljades få hemtjänsttimmar, i allt större utsträckning får sina behov tillgodosedda av anhöriga och i viss mån av privat köpt hjälp i hemmet. Det får konsekvenser.

Enligt beräkningar från Stockholms universitet är det 140 000 personer som gått ned i arbetstid eller helt slutat förvärvsarbeta för att ge vård och omsorg till en närstående.

Vården och omsorgens viktigaste resurs är personalen. Det är inte äldreboendena i sig som utför omsorgen – det är personalen som arbetar där. Samtidigt som de äldres behov ökar och blir mer komplexa har personalens förutsättningar att arbeta professionellt försämrats.

Detaljstyrning, dåliga arbetsvillkor och brister i arbetsmiljön är snarare regel än undantag. Personalkontinuiteten, det vill säga att det i så stor utsträckning som möjligt ska vara samma personal som möter den äldre, är en av de viktigaste kvalitetsfaktorerna inom vård och omsorg.

Trots det arbetar drygt hälften av de anställda deltid, 25 procent av dem för att de inte kan få en heltidstjänst och en nästan lika stor andel kan inte arbeta heltid på grund av att de upplever att arbetsuppgifterna är för psykiskt eller fysiskt tunga. Var tredje har en visstidsanställning och var fjärde slutar sitt arbete – varje år.

Äldreomsorgen står inför en gigantisk utmaning att rekrytera kompetent, kunnig och engagerad personal. Det är avgörande för att skapa det goda omsorgsmötet i äldreomsorgen som vi alla, med rätta, ska förvänta oss.

Enligt Statistiska Centralbyråns (SCB:s) prognoser behöver det rekryteras 160 000 undersköterskor till 2035. För att möta dessa utmaningar måste kraftfulla åtgärder vidtas.

För det första måste äldreomsorgens infrastruktur byggas ut och anpassas med både äldreboenden och hemtjänst för att kunna möta äldre med olika typer av behov.

Hemtjänsten bör organiseras i team med undersköterskor som nav där de samarbetar med flera andra professioner som exempelvis dietister, arbetsterapeuter och sjuksköterskor.

Den medicinska kompetensen och samarbetet med sjukvården behöver förstärkas. Men det finns en tydlig gräns för när en äldre inte kan bo hemma med stöd av hemtjänst längre. Den gränsen går när den äldre av fysiska eller kognitiva själ inte längre kan påkalla hjälp.

Hemtjänst är utmärkt för personer som fortfarande är dirigenter i sina egna liv. Men när dirigentpinnen väl fallit till golvet är läget ett annat. Då räcker inte hemtjänst till. Det oavsett hur kunnig, kompetent och engagerad personalen är.

För det andra måste villkoren för undersköterskorna bli betydligt bättre. I årets avtalsrörelse kräver Kommunal höjda löner för undersköterskor, att heltid ska bli norm och att alla välfärdsarbetare ska ha ett transparent och tydligt löneavtal.

Att förbättra undersköterskornas villkor är avgörande för att nuvarande personal ska orka och kunna stanna kvar i yrket, och för att klara framtidens rekrytering.

Bättre villkor i äldreomsorgen är inte bara av största vikt för personalen, utan för alla äldre och deras anhöriga som även i framtiden ska kunna förvänta sig världens bästa omsorg.

Anna Werkelin Ahlin, utredare Kommunal