Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Redaktionskrönika

Halloweenutgåvan av statligt servicekontor

För en tid sedan publicerade vi en debattartikel av två forskare vid Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads universitet. Artikeln handlade om civilminister Ardalan Shekarabis ambition att se över och stärka lokal statlig service och uppdraget som han därför givit till bland andra Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket att etablera 10 nya servicekontor på landsbygd och i socialt utsatta områden till juni 2018. Bland annat. Även annan samordning och organisation av de befintliga 103 servicekontoren ingick också i uppdraget.

Publicerad: 1 november 2017, 16:49

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Risken, menade forskarna i debattartikeln, är att de föreslagna lokala kontoren snarare blir skyltfönster än att de verkligen bidrar till en bättre verksamhet för medborgarna. "Servicekontoren ger lokal närvaro men påminner mest om skyltfönster utan verkstad", skrev de och jag minns att jag noterade att för att vara en akademikertext var det hårda ord.

Huruvida servicekontoret i Uppsala är ett av de nya, eller ett av de befintliga vet jag inte. Men UNT rapporterar idag en rent hisnande skildring från detta kontor. Och man kan väl säga att skyltfönster utan verkstad i detta sammanhang vore en alltför vänlig beskrivning.

Här beskrivs köer som ringlar utanför en lokal som hyser Skatteverket, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Lokalen kan inte husera hur många som helst, således släpper en väktare in cirka 15 personer åt gången. Utanför köar alltså mängder av medborgare - eller aspirerande medborgare – med sina ärenden. I timmar köar de – i kyla, regn och blåst. Människor i artikeln vittnar om över tre timmars kö, eller om hur man helt enkelt ger upp, går hem och försöker igen en annan dag. En man kommer för att lämna ett brev, men brevinkastet är stängt. En 70-årig kvinna med balansproblem två knäoperationer i bagaget önskar sig att det åtminstone fanns något att sitta på i kön. Samt kanske en möjlighet att gå på en toa, kanske en bajamaja?

Ah, ja, den där klassiska myndighetskänslan som bara en bajamaja kan ge... Det är fullkomligt häpnadsväckande läsning. Är det nån sorts halloweenutgåva av ett servicekontor eller vad är det frågan om? Kommunal personal som följt nyanlända till kontoren berättar om hur folk som får andnöd inte släpps in. Om hur barn står och fryser. När sektionschefen intervjuas är hon optimistisk. Och bajamajor och bänkar  tror hon inte är aktuellt.

- Jag förstår att man känner som du beskriver, men på sikt tror jag att det här blir väldigt bra. Vi lär nu kunderna att de kan vända sig till oss digitalt så köerna kommer minska.

Ähum. Jag tänker lite på en passage i debattartikeln från tidigare i höst, närmar bestämt den här:

"Värde uppstår genom samspel och myndigheter måste därför ge bra förutsättningar för medborgarnas del av arbetet. En vanlig förutsättning är att kunna träffa den som handlägger och beslutar, utan murar av kösystem, telefonröster och flervalsalternativ."

Man kan med fog hävda att värde inte har uppstått i Uppsala. Men efter massiv kritik har man lovat att överväga parkbänkar samt att släppa in den som är nödig. Värdehöjande.

Sanna Rayman

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev