Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Redaktionskrönika

Örjan Björklund: Mörkret känns ännu lite mörkare i år

Pappa, du var en dinosaurie och försökte fånga mig! ropar flickan i repgungan i parken där skymningen knappt lättat på hela dagen.

Publicerad: 4 december 2020, 11:46

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Pappa dinosaurien har en bäbis i en bärsele på magen och näsan i mobilen.

– Va? Nej, kom nu. Det är dags att gå in.

– Jag vill inte!

Grillkvällar och middagar, barnkalas, studentfiranden, bemärkelsedagar, till och med minnesstunder. Det mesta har utspelat sig i den lilla parken nedanför vår balkong under de senaste nio månaderna. Själv har jag rätt ofta suttit där vid något av uteborden (ibland har man fått vara lite som nidbilden av en charterresenär för att få ett: ut i god tid och slänga över en duk eller filt för att markera revir) och firat både det ena och det andra.

Men nu syns inte längre tantgänget till, som långt in i oktober drack kaffe tillsammans en gång i veckan. Den medelålders mannen och vad jag antar var hans gamle far, som brukade sitta och prata länge, vad gör de nu?

Senhösten får mig alltid att fundera över hur kort och selektivt minnet är när det gäller vissa saker. Varje gång det blir vår och försommar tänker man överraskad: Oj, vad ljust det är! Varje november tänker man: Jisses, är det verkligen så här svart det brukar vara?

Så här svart brukar det vara. Fast det känns ännu lite mörkare i år.

Inte blir det bättre av att regeringskansliet i helgen sagt att vi behöver förbereda oss fysiskt såväl som mentalt för att hantera coronaviruset även under hela nästa år. Stålsätta oss inför nya utbrott och fortsatta restriktioner och inför att det kan krävas "karantäninriktade åtgärder" för att få stopp på regionala klustersmittor.

Kanske inte riktigt den julklapp man önskat sig.

Men det finns faktiskt ljus i mörkret. Och då tänker jag inte bara på det högst påtagliga ljuset från adventsstjärnor, ljusstakar, slingor i fönster och på balkonger.

Andra vågen är av allt att döma inte lika stark som den första. Ja, antalet smittade är högt, men ökningstakten av nya fall ser i alla fall ut att mattas av, sjukvården är bättre beredd och har lärt sig massor om att vårda covidsjuka, ökningen av IVA-patienterna är inte så exponentiell som i våras, inte heller dödligheten. Tillgången till skyddsutrustning är mestadels god, som du kan läsa om här. Vaccinet är dessutom närmare än det varit under hela pandemin.

Och, inte att förglömma: man kan nu beställa alkohol hem med hämtmaten i allt fler kommuner!

Nä, jag skojar. Det sista hör knappast till någon av de avgörande ljuspunkterna i coronamörkret. Kanske är det tvärtom så ”fullständigt vansinnigt” som en företrädare för IOGT-NTO hävdar? Läs mer här och bilda dig en egen uppfattning.

Även om det inte blir riktigt som vanligt så sänker julen snart sina vita vingar över våra suckande människobarmar. Och förr eller senare kommer pandemin att börja klinga av – snabbare om vi sköter oss rätt.

Precis som den lilla flickan vill jag inte gå in, utan tänker dricka glögg och fira lucia i parken. Kanske tar jag en sväng på repgungan också.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Örjan Björklund

Redaktionschef

ob@dagenssamhalle.se

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News