Kommunerna klarar inte hemlösheten själva

Socialstyrelsen presenterade nyligen en omfattande kartläggning av hemlösheten i Sveriges kommuner. Det är den första nationella kartläggning som gjorts sedan 2005. Det är också första gången vi får siffror som i någon mån kan utvärdera effekterna av regeringens nationella strategi mot hemlöshet, som löpte 2007-2009.

Det är beklämmande läsning Social-styrelsen erbjuder. Enligt myndighetens definition var 34 000 personer utestängda från den ordinarie bostadsmarknaden då undersökningen gjordes. 4 500 personer levde i akut hemlöshet, på härbärgen och andra lösningar för dagen. Hemlösheten har ökat i alla grupper som har mätts. Allt fler bor i tillfälliga lägenheter och sociala kontrakt som tillhandahålls av kommunerna. Den enda grupp som minskat, med ett par hundra personer, är de som inte ens har tillfälliga bostäder, som sover utomhus, i soprum eller på bussar.

Tyvärr bekräftar denna dystra bild de erfarenheter vi har på Stockholms Stadsmission. Hemlösheten ökar, och framför allt möter vi allt fler unga människor i hemlöshet, något Socialstyrelsen också tar upp.

Situationen för unga i hemlöshet är ofta mycket utsatt, och deras förutsättningar för att gå i skolan eller arbeta är starkt begränsade. Vissa av dem saknar akut boende efter att deras familj blivit vräkt, andra har tvingats lämna sina föräldrahem på grund av hot eller våld, många är utöver sin hemlöshet även offer för missbruk eller prostitution.

Ett problem med Socialstyrelsens karläggning är att stora grupper i hemlöshet inte räknas in. Det gäller inte minst de så kallade ”EU-migranterna”, människor från andra EU-länder som rest till Sverige för att söka arbete, men som sedan hamnar i hemlöshet och fattigdom. Då de inte är skrivna i Sverige har kommunerna inget ansvar att erbjuda dem socialhjälp och de ingår inte i Socialstyrelsens definition av hemlösa. Men deras utsatthet är ofta akut. Vi möter dem allt oftare, det är grupp som ökat allra mest i våra verksamheter på senare år.

Hemlösheten är ett problem inte bara i storstäderna, utan i hela landet. I rapporten Hemlös 2011 - Stockholms Stadsmission årliga granskning av hemlöshet och samhällets stöd till de drabbade - presenterade vi en enkät bland samtliga kommuner i Sverige. 17 procent av de svarande kommunerna uppgav att andelen hemlösa under 21 år ökar. De unga hemlösa finns både i stora och små kommuner. Nästan var femte svarande kommun såg en ökning i antalet barnfamiljer som riskerar att förlora sitt boende.

Hemlösheten har ökat under många år och det politiska ansvaret delas av många. Det är dock tydligt att den sittande regeringen och det ansvariga statsrådet Maria Larsson inte har lyckats bryta utvecklingen. I stor utsträckning har problemet delegerats till kommunerna, där det inte lösts.

Den strategi mot hemlöshet som regeringen tillsatte 2007 utmynnade i ökad kunskapsuppbyggnad och samarbete mellan myndigheter, men resultaten för de drabbade har hittills uteblivit. 2007 satte regeringen målet att inga barn ska vräkas. Sedan dess har 1 900 barn vräkts från sina hem och i 55 kommuner har antalet vräkningar som drabbar barn ökat, enligt Kronofogdens statistik. Sedan regeringens strategi löpte ut 2009 finns ingen samlad nationell politik mot hemlöshet i Sverige.

Det som behövs nu är en bred politisk satsning för att bryta utvecklingen och öka stödet till de människor som lever i hemlöshet. Lagskyddet mot vräkningar av barn måste skärpas. Det offentliga måste erbjuda en fungerande bostadsgaranti. Människor som lever i akut hemlöshet bör få tillgång till personliga ombud, för att inte som i dag hänvisas runt mellan myndigheter. Kommunala och privata hyresvärdar måste sänka kraven på boende, så att även den som haft ekonomiska problem tidigare kan få en lägenhet.

Åtgärdslistan är lång, men det viktigaste är att regeringen tar hemlösheten på allvar, och börjar agera. Kommunerna klarar inte detta arbete själva. Det är ovärdigt för ett välfärdsland som Sverige att hemlösheten ökar och att allt större grupper av unga hänvisas till ett liv utanför samhällets gemenskap.

Marika Markovits, direktor Stockholms Stadsmission