Christina Kennedy: Om riktade statsbidrag är knark för staten, vad är avvänjningen?

Det finns nämligen en lista som Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) presenterat för statens representanter. Fast vilka bidrag det gäller får vi inte veta.

Det stora problemet är förstås inte listan utan de riktade statsbidragen i sig. Bortåt 180 stycken som de flesta med insyn och expertis är ense om saknar önskad effekt. Förutom SKR har bland andra Statskontoret, Riksrevisionen och Myndigheten för vårdanalys kritiserat att staten använder sig av de öronmärkta bidragen så ofta.

Men! Om det nu är en så dålig idé, varför fortsätter de riktade statsbidragen att vara så många? Frågan fanns med mig när jag nyligen modererade ”Money Talks”, Dagens Samhälles nya diskussionsseminarium om kommunal ekonomi. 

Jo, politiken på riksnivå vill förstås kunna visa handlingskraft, styra agendan mot de hörn av välfärden som får för lite uppmärksamhet och sätta press på kommuner och regioner att agera i vissa frågor. En oemotståndlig möjlighet i både tv-debatter, budgetdiskussioner och förhandlingar om makten – att det verkligen syns att ett visst parti har stått upp för glesbygden, förlossningsvården eller vad det nu kan vara. 

Detta väger uppenbarligen tyngre än att de riktade statsbidragen:

1) inte funkar 

2) strular till det för partikollegor på lokal nivå

3) tvingar tjänstemän att lägga tid på att söka kortsiktiga pengar som eldar på projektsjuka, onödig administration och redovisningsplikt.

Man skulle kunna argumentera för att det är som ett beroende. Oavsett hur många negativa konsekvenser beteendet har så fortsätter staten ändå. Kicken är för stark för att motstå.

LÄS MER: Sex ekonomidirektörer: Så tajtas kostymen till i bistra tider – ”Man får inte bli dumsnål”

Statskontorets generaldirektör Annelie Roswall-Ljunggren, SKR:s chefsekonom Annika Wallenskog och utredaren Anders Norrlid på Stockholms stads utbildningsförvaltning argumenterade i en av paneldiskussionerna under seminariet väl för behovet av en ny ordning. 

Hur skulle då den kunna se ut? Vad skulle kunna ersätta värdet av ”pressmeddelandepengarna”, alltså de riktade statsbidragens förkroppsligande marknadsföringseffekt av politisk handlingskraft?

Av förklarliga skäl är tankarna lösa i kanten. Någon typ av garanti för att kunna sätta avtryck, men utan marionettrådarna. En ny styrningsvariant vid sidan av den som sker genom statliga myndigheter och direktiv. Eller åtminstone lite mer långsiktighet. Kanske är det möjligt. Kommunala företrädare jag talat med har åtminstone ett visst hopp efter att socialförsäkringsminister Anna Tenje (M), som ju kommer från den kommunala myllan, uttalat en tydlig vilja att rensa bort specialdestinerade bidrag. Kanske är det inte heller så enkelt att det bara är staten som är fast i nuvarande ordning? För en stor kommunal förvaltning som lagt ner energi på att söka bidrag kan det kännas skönt att veta att pengarna säkras till just den egna verksamheten och inget annat svart hål. Och SKR fortsätter ju att ingå ganska detaljerade överenskommelser med staten, trots att man kunde låta bli.

Att det pågår diskussioner bakom kulisserna är klart. Från scenen avslöjade Annika Wallenskog att SKR tagit med sig en lista till departementet på 30 riktade statsbidrag man föreslår ska slopas helt. Men hon vill inte tala om vilka, inte riskera chanserna för framgång med det långsiktiga målet: att på allvar sätta stopp för beroendekarusellen av riktade statsbidrag.

LÄS MER: Assistansutredningen: 10 miljarder dras in när staten tar över