”Mer personal i äldrevården räcker inte”

Ett av de första besluten som regeringen tog i höstas var att helt sonika lägga ned Äldreutredningen som syftade till att främja äldres hälsa, trygghet och självbestämmande - trots att den hade kommit halvvägs i sitt arbete. Det har gjort att viktiga kvalitetsreformer och svar på framtida utmaningar nu har fördröjts. I dess ställe utlovade äldreminister Åsa Regnér (S) för ett halvår sedan en nationell kommission om äldreomsorgen, men någon sådan har fortfarande inte tillsatts. För en kort tid sedan hade regeringen dessutom möjligheten att tillsätta en utredning för att stärka kvaliteten i välfärden, men valde i stället att tillsätta en utredning om att begränsa vinster i välfärden.

I vårbudgeten har regeringen nu lagt fram förslag på mer personal i omsorgen och traineeplatser i välfärden för unga arbetslösa. Det är positivt – på sikt behöver det rekryteras mer personal när antalet äldre i befolkningen ökar. Men det är viktigt att komma ihåg att kvantitet inte är detsamma som kvalitet. Av lika stor vikt för personalen är kompetensutveckling, motivation och goda möjligheter att påverka sitt arbete och sin lön.

Att anställa fler är viktigt men inte tillräckligt. Allra viktigast är att äldres individuella behov blir tillgodosedda och att man känner trygghet och har inflytande över sin omsorg. Vård och omsorg ska utgå ifrån den äldre människans behov och önskningar, inte ifrån personalscheman eller kommunpolitikers ideologi. Här har vi stöd av Socialtjänstlagen vars värdegrund kring vård och omsorg av äldre är inskriven sedan ett par år.

Det är dags att inte bara landets kommuner och landsting sätter äldres behov i centrum, det bör även landets regering göra. Ensidiga satsningar på mer omsorgspersonal, som i regeringens vårbudget, garanterar nämligen inte en värdig demensvård, goda måltider, trygghet genom att ofta möta samma hemtjänstpersonal, att individuella behov tillfredsställs eller att äldre kan påverka innehållet i omsorgen.

Vad hjälper mer personal när det råder skriande brist på platser på särskilda boenden och personalkontinuiteten i hemtjänsten ökar, medan äldre efterfrågar att träffa samma personal och inte fler ansikten?

Svensk äldreomsorg står inför betydande framtidsutmaningar med ett växande antal äldre som kommer att ställa stora krav, rekryterings- och kompetensbehov, bristande samverkan mellan kommuner och landsting samt introduktion av ny teknik. Om regeringen nu till slut tillsätter en kommission om äldreomsorgen måste äldres individuella behov vara i fokus: Hur får vi till en bättre biståndsbedömning och hur ska äldres inflytande i omsorgen kunna öka? Hur ska äldres önskemål om att mötas av samma hemtjänstpersonal kunna tillfredsställas och hur skapas fler platser på boenden runt om i landet?

När ska Socialstyrelsens nya föreskrifter om en bemanning som utgår ifrån de äldres behov bli verklighet? Och hur ser regeringen på den viktiga frågan om hur framtidens äldreomsorg ska finansieras?

Detta är viktiga frågor som kräver svar, och som inte kan skjutas på framtiden längre. Regeringens hela äldrepolitik kan inte reduceras till personalfrågor. Äldres individuella behov måste vara kärnan här.

Gösta Bucht, talesperson för vård och omsorg Sveriges Pensionärsförbund, professor emeritus i geriatrik Umeå universitet