Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

onsdag12.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Äldreomsorg

Nu hotas rätten till personlig assistans

Funktionshindrade personer fråntas allt oftare rätten till personlig assistans trots att varken lagen eller funktionshindret har ändrats. En undersökning som FUB genomfört ute i kommunerna visar att Försäkringskassans restriktivare behovsbedömningar får allvarliga konsekvenser.

Publicerad: 24 september 2012, 06:37

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

FunktionsnedsättningLSS

Sverige var en pådrivande kraft när FN-konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning antogs 2006. Vi har uppmärksammats internationellt för assistansreformen och Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), som i nära 20 år bidragit till ökat självbestämmande och deltagande i samhället för grupper som annars skulle vara marginaliserade.

Men sedan några år tillbaka har Försäkringskassan inlett en dramatisk omtolkning av vilka behov som berättigar till personlig assistans. Berättelserna är otaliga om hur toalettbesök och påtagning av underkläder klockas på sekundnivå. Hur funktionshindrade plötsligt bedöms ha ett betydligt mindre stödbehov än tidigare – utan att varken LSS eller livsvillkoren för den funktionshindrade har ändrats.

Försäkringskassans nya tillämpning av lagen har fått genomgripande konsekvenser, främst för enskilda funktionshindrade och deras anhöriga men även för kommuner och personliga assistenter. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, konstaterade nyligen att ”För kommunerna har Försäkringskassans striktare behovsbedömning av de grundläggande behoven, som avgör om en person är berättigad till personlig assistans, medfört en ökning av brukare som har personlig assistans i kommunens regi”.

Trots larm från både brukarorganisationer och enskilda funktionshindrade har utvecklingen fått fortgå i flera år. Riksdagens socialutskott begärde i våras att regeringen ska bedöma eventuella behov av åtgärder för att upprätthålla intentionerna i LSS. Att riksdagen tar tag i frågan är bra, men vi vill understryka att behovet av åtgärder är både uppenbart och akut.

För att fördjupa kunskapsläget har FUB nyligen genomfört en enkät till Sveriges kommuner. 80 procent av kommunerna svarade, och de resultat som presenteras i en rapport i dag måndag bekräftar bilden – tre av fyra kommuner drabbas av att staten övervältrar ansvaret för personlig assistans. En stor andel av den återstående fjärdedelen uppger att även de förväntar sig motsvarande övervältring inom kort. Dessutom uppger nästan varannan kommun att de saknar ekonomiska förutsättningar för att uppfylla LSS-lagstiftningens syften. Det är nära en fördubbling på två år – exakt samma fråga ställdes av dåvarande SKTF i en enkät år 2010.

Vidare indikerar nära var tionde kommun att de, i samband med att staten tvingar på dem ansvaret för personlig assistans, fråntar funktionshindrade rätten till stöd inom ramen för LSS. Detta är också alarmerande, kommunerna har ingen rätt att upphäva ett beslut om beviljade insatser enligt LSS med mindre än att behovet av stöd minskat. Ändå har kommuner allt oftare, i strid mot lagen, börjat väga in ekonomiska aspekter vid behovsbedömningar av enskilda.

Sammantaget leder situationen inte bara till personliga katastrofer för enskilda funktionshindrade, utan därtill ett arbetsmiljöproblem för många LSS-handläggare i kommunerna. De får svårt att fullfölja sina uppdrag, pressade mellan den lagstiftning de ska följa och politiska nämnder som i vissa fall – alltså i strid mot lagen – tar ifrån handläggarna beslutsrätten och enskilda funktionshindrade rätten till assistans.

Vad utvecklingen beror på är inte helt enkelt att förstå, men klart är att en dom i Högsta förvaltningsdomstolen 2009 spelar en viktig roll. Med ledning av domen har innehållet i det centrala begreppet ”grundläggande behov” snävats in och – vill vi påstå – förvrängts och vantolkats i förhållande till lagens ursprungliga syfte.

Det är dags för ansvariga politiker att ta tag i frågan. När högsta juridiska instans kommer fram till att det är förenligt med gällande lag att tolka funktionshindrades behov på det cyniska sätt som görs i dag, då är frågan politisk och inte längre juridisk. Det behövs uppenbart en översyn av lagtexten för att långsiktigt säkerställa LSS-lagstiftningen.

Men först behövs akuta åtgärder. Vi uppmanar regering och riksdag att säkerställa att Försäkringskassan åter börjar tillämpa LSS-lagstiftningen i enlighet med dess intentioner. Det har varit möjligt tidigare, så det kan knappast vara ett lagbrott att börja göra det igen.

Vi efterlyser också en snabbutredning av en sänkt brytpunkt mellan kommunalt och statligt kostnadsansvar för personlig assistans, för att minska övervältringen från stat till kommun.

Vidare bör en legitimering av de kommunala tjänstemän som handlägger LSS-ärenden övervägas. Detta kan stärka rättssäkerheten genom att ge besluten starkare status i myndighetsutövningen och därmed motståndskraft mot politiska överprövningar utan saklig grund.

Från samhällets perspektiv är det ingen besparingsåtgärd att flytta kostnader från staten till kommunerna. Det är inte heller värdigt Sverige att låta personer med svåra och varaktiga funktionshinder betala i form av sämre liv. Det skulle leda till ett lite kallare samhälle för oss alla.

Thomas Jansson, ordförande Riksförbundet FUB (För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning)

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

FunktionsnedsättningLSS

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev