Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Redaktionskrönika

OECD: Ingen körsång utan själ

Det är inte första gången han säger det, OECD:s utbildningsdirektör Andreas Schleicher. Men nu säger han det igen. Med blott någon vecka kvar till nästa Pisamätning påminner SvD om hans utlåtande om att svensk skola har ”förlorat sin själ” och i dagens SvD försöker han ge oss en vägbeskrivning tillbaka till den förlorade själen.

Publicerad: 28 november 2016, 13:09

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Det går sådär.

Det är inte det att han inte har uppfattat problematiken. Tvärtom, när han beskriver problemen i svensk skola känns mycket igen. Men frågan är om det beror på träffsäkerhet eller helt enkelt på att vi nått dithän att vi har problem med det mesta, vilket gör det svårt att misslyckas med att beskriva vad som är fel. Räkna upp allt som kan gå fel och du lär träffa rätt tillräckligt många gånger…

Skoldebatten kännetecknas ju faktiskt av just detta: en mångfald av problembeskrivningar. Kommunaliseringen, huvudmännen, vinsterna, oordningen, grupparbetena, klasstorlekarna, migrationen, lärarbristen, lärarkvaliteten, lärarlönerna, lärarstatusen, skolledarna, läroplanen, ämneskunskaperna, eleverna och – förstås – föräldrarna. Finns det någon del av skolan som inte har tröskats i debatt? Jag tvivlar. Och inte blir det så värst mycket bättre när OECD ramlar in och kommer med metafysiska förklaringsmodeller lagom till nästa mätning.

Sverige hade ett skolsystem med ett starkt engagemang för att förse barn från olika bakgrunder med bred och högkvalitativ utbildning. Många olika indikatorer visar att det koruset tappats bort, säger Andreas Schleicher i SvD.

Förr sjöng vi i kör, nu gör vi inte det. Förr hade vi en själ. Nu har vi inte det. Tack för hjälpen OECD…

Utöver det där med själen och kören nämner Schleicher att vi behöver en tydlig idé om vad bra utbildning är, en tydlig nationell standard (för något, oklart vad) samt investera i lärarlöner och arbetsförhållanden. Det senare är praktiskt eftersom det kan täcka in både vänsterns- och högerns sätt att tolka lärarfrågor. Den ena sidan kanske är mer lönefokuserad, medan den andra sidan tänker på läraren i termer av ”status”. Och arbetsförhållanden - tja, det kan ur vänsterperspektiv tolkas som att stora klasser är för tufft, medan någon till höger kan tolka det som att lärarnas auktoritet och möjlighet att stävja kaos i klassrummen måste stärkas. Etcetera.

Vidare förklarar Schleicher att 70 000 nyanlända barn under 2015 är en massiv utmaning med negativ effekt på våra Pisaresultat på kort sikt, men samtidigt säger han att det också kan stärka svensk skola, förutsatt att vi gör allting rätt vad gäller ”social och akademiska integration”. Mot slutet av intervjun levereras lite OECD-pepp i form av att Schleicher tonar ned hela Pisamätningen:

Men vi måste alltid vara medvetna om att mätningar inte fångar allt. Jag tror att det är viktigt att hålla insatserna i den här utvärderingen måttliga, säger Andreas Schleicher.

Med reservation för att översättningen är lite oklar så gissar jag att syftet med den här kommentaren är att på förhand lugna ner oss. Det känns inte så lugnande det heller.

En sak slår mig när jag läser och det är att man förmodligen bör minnas är att OECD är en organisation som alla andra. Missförstå mig rätt: OECD gör användbara och omfattande mätningar vars resultat vi definitivt bör ta på allvar, inte tu tal om den saken. Men, alla organisationer hamnar förr eller senare vid ett vägskäl, där de väljer mellan tydlighet och risken att bli kontroversiell. Att riskera det senare litegrann är lugnt, men att bli mycket omstridd är inte bra. OECD vill ha tyngd och bli lyssnade på - av många. Det betyder att man måste vara ”gångbar” för samtliga partier. Vore OECD ständigt på Socialdemokraternas eller ständigt på Moderaternas sida i sina tips till Sverige skulle man snabbt tappa kraft i svensk debatt. Tricket för alla internationella organisationer som vill nå fram till enskilda länder är att vara allas potentiella slagträ, någon gång.

Det är inte så konstigt egentligen. Upplevd balans blir viktigt för en sådan organisation.

Frågan är bara om det ökar våra möjligheter att i endräkt och med själslig styrka sjunga i kör igen.

Sanna Rayman, Debattredaktör

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News