Örjan Björklund: När alla blir populister vinner originalet

En amerikan jag en gång träffade på en fest jobbade på en reklambyrå som hade uppdrag för Burger King. Han berättade att ett av deras problem var att varje gång de körde en reklamkampanj för BK så ökade försäljningen av McDonald’s. Folk som såg kampanjen blev helt enkelt sugna på burgare och gick till det de upplevde som originalet. 

Samma sak gäller i politiken. När de övriga partierna spelar på samma planhalva som Sverigedemokraterna och låter deras frågor dominera debatten nästan totalt blir det en bekräftelse på att SD är rätt ute. När de övriga partierna låter allt mer populistiska är det originalet som växer. 

Jag vet inte om ni hört talas om den så kallade PSO-teorin (position, salience, ownership), utvecklad av en amerikansk statsvetare. Jag hade det inte förrän jag råkade halka in på en vetenskaplig artikel om den häromkvällen. Enligt denna teori kan partier som tillhör det politiska etablissemanget välja mellan tre strategier för att bemöta exempelvis ett högerpopulistiskt parti som SD och den fråga de driver (nästan alltid på temat invandring och flyktingar): avvisande, divergerande eller konvergerande. 

Avvisande är vad det låter som: man nonchalerar partiet och dess fråga, för att signalera till väljarna att den är oviktig. Divergerandet innebär att det etablerade partiet intar motsatt ståndpunkt i ämnet, konvergerande att man närmar sig det utmanande partiets syn. 

Här finns risker. Divergerandet befäster exempelvis populistpartiets ägarskap av frågan. Konvergerandet medför bland annat en risk för att uppmärksamheten gör att väljarna tillmäter frågan större betydelse. 

Artikeln med rubriken Det politiska etablissemangets strategier gentemot högerpopulistiska partier skrevs av forskarna Björn Fryklund och Sigrid Saveljeff redan efter valet 2018, men jag kan inte annat än känna igen mig hela vägen fram till i dag. 

LÄS MER. Guide: Lokala valen i siffror – tio viktigaste resultaten 

Såväl S som M har i sin positionering gentemot SD gått från avvisande till konvergerande, om än i lite olika takt och med lite olika taktik: S har närmat sig SD:s ståndpunkter vad gäller brottslighet och invandring, men samtidigt tagit tydligt avstånd från partiet självt. Moderaterna har inte bara närmat sig SD:s ståndpunkter utan också omfamnat SD som parti. 

Resultatet: SD tar väljare av båda. 

M backade och tappade positionen som landets näst största parti, men ser nu ändå ut att kunna bilda regering. Det är förstås en stor framgång, även om partiet sitter i något av en kniptång. Samtidigt som man förlorat röster till SD har M tappat välutbildade storstadsväljare – som inte gillar SD-närmandet – till S. Hur Ulf Kristersson ska kunna locka tillbaka båda de väljargrupperna blir något att bita i för partistrategerna. 

Om S, som alltså gick starkt i storstäderna, också kan ta makten där är ännu inte klart. Men hur det går med styrena i landets kommuner och regioner kan du följa dagligen här. Vår sajt har för övrigt satt nya häftiga besöksrekord de senaste veckorna. Vi tar det som intäkt för att när det gäller bevakning av kommun- och regionvalen och deras konsekvenser är det DS som är originalet.