Örjan Björklund: Vi är partyknarkare när det kommer till klimatet

”Köper inte jag droger så gör någon annan det.”

Så försvarar en väletablerad partyknarkare, en psykolog, i en intressant och lite omskakande DN-artikel från i helgen att hon göder gängkriminalitet och våld genom att köpa droger. En annan av de intervjuade i artikeln, lämpligt nog en jurist, menar att ja, jag kanske göder gängkriminalitet men andra köper ju kläder tillverkade av barnarbetare.

Jag tänker att Immanuel Kant skulle kunna ha något spännande (och kategoriskt) att säga om den här typen av argument som vi gärna använder för att rättfärdiga att vi utför handlingar trots att vi vet att de är moraliskt förkastliga och rent av skadliga för samhället och medmänniskorna. Det spelar ingen roll, för om inte jag så någon annan. Och du då, är du bättre än jag?

De där resonemangen går igen på flera områden i våra liv.

Under den aprilmånad som var svinkall i Sverige noterades som ni säkert redan läst en för årstiden ovanlig hetta på över 40 grader i medelhavsområdet. Forskare som SVT refererar till menar att värmeböljan i princip hade varit omöjlig om det inte vore för människans inverkan på klimatet.

Förra sommarens extrema torka och vattenbrist i södra Europa spås upprepas även i år. Skördar riskerar att torka bort. Enligt en ny rapport, “European State of the Climate 2022”, från EU-kopplade Copernicus klimattjänst stiger temperaturerna i Europa dubbelt så snabbt som det globala genomsnittet, snabbare än på någon annan kontinent. Världshaven är varmare än normalt, polarisarna smälter snabbare än forskarna trott.

Det är förbannat obehagligt och ja, jag gissar att du redan vet allt detta, och jag tror att det oroar dig lika mycket som det oroar mig. Men kanske är vi alla lite av partyknarkare när det kommer till klimatet. Om inte jag flyger så gör någon annan det. Det spelar ingen roll vad vi gör i vår lilla kommun. Varför ska Sverige gå före när större länder fortsätter att släppa ut?

Så där håller det på. Vi vet vad som är rätt, men hittar vad som känns som rimliga förklaringar när vi inte orkar leva upp till det. Och detta trots att vi också vet att vi med stormsteg är på väg mot en uppvärmning över de 1,5 grader som världens ledare lovat att se till att vi håller oss under. Vilket i sin tur troligen får mycket allvarliga konsekvenser, om inte för oss så för våra barn.

På tal om irreversibla klimatförändringar fattar jag ju att den svenska procentsatsen för reduktionsplikten på diesel och bensin inte är det som slutgiltigt kommer att skicka världen över en tipping point, även om sänkningen ju inte gör det hela bättre. Men lite småtragikomiskt kan man kanske i ljuset av det ovanstående få tycka att det är att Tidöpartierna presenterade överenskommelsen på DN Debatt under rubriken “Vi sänker reduktionsplikten, för barnfamiljernas skull”.