Örjan Björklund: För den som lever på andras vilja att bidra är skatteupplägg riskabelt

Det brukar sägas att vi svenskar uppvisar en fantastisk kreativitet när det gäller att hitta på sätt att undkomma skatt. Om det är sant vet jag inte, för faktum är ju att vår tilltro till skattesystem och den gemensamt finansierade välfärden är stor. Men det tycks i alla fall vara ett faktum att skattekreativiteten är hög bland svenska kommuner. 

Frågan om huruvida en kommun verkligen ska ägna sig åt mer eller mindre avancerade ekonomiska upplägg för att antingen undslippa skatt eller tillskansa sig skattepengar är hur som helst aktuell igen. Detta då Dagens Samhälle kan berätta hur Höganäs och några till genom att lägga äldreomsorgen i bolag kan komma åt miljoner i momsersättning. I Höganäs fall handlar det om uppemot 20 miljoner kronor om året.

Lagligt? Absolut.

Lämpligt? Tveksamt. 

Det är inte första gången kommuner använder sig av olika upplägg för att ”skatteplanera”. För tiotalet år sedan var det aktuellt med räntesnurror, där man med internlån till höga räntor kunde eliminera skatten på vinster. Att inte bara riskkapitalbolag utan även kommuner ägnade sig åt sådant fick dåvarande finansminister Anders Borg att gå i taket trots att, vilket DS kunde visa, en del av hans statliga bolag gjorde samma sak. Det skrevs lagar för att få stopp på snurrandet. Men det finns ju andra metoder.  

Kanske har ni redan koll på en konsekvens av att många kommuner har bildat kommunkoncerner: Bolag samlade i en så kallad äkta koncern får göra skattemässig resultatutjämning – simsalabim, vinsten i bostadsbolaget kan kvittas mot förlusten i eventbolaget och skatten minskas. 

Möjligen minns ni även Leksands trottoarkant? Kommunen sålde typ en meter trottoar i samband med en större affär med sin anrika hockeyklubb och undvek därmed stämpelskatt. Men det var långt ifrån bara Leksand som använde sig av liknande upplägg. En annan modell är att kommuner paketerar fastigheter i samband med försäljning av exempelvis allmännyttan. Man bildar ett dotterbolag dit fastigheterna som ska säljas förs, sedan säljer man bolaget. Så undkommer man skatt på vinsten av försäljningen och stämpelskatten minimeras. 

För att komma tillrätta med upplägget tillsatte regeringen den så kallade paketeringsutredningen vars betänkande, som kom 2017, sågades ganska rejält. Vad som hände med förslagen i betänkandet sedan vet jag faktiskt inte riktigt, men paketeringen fortsätter.

Att hålla på med den här typen av upplägg – är det avancerad och lite småful skatteplanering eller bara smart utnyttjande av möjligheter som bjuds? Trots allt handlar det inte om multimiljonärer som vill ducka skatt genom ljusskygga transaktioner. Det är kommuner som via ett ibland intrikat men inte olagligt upplägg kan se till att få ökade resurser till viktiga verksamheter. För det är förhoppningsvis ändå så momspengarna används. Och det är väl inte fel? 

Kanske inte. Kortsiktigt vinner man onekligen, men långsiktigt? När den som lever på andras vilja att bidra kan upplevas trixa för att själv komma åt skattepengar har jag svårt att tro att det har någon vidare uppbygglig påverkan på medborgarnas skattemoral. Om den fallerar behövs betydligt mer än momsersättning eller förlustavdrag för att täcka hålen.