Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Äldreomsorg

Åtta punkter som stärker barns rätt till skydd

Upprättelseceremonin för de vanvårdade fosterhemsbarnen var viktig, och borde bli avstamp för ett starkare barnskydd. Som stöd för det arbetet presenterar vi ett konkret åttapunktsprogram riktat till regeringen och kommunerna.

Publicerad: 22 november 2011, 10:21

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

SocialtjänstenBarnskydd

I veckan anordnade regeringen en upprättelseceremoni för de barn som utsatts för vanvård när de varit placerade i fosterhem under perioden fram till 1980. En ceremoni som är viktig för de drabbade men också för samhället.

Även om utvecklingen inom barnskyddet utvecklats positivt och det allra mesta fungerar väl och rättssäkert händer det även i dag att barn inte får det stöd och skydd de har rätt till.

Emellanåt förs en offentlig debatt om Socialtjänstens arbete. Inte sällan tar den allmänna opinionen, ivrigt påhejad av media, ställning i ett enskilt ärende. Den bild som medierna rapporterar är ofta kraftigt förenklad och komplexiteten kommer sällan fram.

Självklart ska Socialtjänstens viktiga arbete granskas, såväl av tillsynsmyndighet som av medierna. Det är bra med skarp tillsyn och det är bra med konstruktiv debatt. Med det finns en fara att brister och kritik i ett enskilt ärende tas till intäkt för att dra slutsatser om hela Socialtjänstens arbete.

Vi som arbetar med barnskyddsfrågor har ett särskilt ansvar. Vi måste vara beredda att titta på vårt eget och våra kollegors arbete med kritiska ögon. Vi måste ta ansvar för det som brister samtidigt som vi lyfter fram den positiva utveckling som skett under de senaste åren och allt det som faktiskt fungerar bra. Och när debatten blir alltför onyanserad har vi ett ansvar att återkoppla tydligare hur vår arbetsmiljö, våra beslutsprocesser och våra bedömningskriterier ser ut.

En av Socialtjänstens viktigaste uppgifter är att skydda utsatta barn. Det kan gälla barn som växer upp i missbruksmiljöer, psykisk ohälsa i familjen, tonåringar på glid och infekterade vårdnadstvister. Ibland är situationen så allvarlig att det blir nödvändigt att under kortare eller längre tid placera barnet utanför det egna hemmet. Med eller utan föräldrarnas samtycke.

Det ställs – med rätta – särskilt höga krav när samhället griper in i ett barns liv, inte minst när barnet placeras utanför det egna hemmet. Socialsekreterare och ansvariga chefer inom barnskyddet har därför ett av samhällets svåraste och viktigaste uppdrag. Att utreda och fatta beslut om barn och unga är en process full av professionella bedömningar, lagtolkningar och svåra etiska avvägningar. En process som baseras på såväl evidens som erfarenhet och som ofta måste leda fram till de lösningar som blir minst skadliga för barnet. De flesta som söker sig till Socialtjänsten är nöjda med den hjälp de får. Under 2010 gjordes 24 900 placeringar av barn. Av dem skedde 77 procent frivilligt, med föräldrarnas samtycke.

Socialtjänsten har utvecklat sitt arbete med barnavårdsutredningar. Kunskapen har blivit bättre, både i forskning och praktik, och barnperspektivet har stärkts. Sedan flera år tillbaka bedrivs utredningsarbetet med stöd av BBIC, Barnets behov i centrum, en evidensbaserad och strukturerad metod. Det hindrar inte att barnskyddet står inför ett antal utmaningar som kräver långsiktiga politiska prioriteringar, såväl lokalt som centralt.

Kontinuitet och erfarenhet bland dem som jobbar inom barnskyddet är angeläget för att säkra de utsatta barnens rätt till stöd. Akademikerförbundet SSR:s undersökningar visar att arbetsbelastningen för landets socialsekreterare ökat. Stress och försämrade arbetsvillkor orsakar hög personalomsättning och gör det svårt för kommunerna att behålla nyckelkompetenser. Alltför hög arbetsbelastning kan leda till brister i kvalité och rättssäkerhet. Men variationen mellan kommunerna kan vara stor. Det finns kommuner som på allvar tar sig an utmaningarna. Kommuner som satsar på förebyggande arbete, som inrättar traineeprogram och som premierar erfarenhet i lönekuvertet. En stor eloge till dem.

För att förbättra skyddet för utsatta barn krävs politiska beslut och ökade resurser. I utredning efter utredning har situationen kartlagts och åtgärder föreslagits men fortfarande saknas skarpa beslut. Vi väntar nu på att regeringen ska presentera en proposition utifrån barnskyddsutredningens förslag. Här är våra krav på vad en sådan proposition ska innehålla:

• Alla barn som är placerade ska ha rätt till en egen socialsekreterare som besöker dem och följer upp deras utveckling mer regelbundet än vad som görs idag.
• För att få arbeta med barnskydd ska kompetenskrav införas i lag. Grundkravet ska vara socionomexamen och viss yrkeserfarenhet. Målet är legitimation.
• På sikt ska alla kommuner i sina arbetsgrupper ha tillgång till specialister. För det krävs specialistutbildningar på mastersnivå.

Kommunerna måste på allvar ta sig an utmaningarna att:

• Säkra stabilitet och kontinuitet i barnavården.
• Säkra att bemanningen är tillräcklig för att bedriva ett kvalitativt och rättssäkert barnskyddsarbete.
• Tänk långsiktigt – satsa på förebyggande och uppsökande verksamhet
• Satsa på kompetens och kompetensutveckling.
• Följ upp verksamheten i nämnderna/fullmäktige utifrån ett barnperspektiv.

Socialsekreterarprofessionen har hög kompetens. Vi har ett ansvar att dela med oss av vår kunskap till allmänhet och beslutsfattare. Och beslutsfattare har ett ansvar att lyssna på kunskapen. Samhällets allra mest utsatta medborgare har rätt till en trygg och säker uppväxt. Det är dags att politikerna går från ord till handling och stärker barnskyddet.

Fotnot: Akademikerförbundet SSR organiserar bland annat landets socialsekreterare.

Christin Johansson, Ordförande Akademikerförbundet SSR

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

SocialtjänstenBarnskydd

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev