Rut konkurrerar ut hemtjänsten

Hemtjänsten inom den kommunala äldreomsorgen är en uppskattad serviceverksamhet som ger omsorg och service till alla kategorier av människor. Tilldelningen av stöd präglas visserligen fortfarande av en myndighetskultur som innebär att omsorgstagarna genom ett så kallat biståndsbeslut får rätt till viss angiven hjälp. Men i många kommuner minskar myndighetskulturen och den enskildes beslutanderätt ökar. Utvecklingen är i branschen känd som ”Linköpingsmodellen” efter det att Linköping redan på 1990-talet tog bort myndighetsprövningen och hemtjänsten blev då en service till äldre medborgare.

Erfarenheterna av Linköpingsmodellen visar att de totala kostnaderna inte blir högre utan snarast lägre om kommunerna är generösa med små hjälpinsatser och om den enskilde ges en större beslutanderätt. Tvärt emot vad många skulle tro. I stället för en biståndsprövning sker en styrning genom att kommunen informerar om den service kommunen erbjuder. Med den utgångspunkten tecknar den äldre ett serviceavtal med utföraren som kan vara en kommunal eller privat enhet.

En trolig orsak till att kostnaderna blir lägre är att den äldre, genom egen beslutanderätt, inte behöver gardera sig för eventuella framtida stödbehov. Beslutanderätt innebär ju att han eller hon snabbt kan öka eller minska sitt stöd genom att skriva ett nytt serviceavtal. Några få biståndsprövningar blir kvar för att granska de serviceavtal där den äldre är missnöjd med innehållet i den service han eller hon får. Dessa ärenden kan gå vidare för prövning i högre instans.

Den äldre betalar en avgift, ett pris per utförd timme, och det innebär att avgiften alltid står i relation till förbrukade timmar. Staten fastställer ett tak för avgiften som för närvarande är 1712 kronor per månad. Konstruktionen är bra så länge det hålls inom rimliga marginaler.

Tyvärr har kommunerna börjat använda timtaxan som en tröskel för att hålla tillbaka önskemål om stöd. Vi har via nätet tagit del av hemtjänsttaxan i ett 20-tal slumpvis utvalda kommuner. Det visar sig där att en timtaxa mellan 200-300 kr inte är ovanlig för de första 4-5 timmarna i månaden. För den som har behov av mycket hjälp spelar timtaxan ingen större roll eftersom taket på 1712 kr/månad begränsar avgiften. För den som behöver små enkla serviceinsatser är däremot en hög taxa avskräckande.

Den nuvarande regeringen har infört det så kallade Rut-bidraget vilket innebär att den enskilde via skatteavdrag får en subvention på 50 procent (upp till 50 000 kr per år) för hushållstjänster. Det innebär att med en timkostnad på 320 – 350 kronor så blir kostnaden för den äldre 160 – 175 kronor, det vill säga lägre än många kommuners timtaxa. Först med mer än cirka 10 timmar i månaden blir det i dessa kommuner dyrare med Rut.

Till det kommer att Rut-tjänsterna tillhandahålls helt på uppdragsgivarens (den enskildes) villkor reglerat genom ett civilrättsligt avtal med det privata serviceföretaget. För Rut-tjänster finns ingen tillsyn eller kontroll från samhällets sida. Kommunerna får inte sälja Rut-tjänster.

En vanlig missuppfattning är att Rut-tjänster bara omfattar städning eller andra mer vardagliga uppgifter. Av skatteverkets exempel på Rut-tjänster framgår att i princip alla tjänster som tillhandahålls inom den kommunala hemtjänsten också kan erhållas genom Rut. Det innebär att till exempel tvätt, inköp, klädvård, ledsagning, matlagning, personlig hygien, på- och avklädning och matning är godkända Rut-tjänster.

En orättvisa är att äldre med låg pension inte kan tillgodogöra sig Rut-bidraget till fullo eftersom det är utformat som ett skatteavdrag. Denna något märkliga effekt bör undanröjas.

Den kommunala hemtjänsten och Rut-bidraget bidrar båda med viktiga serviceinsatser, inte minst till de äldre. Båda behövs men vi vill fästa uppmärksamhet på sådana skillnader som är svåra att motivera. Den kommunala hemtjänsten tyngs fortfarande av myndighets-traditionen och där krävs en översyn av socialtjänstlagen till förmån för ett serviceinriktat förhållningssätt. Linköping och flera andra kommuner har visat att det fungerar alldeles utmärkt att ge de äldre beslutanderätt över sina behov av stöd.

Det är därtill oroväckande att många kommuner tar ut höga egenavgifter för de äldre som har små eller måttliga behov av hemtjänst. Hemtjänst enligt socialtjänstlagen och Rut-tjänster borde ligga på ungefär samma avgiftsnivå/prisnivå för den enskilde. Äldre med låga pensioner bör få samma bidrag som de med högre pensioner.

En serviceinriktad kommunal hemtjänst och Rut kan mycket väl leva tillsammans. Det fordrar dock en del justeringar som gör de båda systemen mera rättvisa.

Sture Henriksson, fd socialdirektör och utredningschef, Järfälla kommun

Bror Önstorp, fd omsorgschef och beställarchef, Linköpings kommun