Ökad kunskap ett måste i äldreomsorgen

Åsa Regnér, barn-, äldre- och jämställdhetsminister (S), presenterade nyligen en satsning på äldreomsorgen. Personalen ska prioriteras. Men mycket lite handlar om dem som behöver både kommunal hälso- och sjukvård och omsorg. Vilka behov har sköra äldre?

En äldreomsorg som sätter de äldres behov i centrum, som Åsa Regnér beskriver som sin hjärtefråga, kräver fler specialistsjuksköterskor för vård av äldre, fysioterapeuter och arbetsterapeuter i teamen.

När det inte finns kunskap hamnar äldre exempelvis alltför snabbt i rullstol. De kan vara felnärda och ha läkemedel som krockar med varandra.

De får heller inte stöd i att fylla dagarna med aktiviteter som är meningsfulla.

Ett exempel är Karin som blev 97 år gammal.

Hela livet hade hon varit aktiv, läst många böcker, promenerat, cyklat och arbetat hårt. Men de sista åren blev hon liten och tunn och drabbades av en demenssjukdom.

Hon bodde på ett bra äldreboende och fick ett vänligt bemötande, god mat, fast lite för stora portioner, och många olika läkemedel. Men ingen fysisk aktivitet.

Det fick inte plats i Karins dagsschema. Detsamma gällde när hon fortfarande bodde kvar i sin egen lägenhet, men med biståndsbeslut om att få ta en promenad en gång i veckan. Trots beslutet förekom ingen fysisk aktivitet som hade varit så meningsfull för Karin under hela hennes liv.

Många vittnar om samma sak. Bra och vänligt omhändertagande, men alldeles för lite förebyggande insatser och fysisk aktivitet.

LÄS MER: Kommunal: Ta vara på personalens kunskap

Trots att vi vet att träning för äldre har positiv effekt på såväl hjärnan, som hjärta och kärl, muskelstyrka, välbefinnande och för möjligheten att kunna förflytta sig. Det handlar om livskvalitet och självständighet.

Tyvärr är många av våra äldre i dag övermedicinerade och undertränade. De saknar också rehabilitering. Detta beror naturligtvis inte på illvilja. Men det är ett exempel på att äldre behöver få del av högre kompetens i sin vård och omsorg.

I dag finns det sällan någon som planerar för helhetsansvaret kring omvårdnaden. Bristen på specialistsjuksköterskor med inriktning för vård av äldre är stor och många distriktssköterskor går i pension.

Vid exempelvis demenssjukdom krävs en specifik omvårdnad med särskild kunskap för att möta behoven.

Beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom har två saker gemensamt: de orsakar stort lidande för personen och är ofta särskilt svåra att bemöta för vårdpersonal och närstående.

Kommunerna behöver satsa mycket mer på förebyggande och rehabiliterande insatser. Det är förstås en samhällsekonomisk vinst, men framförallt är det avgörande för att sköra äldre ska kunna leva ett meningsfullt liv.

Antalet arbetsterapeuter och fysioterapeuter i kommunal verksamhet måste öka. Målet är att integrera den sociala omsorgen och hälso- och sjukvården, därför är det nödvändigt med hälso- och sjukvårdskompetens i ledningsstrukturen.

Det är ett stort problem att bara 12 procent procent av personalen i äldreomsorgen har akademisk utbildning. Ett mål inom barnomsorgen är 50 procent.

Borde vi inte ställa samma krav på mer kunskap för att sköra äldre ska få kvalificerad omvårdnad och en god livskvalitet?

Alla kommuner har en medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) men det är bara 60 av landets 290 kommuner som har en medicinskt ansvarig för rehabilitering (MAR), det vill säga en arbetsterapeut eller fysioterapeut med övergripande ansvar för kommunens rehabiliteringsfrågor.

Alla kommuner borde ha både MAS och MAR som ansvarar för äldreomsorgens kvalitet och säkerhet. Fler legitimerade yrkesutövare som specialistsjuksköterskor, arbetsterapeuter och fysioterapeuter behövs i framtidens äldreomsorg.

Åsa Regnér, för att Sverige ska vara världens bästa land att åldras i krävs det att fler i personalen i den kommunala hälso- och sjukvården och omsorgen har akademisk utbildning och kan bidra med mer kunskap.

Sineva Ribeiro, ordförande Vårdförbundet

Ida Kåhlin, ordförande Sveriges Arbetsterapeuter

Stefan Jutterdal, förbundsordförande Fysioterapeuterna