Örjan Björklund: Tjockare plånbok är ingen universallösning

”Lyckan den bor ej i kalvar eller kor och den kan heller inte köpas för pengar”, sjöng Evert Taube. Ny forskning visar dock att han kan ha haft fel. Om prisbelönta tjurar, antalet kor och storleken på estancior säger forskarna inte så mycket, men en hel del tyder på att man nog kan bli lyckligare av mer pengar. Inte minst gäller det den som har brist på dem. 

En tjockare plånbok kan visserligen bidra till ökad lycka och ett bättre liv även för dig som har det bra ställt, men bara om du använder dem på rätt sätt. Ungefär detsamma kan kanske sägas gälla för svensk äldreomsorg. En granskning som DS gjort visar i alla fall att det inte går att leda i bevis att kommuner som lägger mer pengar på äldreomsorgen får ut högre kvalitet eller lyckligare åldringar än de som lägger lite. Det kan låta paradoxalt, men är inte så konstigt. Även här handlar det om hur slantarna används snarare än om storleken på summan.

Samtidigt vet vi att äldreomsorgen måste förbättras – rejält. För snart ett år sedan pekade coronakommissionen exempelvis på att det behövs högre bemanning, ökad kompetens och bättre arbetsförhållanden, samt att kommuner behöver kunna anställa läkare.

Hur man än vrider på saken går det inte att komma ifrån att pengar är en bra grej att ha om sådant ska kunna genomföras. Ännu bättre blir det förstås om man först noga tänkt igenom hur den där ökade bemanningen och förstärkta medicinsk kompetensen egentligen ska användas, hur framtidens särskilda boenden ska vara utformade för att hindra smittspridning eller hur digitaliseringen på riktigt kan bidra till effektivare omsorg. 

Dessa frågor, och fler därtill, tar vi upp i denna utgåva av Dagens Samhälle som till stor del är ett temanummer om äldreomsorg. Temat rullar för övrigt också på vår webbplats dagenssamhalle.se hela veckan. I det får du också återigen möta Lena Isokivelä, chef för omsorgsförvaltningen i Älvkarleby, som vi skrivit om ett antal gånger under pandemin. Hon anser inte att mer pengar i form av kortsiktiga, riktade bidrag från staten gör äldreomsorgen ett uns lyckligare och tycker rentav att kommunerna bör säga nej till dem. 

När jag hör det tänker jag på en DN-intervju med Erik Angner, professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet, om just pengar och lycka härom månaden. I den konstaterar han att vi nästan alltid måste ge upp något annat vi vill ha – kanske något vi velat göra, kanske fritid, tid med våra barn eller ett jobb vi tyckte om – för att tjäna mer. För oss som inte står på ruinens brant är det inte säkert att det är värt det. Då kan det tvärtom vara bra för lyckan och livet att välja bort den där ökade inkomsten.

Jag vet inte om det motsvarande gäller även äldreomsorgen. Men kanske var Evert inte så fel ute där i Samborombon, trots allt.