Äldreomsorgen behöver en kulturrevolution

Kristina Bardh med flera privata aktörer inom äldreomsorgen talar i ett inlägg i Dagens Samhälle den 29 augusti för en ökad öppenhet för att utveckla äldreomsorgen och välkomnar en granskning av den egna verksamheten. De vill ha mer av kvalitetsjämförelser mellan privata och offentliga utförare. Det är en välkommen inställning.

Vi har i våra tidigare inlägg koncentrerat oss på hemtjänsten. Vårt huvudbudskap har varit att LOV med konkurrens och fri etablering av företag inte ger en högre kvalitet i verksamhet. Vi har också konkret sökt visa varför, framförallt med exempel från Stockholm; uppsplittring av verksamhet, teamarbete försvåras, höga transaktionskostnader, sämre anställningsvillkor och lägre kompetens hos de privata företagen med mera. Vi efterlyser just jämförelser mellan kommuner med och utan LOV i hemtjänsten. Vi hoppas att den nu pågående utredningen om LOV kommer med sådana analyser. Vi vill inte att regeringen lägger förslag om en tvångslag om valfrihet för hemtjänsten.

Vi menar också att i diskussionen om äldreomsorgen har frågan om valfrihet, det vill säga möjligheten att välja en viss utförare varit alldeles för dominerande. Den nyligen visade tv-serien Sveriges bästa äldreboende visar detta med all tydlighet. Där handlar det om kvaliteten; om bemötandet, läkemedelsförskrivning, undernäring, brist på vardagsrehabilitering, kompetensutveckling, om resurserna – att det behövs en kulturrevolution i omsorgen om våra äldre. Valfrihet, fri etablering och konkurrens har inte berörts alls.

Vi menar, liksom exempelvis Kommunal och PRO, att LOV måste omarbetas i grunden. Den fria etableringen och utbudskonkurrensen leder både till sämre omsorg för den enskilde och till sämre anställningsvillkor för personalen. Frihet att välja, framförallt vem som kommer hem till den äldre och vad som ska göras där, kan lösas utan LOV.

Vi vill också peka på den statistik som Socialstyrelsen kom med i våras (Äldre personer med funktionsnedsättning – regiform är 2012. Vissa kommunala insatser enligt socialtjänsten). Där presenteras kommunvis hur stor andel kommunerna har av hemtjänst i privat regi. Det visar sig att i 12 av landets 21 län bedrivs mer än 90 procent av hemtjänsten i kommunal regi. I cirka 160 kommuner får alla äldre i ordinärt boende kommunal hemtjänst. I ytterligare 40 kommuner har mer än 95 procent kommunal hemtjänst. Det är Stockholm stad som avviker drastiskt med endast 37 procent i kommunal regi.

Det är intressant att jämföra denna statistik med SKL:s sammanställning av beslutsläget för LOV i kommunerna hösten 2012. Man finner då att 25 kommuner, av de totalt 129 som i SKL:s sammanställning anger att man ”har valfrihetssystem i drift”, har hemtjänst enbart i kommunal regi. Ytterligare 37 kommuner av dessa 129 har mindre än 5 procent i privat regi. Därtill ska läggas de dryga 60 kommuner som sagt nej till LOV eller inte sökt stimulansbidrag för att utreda LOV.

Man kan tolka detta som att det ute i kommunerna finns en stor skepsis till LOV i hemtjänsten. Man är inte övertygad om att den ger högre kvalitet, blir mer kostnadseffektiv och ger lägre kostnader.

Peter Lorentzon, aktiv i PRO och i nätverket Gemensam välfärd

Lars Wettergren, fd ordförande i PRO