Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

måndag10.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Redaktionskrönika

Oroväckande rapporter från friskola i Bagarmossen

Frågan om religiösa friskolor svallar fram och tillbaka. I nästa vecka samlar sig Liberalerna till landsmöte och då är detta en av stridsfrågorna. Redan i somras började det. Förbjud, tyckte Jan Björklund, som snart fick mothugg av Birgitta Ohlsson med flera. Möjligen är Ohlssons avgång att Team Förbud därmed har trumf på hand inför nästa helg. Nu aktualiseras dessutom frågan igen, när Stockholms Fria rapporterar om missförhållanden på friskolan Al-Zahraa i Bagarmossen. Missförhållanden som kritiseras av Skolinspektionen.

Publicerad: 10 november 2017, 11:17

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


I somras skrev Sydsvenskan om en 17-årig flicka i Lund som hade en pojkvän. Hon höll honom hemlig för sina föräldrar eftersom hon visste att de inte skulle acceptera en relation, i synnerhet inte med någon från ett annat land eller religion. Hon begränsade sin kontakt med honom till Skype, sms och mejl, men trots detta så upptäckte föräldrarna det hela genom att gå igenom hennes telefon. Flickan misshandlades och föräldrarna hotade med att hon inte skulle få gå i skolan mer. Hon mejlade då sin skolkurator som insåg allvaret och kontaktade polisen. Pappan dömdes sedan till villkorlig dom motsvarande två månaders fängelse och flickan fick bo i skyddat boende.

När jag läste om det här fallet skänkte jag en tacksamhetens tanke till rådiga skolkuratorer som utbildats i hedersnormer. Som inte fegar, utan agerar. Som är det stöd för barn och unga som de enligt lag ska vara.

Jag tänkte också på TV4:s Kalla Fakta-granskning om moralpoliser i förorten. Ni minns programmen som bland annat avslöjade att Al-Azharskolan delade upp flickor och pojkar i skolbussen?

Hur, tänkte jag, skulle en tjej i en situation motsvarande denna 17-åriga lundatös ha hanterats och bemötts i en religiös friskola? På pappret gäller förstås samma skollag överallt. Men kan man våga tro att andra normer inte skulle påverka handlingskraft och laglydighet hos skolledning och personal?

Ett svar på denna hypotetiska fråga har nu inställt sig, i form av rapporteringen i Stockholms Fria om friskolan Al-Zahraa i Bagarmossen. Här ska en kurator, enligt vittnesmål från en före detta biträdande rektor, har fått sparken för att hon gjorde en orosanmälan till socialnämnden. Ex-rektorn berättar:

– Man får inte orosanmäla. Det fanns en kurator som fick sparken för att hon orosanmälde. "Vi sköter det själva", heter det. Det kan till exempel röra sig om att elever blir slagna hemma, säger Anna Ragnar.

Att en kurator fått sparken efter en orosanmälan bekräftas även av Skolinspektionens intervju med nuvarande kurator (men förnekas av nuvarande rektor). Det är skrämmande. Vi kan ha hur bra lagar som helst. Om de inte följs så sviker vi barn ändå.

I en Perspektivartikel nyligen argumenterade docenten i rättssociologi, Astrid Schlytter, för att Al-Azharskolans värdegrund på ett alltför tydligt sätt krockar med läroplanen. Schlytter slår bland annat fast att alla skolor enligt läroplanen har "ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster” . I detta sammanhang diskuteras slöjanvändning, vilken verkade vara frekvent både hos barn och personal på Al-Azharskolan:

”Med tanke på läroplanens krav på alla skolor, inklusive Al-Azharskolan, är det i sammanhanget av intresse vad denna gör. Skolan har förvisso inget explicit krav om att flickor ska bära täckande klädsel. Men borde inte skolan göra mer, till exempel problematisera de traditionella könsroller som den täckande religiösa klädseln står för och även öppna möjligheten att frångå dem?”

Man kan tycka det. Men i debatten får man ofta intrycket att vissa frågor behandlas på ett alldeles särskilt svartvitt sätt. När Kalla Fakta visade de där könsuppdelade bussarna påpekades efteråt att uppdelningen faktiskt inte var något obligatorium, utan att det skett spontant, på flickornas önskemål rentav. Därmed skulle saken på något sätt vara utagerad. Liknande argumentation förekommer ofta i slöjdebatten. Påpekandet att flickan X eller kvinnan Y faktiskt väljer att bära slöjan anses trumfa problematiseringen av plaggets symboliska implikationer.

Det är klart att vilja och valfrihet smäller högt. Men i många andra fall, fall där ”risken” för förtryck kan anses lägre, fokuserar vi hjärtans gärna på att bryta normer, utan att ägna särskilt många tankar åt individ X och Y som gillar normen. I fall där förtrycket ligger precis runt hörnet är vi tvärtom benägna att betona valet och individen.

Ena dagen slåss vi för pojkluciornas införande, andra dagen för slöjflickornas bevarande. Motsvarigheten, att Bagarmossenskolan Al-Zahraa skulle överraska med att uppmuntra skolans pojkar att bära slöja är ett normifrågasättande som sannolikt ligger mycket långt bort från det möjligas gräns. Istället är det mer nedslående rapportering man får ta del av. Stockholms Fria beskriver hur en tidigare anställd på skolan velat arbeta utan slöja blivit utskälld av skolledningen, bland annat med förmaningen:

"Eleverna kan tro att de också kan ta av den.”

Mycket kan man kalla det, men det är inte särskilt läroplansnära.

Sanna Rayman

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev