Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Redaktionskrönika

Malmös tuffa skoldagar kan vara en läxa för oss alla

Skolinspektionen är just nu i full gång med att granska Malmös skolor, vilket gör att flera av dem hamnar i rampljuset. Nyligen förelades till exempel grundskolan Rörsjöskolan 2, Zenith med vite på en miljon kronor för att rätta till brister i trygghet, studiero och värdegrundsarbete. Detsamma gäller för Augustenborgsskolan, även här gäller skärpning senast kommande vår, annars måste Malmö kommun betala ett vite på en miljon.

Publicerad: 21 november 2016, 21:44

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Fler skolor står på Skolinspektionens lista, så ännu kan inte kommunen andas ut, det kan bli fler dåliga nyheter. Att risken för detta är hög framgår även av Sydsvenskans rapportering sista tiden.

I fredags rapporterades till exempel om hur föräldrar slår larm om kaos, våldsamheter och trakasserier på Johannesskolan. Artikeln i sig är smått gastkramande. Det handlar om barn så unga som sex år som ska ha utsatts för misshandel och kränkningar. Slagsmål och kaotiska lektioner samt lärare som – åtminstone enligt en bandinspelning från ett föräldramöte – är rädda i skolmiljön.

Till dessa beskrivningar kommer rektorns kommentarer, som reser ytterligare frågetecken eftersom hennes svar och kommentarer på allt som föräldrarna beskrivs är att hon ”inte delar bilden”. När journalisten frågar om föräldrarna helt enkelt överdriver svarar hon smått raljant att ”Det handlar ju mycket om att barnen är deras egna små juveler” och hon menar även att föräldrarna genom att slå larm har ”bestämt sig för att jobba mot oss istället för med oss”.

I förra veckan tvingades gymnasieskolan Värnhemsskolan stänga på grund av omfattande bråk och slagsmål på skolan. Alla – över tusen – elever skickades hem och även på måndagen höll skolan stängt. Samtidigt har femton elever stängts av och inför tisdagen, då skolan åter öppnar, har man försökt sjösätta trygghetsskapande åtgärder som till exempel att anlita väktare, att hålla färre entréer öppna samt kräva skolidentifikation för att få komma in.

Exakt vad som hände är skolledningen fortfarande oklar över, man hänvisar istället till att polisen måste få utreda saken ordentligt. I artiklarna om det hela nämns flera olika tänkbara faktorer, som till exempel narkotikaförsäljning och kriminalitet i skolans närmiljö, men det funderas också kring det faktum att vi lever i en globaliserad värld. Gymnasiedirektörern Eva Ahlgren konstaterar i sin kommentar att ”de konflikthärdar som uppstår, speglas också i skolorna”.

En tanke som väcks av denna rapportering är förstås att Malmö är fortsatt illa ute på skolfronten, trots att det har gått en tid sedan Uppdrag granskning synade situationen på bland andra Rosengårdsskolan.

Men, det vore förmodligen att göra samhället en björntjänst att låta resonemangen och diskussionen om det här stanna inom Malmö kommuns gränser. För problemen som vidrörs i artiklarna är alla frågor som långt fler svenska skolor kommer att behöva jobba mer med framöver. Här finns helt enkelt gott om stoff för konstruktiva debatter kring reella samhällsutmaningar för hela Sverige. Tyvärr, ska man kanske tillägga. Några av dem är följande:

■ Klasserna blir större, delmängden pojkar växer i kullarna och av dem bär många potentiellt på trauman av olika slag som ibland kan ge upphov till utåtagerande beteende och ilska. Redan det kräver att man tänker till före. Hur säkrar man andras trygghet? Ordningsskapande är en del, men en annan troligen också att försöka göra dessa pojkar trygga i sig själva och i sin livssituation? Ingen liten uppgift. 
■ Addera sedan olika former av kulturella konflikter. Trakasserier av muslimska flickor som inte anses bete sig dygdigt nämns bland exemplen från Johannesskolan – här har vi ytterligare ett kompetensområde som måste stärkas ytterligare i skolorna. Hedersfrågor tenderar ofta att debatteras ur lagstiftningshänseende, men det är ett snävt synsätt. Hedersfrågan handlar inte bara om att förbjuda traditionens värsta-scenarier (hedersmord, tvångsgifte etc) i lag, utan också om att jobba för att ge alla svenska barn och unga samma rättigheter. Hur kan och bör personal som ser utsatthet agera och fånga upp? 
■ Global kompetens kommer bli nödvändig i skolvärlden. Precis som gymnasiedirektören Eva Ahlgren säger i artikeln om Värnhemsskolan så kan konflikthärdar utanför Sverige bli tändande gnistor för oenighet och bråk även här. Det innebär att skolmiljön måste ha koll på långt mer än förr. Ett berömvärt exempel ur senare tids nyhetsflöden kan hittas i Göteborg, där samordnaren mot våldsbejakande extremism varnade för ökad risk för oro i Göteborg med anledning av striderna i Mosul.

Det här är ett reellt problem för alla inblandade och det vi kan göra är att försöka vara lösningsorienterade. Att, som i Göteborg, ha någon med ”koll på läget”, är betydligt bättre än att stänga en skola i några dagar eller drabbas av bilbränder eller storslagsmål som utifrån ter sig obegripliga. Nyligen konstaterade Skolinspektionen att skolornas arbete mot kränkningar och trakasserier på nätet är otillräckligt. Det kan vid en första anblick te sig orättvist. Är det verkligen skolans uppgift att hantera otrevnaden på internet nu också?

Ja, faktiskt är det så. Internet är ett synnerligen närvarande redskap för skolor. Därutöver är många av de trakasserier som barn i skolåldern utsätts för sådant som har en direkt koppling till deras skolmiljö. Det är barn från skolan som ”följer med hem” via nätet och fortsätter mobbningen där. Här, liksom med all mobbning, blir det då skolans angelägenhet. Vi har en skolplikt som tvingar elever att vara en del av den värld som är skolans. Det innebär samtidigt ett ansvar för att skolmiljön är uthärdlig. Detsamma gäller för annan otrygghet. Om internet skapar otrygghet behöver skolan jobba med den frågan. I vissa avseenden är det inte annorlunda om strider i Mosul är ett potentiellt orosmoment inför lunchrasten.

Hur dessa utmaningar ska axlas och hur ansvaret för dem ska fördelas är bara några av de nötter som måste knäckas i debatten framöver. Och så har vi förstås den sedvanliga dragkampen om hur resurserna kopplade till behoven ska hanteras och delas ut.

Sanna Rayman, Debattredaktör

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev