Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

lördag08.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Redaktionskrönika

Laktocentriska perspektiv i SVT?

En av året mest mejeritäta helger är till ända. Nog för att mjölkprodukter har en stark ställning i våra kylar generellt, men en midsommar utan gräddfilen med gräslök och jordgubbarna med grädde och/eller glass är otänkbar. En hyfsad helg för de arma mjölkbönderna, gissningsvis.

Publicerad: 26 juni 2017, 09:01

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


I början av året publicerade vi en debattartikel här på DS med rubriken ”Laktosfritt i förskolan – dyrt och onödigt”. I artikeln förklarade barndietisterna Andras Mikkelsen och Kajsa Asp Jonson att förvånansvärt – och framför allt onödigt – många barn åt laktosfri kost i förskolan. Så många som 3,3 procent faktiskt.

Att det är förvånande många är det lätt att hålla med om. Småbarn världen över är vanligen toleranta för laktos ungefär upp till skolåldern. Dessförinnan har Moder Natur ordnat med toleransenzymer i tarmen. Denna information framgick även i ett avsnitt av Uppdrag Granskning Mat nyligen, i vilket livsmedelsjournalisten Mats-Eric Nilsson, granskar boomen för laktosfria livsmedel i Sverige.

Att denna boom delvis vilar på en överdriven självdiagnostisering har jag inga problem att föreställa mig. Självdiagnoserna illustreras träffande när Nilsson intervjuar i synnerhet unga tjejer framför mejeridiskarna. Alla har de själv kommit fram till att de är laktosintoleranta. Detsamma gäller de många gymnasister som väljer bort mjölk i den skolmatsal han besöker. Men när ungdomarna – tolv stycken – gör ett test visar det sig att endast två av dem bär på genen för laktosintolerans.

Ur global synvinkel är de där två intoleranta ”normala” och de andra tio som tål laktos är de avvikande. Men just i Sverige och Norden är det inte så. Här har vi utvecklat en egen gen, en tolerans för laktos som är ovanlig i övriga världen. Lyllos oss som kan svepa ett glas kall mjölk till kakorna i vuxen ålder!

I stora drag förstår jag poängen med granskningen och tror att det ligger mycket i den udd som anläggs både mot det ivriga självdiagnostiserandet och mot en lika ivrig marknadsföring, inte minst riktad mot just unga kvinnor. Men det finns delar i granskningen som likväl gör mig fundersam.

När Mats-Eric Nilsson intervjuar människor i mataffären och i gymnasieskolan är det en tämligen homogen skara ungdomar han pratar med. Ingen av dem förefaller vara utrikes född. Och här tror jag att det finns ett problem som gör slutsatserna i programmet förhastade, både från journalisten och de vidtalade experterna.

När Magnus Wickman, professor och barnallergiläkare, intervjuas menar han att skattningen att runt 3 procent av Sveriges befolkning är laktosintolerant är en överskattning.

– Under tre procent ska det definitivt vara, säger han.

Jag förstår inte riktigt hur detta går ihop. Wickman säger själv att studierna som finns inte är helt färska och demografin har ju förändrats ganska mycket sista åren. Frågar man SCB så är den senaste noteringen vad gäller andelen utrikes födda i Sveriges befolkning 17 procent i slutet av 2015. Och ”utrikes” är som sagt den vanligaste platsen för att hitta laktosintolerans.

I SVT skildras de långa laktosfria hyllorna i mataffären som något negativt, vilket jag inte riktigt förstår. Som mamma i en delvis (ja, diagnostiserad) laktosintolerant familj gläds jag när väsentliga varor tillkommer och ersätter ofta vanliga laktoshaltiga produkter med de laktosfria till alla i familjen. Onödigt? Tja kanske. Men det är skönt att slippa dubbla satser eller annat strul. Däremot har SVT helt rätt i att smöret och osten är onödiga produktutvecklingar.

Det finska företaget Valio, som granskas i programmet, har inte utvecklat sitt sortiment utan anledning. I Finland är andelen laktosintoleranta nämligen så många som 15 procent, vilket gör det rimligt att man lade lite krut på att utveckla både kvaliteten på laktosfritt i synnerhet och produktsortimentet i allmänhet.

Rör man sig längre bort från Sverige växer andelen laktosintoleranta rejält. I Sydeuropa är andelen 60-70 procent, medan befolkningen i Afrika och Asien utgörs av 70-90 procent laktosintoleranta. I topp bland de länder som Sveriges utrikesfödda kommer ifrån återfinns bland annat Finland, Irak, Polen, Syrien, Iran, Thailand och Somalia.

Som synes är inte alla individer i resten av världen laktosintoleranta, andelen varierar i olika regioner. Så vi ska inte tro att samtliga av de 17 procenten utrikesfödda är det korrekta svaret. Men fler än tre procent med behov av laktosfritt torde vi nog komma upp i. Särskilt med tanke på att vi har gott om medborgare som inte är utrikes födda själva, men vars föräldrar är det, vilket räcker gott för ärva laktosintoleransen.

Med de här siffrorna i bakhuvudet ter sig uppskattningen att endast två-tre procent av befolkningen har svårt med laktos inte överdriven utan snarare underdriven. Månne har SVT anlagt ett alltför ”laktocentriskt” perspektiv?

Sanna Rayman

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev