Christina Kennedy: Sökes: Fler kommunala äss

Det går inte att på ett helt objektivt sätt avgöra vem som har mer att säga till om än andra. Men det blir ofta intressant att försöka. Eftersom det tvingar oss att väga en roll mot ett nätverk, eller en personlig karisma mot en enskild individ, på rätt ställe i en tung organisations struktur. Den formella makten mot det informella inflytandet.

Den här veckan hos Dagens Samhälle kan du läsa om vilka 30 personer som påverkar skolfrågorna i Sverige mest. Håller du med? Förmodligen inte. Och det beror sannolikt på det som DS reporter Cecilia Granestrand påpekar i sin analys, efter många samtal och år av arbete med området: det är ett minfält av infekterade frågor.

Trots att skolan är kommunernas ansvar att driva, lyser de kommunala makthavarna till stor del med sin frånvaro på listan. Bara två har sin tydliga hemvist i kommunledning. Till detta läggs före detta skolminister Anna Ekström, numera ledamot i utbildningsnämnden i Stockholm, och Sveriges mest kända rektor, Linnea Lindquist som driver opinion utifrån erfarenheterna från Hammarkullsskolan. Förutom dessa är det centralt verksamma personer som påverkar skolfrågorna, enligt vår maktlista. Och det är förstås större chans att göra avtryck i ett helt land på den nivå än från en enskild kommun. Men jag tycker mig se ett mönster.

När branschtidningen Aktuell Hållbarhet nyligen publicerade sin lista över de 101 tyngsta namnen inom hållbarhet var kommunsektorn klent representerad. Detta trots att svenska kommuner förstås har extremt stor möjlighet att påverka genom allt från upphandlingar till beteendeförändringar hos såväl egen personal som medborgare som nyttjar tjänster.

Utgångspunkten för hållbarhetslistan, som har gjorts sedan 2009, är att ranka de personer som under förra året åstadkommit mest hållbarhetsnytta i förhållande till sin reella maktposition. Vilka är då de kommunala äss som placerat sig? Jo, Johan Abrahamsson, kommunchef i Mariestad, återfinns högst upp, på plats 30. Fadi Barakat, näringslivsutvecklare i Malmö stad, tar sig in på plats 50 och får sällskap av kommunkollegan Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), kommunalråd, på plats 69. Men det var det hela.

Ska man vara lite generös kan man räkna in även Gabriel Wikström (plats 80), nationell samordnare för Agenda 2030, i det kommunala gänget. Han har utan tvekan varit en viktig – om än inte alltid av alla uppskattad – pinne i gumpen på kommuner vars arbete på området går alltför långsamt. I samma generösa anda välkomnas Nicolas Lunabba, verksamhetsansvarig på Helamalmö, som i och för sig är en förening men verkar med kommunalt stöd för ett socialt hållbart samhälle.

Men visst borde det finnas fler med stark kommunal eller regional bakgrund som kan gå före i hållbarhetsfrågor? Kanske lurar de i vassen, använder sitt inflytande bara lokalt eller bidar sin tid. Jag tror och hoppas dock att kommunala krafter kliver fram och driver på både skol- och hållbarhetsfrågor, och många fler, framöver. De behövs.