Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Äldreomsorg

Öppet brev från en assistansberättigad

De nya regler som försäkringskassan annonserat rörande de assistansberättigades personliga assistenter och deras arbetstider är både oklara och problemfyllda. Nu måste försäkringskassan och andra parter reda ut vad som egentligen gäller, skriver Jonas Strandberg, som själv har personliga assistenter, i ett öppet brev till försäkringskassan, handikapprörelsen, de fackliga organisationerna och övrig aktörer inom området.

Publicerad: 8 april 2014, 03:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

FunktionsnedsättningLSS

Jag är assistansberättigad och har omfattande behov av stöd i vardagen. Jag jobbar som IT-ansvarig och är förhållandevis nöjd med min vardag utifrån den situation som är. Jag har i dag tre till fyra assistenter som hjälper mig dygnet runt, de sover under vissa timmar men måste finnas tillgängliga vid behov. Detta kallas väntetid (jour) och ersätts med marginella summor.

Detta är möjligt genom ett avtal mellan arbetsmarknadens parter som innebär ett visst avsteg från arbetstidslagen. Det innebär i korta drag att tre fjärdedelar av väntetiden inte räknas in i betald arbetad tid och därmed inte belastar arbetstidslagen. Detta avtal ger assistenterna en möjlighet till en skälig lön för sitt oerhört viktiga och värdefulla arbete. Nuvarande ordning ger även mig som assistansberättigad en möjlighet att minimera antalet individer som ska vara mig behjälplig i många intima och integritetsnära situationer.

Jag har nu fått indikationer från försäkringskassan om att nu ska all tid räknas in i arbetstidslagen. Ett dråpslag mot mig som strider mot lagstiftningens intentioner om att ha ett begränsat antal personer som ger mig assistans. Mot assistenterna som per automatik mister ett antal tusenlappar i månaden och som dessutom är pensionsgrundande. Jag bävar inför rekryteringen av personliga assistenter som redan i dag är relativt svår. Att sänka statusen för dessa vardagshjältar känns inte rimligt då alla jobbar för att den ska höjas.

Slutligen så undrar jag om det kan vara försäkringskassans uppdrag att bryta ett avtal mellan arbetsmarknadens parter? Jag har förstått att syftet är att ha utvilade assistenter men jag vill påstå att dagens ordning medger detta, och dessutom nöjda arbetstagare med rimliga förutsättningar att kunna leva på sin lön.

Så mina frågor till Försäkringskassan, de fackliga organisationerna, arbetsgivarorganisationerna och inte minst handikapprörelsen och dess företrädare är följande:

• Är det någonting bestämt huruvida dessa regler ska gälla?
• Finns det några betänkligheter kring reglerna från någon part eller organisation?
• Kan de fackliga tillåta en ny praxis som sänker medlemmarnas status och lön?
• Har handikapporganisationerna några betänkligheter utifrån dagens utformning av LSS-lagstiftningen?

Med hopp om svar och kanske även en konstruktiv debatt.

Jonas Strandberg, assistansberättigad, Östersund

Alf Lundin, rättsombud FUB

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

FunktionsnedsättningLSS

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev