Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Redaktionskrönika

Hur många frågor rymmer en valrörelse?

De stora partierna driver samma frågor och vänder sig mot samma väljare. Partierna, i synnerhet Socialdemokraterna och Moderaterna, flyttar politikens centrum åt höger och sätter ”deras” frågor i fokus. Ett misstag, menade inte minst DS krönikör, Daniel Suhonen, som sågs spela bordsdhockey i söndagens Agenda.

Publicerad: 19 februari 2018, 18:28

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Han tillhör en av många kritiker av Socialdemokraternas valstrategi som presenterades häromveckan och omedelbart skapade debatt i rörelsens led.

S-ledningens uppenbara fokus på hårda frågor som migration, integration, brott och otrygghet signalerar bristande ideologiskt självförtroende, anser många. Var fanns de klassiska S-märkta välfärdsfrågorna? Arbetsmarknaden, skolan, omsorgen och vården?

Det enkla svaret är att dessa frågor påverkas i så hög utsträckning av migrationen, integrationen, brotten och otryggheten att de hårda frågorna måste adresseras. Arbetsmarknadens största utmaning är att få ordning på integrationen. Skolsegregationen, otryggheten i skolorna, stora barngrupper och barnkullar med skev könsfördelning är bara några saker att bita i som kan kopplas till migration och bristande integration. På vårdfronten talar vi givetvis både bristyrken och finansiering (båda beroende av integration för att hålla bemanningen och skattekraften uppe), men också om attacker på sjukhus och blåljuspersonal. Just som en utredning som berör viss samhällsviktig personal har lämnat förslag, så poppar problematiken upp på nya områden. Både Lärarnas Riksförbund och nu även Sveriges skolledare har flaggat för att även deras arbetsmiljö är så allvarlig att skydd  och straffskärpningar behövs.

Det är, kort sagt, svårt att prata Las när det finns så många andra bränder att släcka.

Ett inlägg i den S-interna debatten skrevs av Nina Wadensjö, tidigare S-märkt kommunikationschef, nu publisher på Aktuellt i Politiken och löd som följer:

Om du vill vara relevant i det politiska samtalet måste du alltid kunna svara på din tids viktiga frågor. Just nu handlar de frågorna – tråkigt nog – om handgranater i bostadsområden, attacker mot synagogor, skjutningar mitt bland oskyldiga förbipasserande, hot mot blåljuspersonal och om unga som fångas i gängkriminalitet.

Ur valstrategisk synvinkel är det kanske inte en självklar vinnare för något parti som haft makten sista decenniet att ständigt påminna väljarna om problem som skapats över tid, men Wadensjö har såklart rätt. Det vore både omöjligt och oacceptabelt att ducka.

Sant är att många väljare har ett enormt sug att diskutera dessa frågor och de misslyckanden som lett fram till dem. Samtidigt skulle både samtalet och förmodligen de flesta som deltar i det må bra av att flyttas i en konstruktiv riktning. Det är förvisso begripligt att det finns grupper som nästintill gottar sig i att ha haft rätt. Behoven av upprättelse är stora. Men alla är inte undergångsknarkare och det finns goda skäl att söka de konstruktiva samtalen.

Från en enkel debattredaktörs horisont kan jag emellertid tipsa att det faktiskt finns hopp även för partier som vill prata om annat. Ovan nämnda hårda frågor har nämligen en sak gemensamt: de skapar en stor uppgivenhet. Problemen ter sig så stora och så olösliga att man hellre stänger av eller pratar om något annat, lite mer hanterligt. Nej, sorry, detta är inte ett fripass från de stora svåra frågorna, se det snarare som små lufthål av variation som kan skapa ork.

Den som vill hitta de konstruktiva ansatserna under valåret bör söka konstruktiva detaljnivåer som inte omedelbart inger känslan av att nästippen redan är under vattenytan.

I detta nu överväger det tunga och stora om man slänger ett öga på ”mest läst” på DS sajt. Det handlar om gruppvåldtäkter och stora underskott. Men tredje mest läst just nu är en artikel om hur ny lagstiftning hotar kulturarvet i våra gamla kvarnar och bruksmiljöer, ett tecken så gott som något på att det faktiskt går att prata om mer än de hårda frågor som i synnerhet S och M identifierar som valets viktigaste.

Det är heller ingen engångsföreteelse. Andra exempel i närtid är en oerhört läst och delad debatt om en utskälld lärarapp i Uddevalla eller bataljen som initierades av Alzheimer Sverige och som ifrågasatte huruvida Socialstyrelsens kvalitetsenkät om äldreboenden verkligen utförs på ett tillförlitligt sätt när den fylls i av andra än den det gäller. Och vi alla förstår ju att mobiltelefoner i klassrummet egentligen inte är en av vår tids stora skolfrågor. Men den är en liten detalj och vi behöver detaljdiskussioner som känns möjliga att lösa bredvid den stora och komplexa skolfrågan.

Varje sådan debatt är som en nostalgisk fläkt från ett förr. Ett förr då vi hade jämförelsevis supergulliga små problem att tjafsa om. Kanske är det en typ av andhämtning som är nödvändig år 2018. Om det är dessa diskussioner gör det möjligt att hålla orken uppe också inför de tyngre utmaningarna, så må det vara hänt.

Sanna Rayman, Debattchef Dagens Samhälle

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News