Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

lördag08.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Redaktionskrönika

”Vi kan inte leva på något annat sätt”

Återigen förfäras vi över terrorns grymhet, hänsynslöshet och ondska. Explosionerna i Manchester utreds som ett terrordåd, misstanken är en självmordsbombare och även om informationen ännu är knapp så sätter tragedin igång många tankar. Ilska och sorg först och främst - men som vanligt även oro för framtiden.

Publicerad: 23 maj 2017, 11:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


När jag bläddrar igenom Ekots rapportering ser jag kommentarer från olika makthavare, nationella såväl som internationella och det slår mig att figurerna om de öppna samhället inte finns med. De säger inte längre de där vanliga replikerna om hur vi inte ska låta dem förändra vår livsstil och vårt öppna samhälle. Kanske för att det börjar kännas tomt och cyniskt att säga det.

Man kan inte mana folk att fortsätta obekymrat på samma sätt som förut hur länge som helst. Man kan inte forcera fram en känsla av trygghet när rädslan äter sig in. För en tid sedan satt jag på tunnelbanan och plockade fram mobilen. Vill du koppla upp mot något av de här nätverken, frågade den mig genast och visade upp de öppna nätverk som fanns tillgängliga. Det var inte många - vi var ju nere i tunnelbanan.

Men någon delade ut internet via ett öppet nätverk döpt till ”Jihad”. Det var ganska tätt inpå terrordådet på Drottninggatan så även om jag rent intellektuellt vet att ordet har flera betydelser och förstod att det säkert bara var nån unge som spelade Allan så blev jag rädd. Jag tog barnvagnen och klev av, väntade på nästa tåg.

I någon mening är det sant. De här satans mördarna kommer inte kunna förändra vår livsstil. Vi kommer att fortsätta leva i ett öppet samhälle. Vi kommer ha konserter, sportevents, demonstrationer, kollektivtrafik och alla andra platser och tillfällen som känns som en risk. Men det kommer inte alltid att vara för att vi är så himla beundransvärt beslutsamma och modiga och orädda. Det kommer inte vara ”in your face terrorister, vi ska gå på disco ändå!”. Det kommer inte vara en cool politisk markering mot extremisterna, utan en nödvändighet.

Det viktigaste skälet till att vi kommer att fortsätta ungefär som förut är att vi inte kan leva på något annat sätt. Vi fortsätter inte för att ge terroristerna fingret, utan för att vi måste - vad skulle alternativet vara? Man måste åka till jobbet och då får man sätta sig på bussen eller tåget. Man kan inte vägra sina barn varje konsert, så man måste släppa iväg dem och hoppas att säkerhetsinsatserna är rigorösa.

— Vi kommer sätta oss med vår säkerhetsorganisation och diskutera hur vi ska göra i framtiden, även om vi i nuläget inte kan säga hur det påverkar oss, säger Annika Troselius, informationschef på Gröna Lund.

Väskor hade kontrollerats och inspekterats även i Manchester. Vårt öppna samhälle kommer att göra så mycket det förmår för att minimera riskerna. Men riskerna finns – och därmed också olusten. Det är en stor sorg att orden ”vårt öppna samhälle”, numera har en svart sorgekant omkring sig.

Sanna Rayman

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev