Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Äldreomsorg

Nya ekonomiska krav skapar en orimlig assistans

Försäkringskassan är på väg att införa nya ogenomtänkta regler för att förhindra fusk med ersättningen till personliga assistenter. Resultatet blir ett orimligt krav på att de som beviljats assistans ska bygga upp en stor egen finansiell buffert, vilket de kommer ha mycket svårt att klara av att göra, skriver Björn Modén som är vd på Lystra Personlig Assistans.

Publicerad: 1 april 2014, 14:57

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

FunktionsnedsättningLSS

Hur kan det komma sig att statens myndigheters ständiga ingrepp och slag mot fusk i assistansbranschen, förändringar i lagtexter inom området och märkliga tolkningar av densamma uteslutande drabbar den som är i mest behov av stöd och hjälp, och i minst behov av förändringar och inskränkningar i rättigheten och möjligheten att få just sådant och utfört av den anordnare som den enskilde önskat?

För att exemplifiera vad jag åsyftar med det ovan anförda kan nämnas att kommuner runt om i Sverige för några år sedan, 2008, efter att offentlig upphandling hållits, började lägga ut personlig assistans på entreprenad till olika privata assistansanordnare. Sedan 2008 har fler och fler kommuner valt detta alternativ varje år. Detta har inneburit att de personer som har varit, och troligtvis alltjämt är beviljade personlig assistans eller assistansersättning, och som valt kommunen som anordnare av assistansen tvingats att välja något av de privata alternativ som erbjudits. Och detta utan egentlig möjlighet att ha kvar den assistansanordnare som han eller hon egentligen velat använda sig av, nämligen kommunen.

Det ”fria valet” för den enskilde att välja vem som ska anordna assistansen inskränktes därmed till att bli det ”fria valet” utifrån den eller de privata assistansanordnare som vunnit kommunens upphandling. I min värld, och förmodligen även i många andras världar, innebär ett fritt val möjligheten att välja helt fritt och inte att välja fritt mellan ett begränsat antal alternativ.

Under de senaste åren har jag vid varje märklig förändring i lagtext eller uppenbart ogrundade rättsavgörande, som samtliga stått i strid med det bakomliggande syftet med lagstiftningen, tänkt att det inte kan komma några fler dumheter. Det vill säga ytterligare försämringar och inskränkningar i de funktionshindrades rättigheter och möjligheter att leva sitt liv så likt andras som möjligt. Tyvärr har varje sådan tanke motbevisats och följts av nya dumheter. Den senaste i raden av dessa uppmärksammades när jag nyligen läste en artikel där Therese Karlberg, ansvarig chef inom funktionshinder på Försäkringskassan, uttalar sig om en tilltänkt men ännu ej beslutad förändring avseende utbetalning av assistansersättning.

Förändringen, om det beslutas om sådan, innebär att assistansersättning framöver kommer att betalas ut i efterskott och inte som i dag, i förskott. Förändringen, som skulle komma att gälla de försäkrade som anlitar en privat assistansanordnare, motiveras med en minskad risk för behovet av att ställa återkrav och en minskad risk för felaktiga utbetalningar i samband med byten av assistansanordnare. Vad avser konsekvenserna av nyss nämnd förändring framhålls att de privata assistansanordnarna kan vara i behov av att bygga upp en finansiell buffert för löneutbetalning till den försäkrades assistenter, för den tid som de löpande utfört arbete under den månad för vilken de i slutet av densamma erhåller betalning från den försäkrade.

Vad man emellertid i sammanhanget helt synes ha förbisett vad avser de konsekvenser som kunnat skönjas är dels att det de facto är den försäkrade som beviljas assistansersättningen och inte den privata assistansanordnaren, dels att det är den försäkrade som vid val av en privat assistansanordnare och ingående av avtal med densamma förbinder sig att köpa en tjänst av assistansanordnaren, personlig assistans, som assistansanordnaren utför och som betalas med assistansersättning.

Den privata assistansanordnaren är således inte i sig part vid utbetalningen av assistansersättningen utan har endast ett intresse av att få betalt för de tjänster som de utfört och i enlighet med gällande avtal mellan den försäkrade och anordnaren. Med risk för att vara övertydlig har assistansanordnaren varken något behov av eller någon skyldighet av att bygga upp någon buffert för löneutbetalningar utan den förändring som föreslås drabbar direkt den försäkrade, och det är den försäkrade och ingen annan som nödgas bygga upp en buffert för löneutbetalningar.

För att ge er läsare ett litet perspektiv på hur mycket en ”en finansiell buffert för löneutbetalning till den försäkrades assistenter” kan röra sig om följer exempel enligt nedan.

Det genomsnittliga antalet timmar som en assistansersättningsberättigad är beviljad ligger på cirka 110 timmar per vecka. En assistanstimme uppgår under 2014 till 280 kronor per timme och enligt Försäkringskassan går det 4,2 veckor per månad. Detta ger 110 timmar per vecka x 280 kronor per timme x 4.2 veckor per månad, vilket landar i en slutsumma på cirka 130 000 kronor.

Det kan hållas för visst att en försäkrad, som är beviljad assistansersättning till följd av sina funktionsnedsättningar och därvid anhängiga omfattande hjälpbehov, inte sällan saknar möjlighet att förvärvsarbeta och därmed har svårt att lägga upp en buffert om exempelvis 130 000 kronor för löneutbetalningar.

Det sistnämnda torde dock vara av underordnad betydelse då det oaktat den försäkrades möjlighet till förvärvsarbete av lätt insedda skäl måste vara förenat med betydande svårigheter för gemene försäkrad att överhuvudtaget bygga upp en buffert för att klara av att betala ut löner till sina assistenter. Att genom föreslagen förändring tvinga den försäkrade att göra så är givetvis inte rimligt. Än mindre rimligt är det att föreslagen förändring skulle bidra till den försäkrades genom lag grundade rättighet till goda levnadsvillkor och därtill möjlighet att leva sitt liv så likt andras som möjligt.

Jag har givetvis inga synpunkter på att staten och myndigheterna fortsätter att motverka fusk och vidtar relevanta åtgärder för att stävja detsamma. Vad jag har synpunkter på är att de åtgärder som föreslås uteslutande, direkt och indirekt, drabbar så många fler än de som åtgärderna är avsedda för, och att de åtgärder som föreslås i regel är direkt ogenomtänkta och överilade.

Att jag ensamt skulle kunna sätta stopp för föreslagen ändring och förhindra att beslut om sådan fattas håller jag som högst osannolikt. Tillsammans med er därute tror jag dock att vi kan göra en skillnad. Vi får inte ge upp och sluta värna om de funktionshindrades rättigheter, dumheterna måste få ett slut. Tillsammans är vi starka och tillsammas så kommer vi att övervinna alla hinder och skapa en trygg och förutsägbar vardag och verklighet för landets funktionshindrade.

Björn Modén, vd Lystra personlig assistans

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

FunktionsnedsättningLSS

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News