Christina Kennedy: Fem beslut där nya offensiva Ivo skapat debatt

Uppmärksammade, kritiserade, hyllade. Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) drar sedan en tid tillbaka åt tumskruvarna på regioner, kommuner och vårdbolag. Granskningar, journalgenomgångar och inspektioner står som spön i backen. Men hur långt får en statlig tillsynsmyndighet gå? Så långt att man kräver inte bara förbättringar utan exakt hur en verksamhet borde skötas? De frågorna kan vi snart få svar på. 

Men låt oss börja i en annan ände. Vid en uppmärksammad presskonferens i början av året riktade Ivo kritik mot alla de 27 sjukhus i 21 regioner som nagelfarits. Bristen på vårdplatser var så stor att patientsäkerheten inte kunde garanteras och den samlade bilden var att lägstanivån inte bara var för låg – den var oacceptabel. Patienter i korridorerna hade utrustats med bjällror eller grytlock för att få kontakt med personal, och dessutom placerats så att det var integritetskränkande.

Granskningen fick dock mothugg: ”Tillsynen är av begränsat värde och slutsatserna lite väl långtgående”, sa Mikael Johansson (M), ordförande i Kronobergs regionstyrelse.

Tidigare hade Ivo i ett mycket uppmärksammat fall räknat ut exakt hur många vårdplatser Akademiska sjukhuset i Uppsala borde ha. Minst 612 vårdplatser skulle det vara, annars väntade vite. Det väldigt specifika kravet kom efter flera års tillsyn där sjukhuset och Ivo haft olika uppfattning om det mesta. Upptakten var brister på akuten som Ivo i olika omgångar krävt förbättringar av. Men inte sett några. Akademiska hade å sin sida överklagat Ivos beslut i flera vändor eftersom man tyckte att kraven var för otydliga och kunde tolkas lite hur som helst. Därav Ivos kontring med ett exakt mått på antalet vårdplatser. Kammarrätten, dit frågan överklagades, gick dock på Akademiskas linje och menade att så exakt fanns det inte stöd i lagen för att vara. Och vad blev Ivos svar på det? Det tar vi på slutet.

Under pandemin hade Ivo de särskilda boendena för äldre i fokus. Inte en enda av de granskade kommunerna klarade kraven. Sämst var den palliativa vården, dokumentation och läkemedelshantering. 53 000 journaler hade myndigheten tagit sig igenom, och även enkätundersökningar ingick i underlaget. Granskningen i sig fick mycket kritik. SKR:s äldresamordnare ställde sig frågande till slutsatserna som drogs: vad har Ivo mätt egentligen? 

Och just nu pågår en uppföljning av kommunernas säbo i egen regi. Alla de 283 kommuner som driver särskilda boenden för äldre kan räkna med påhälsning, och hittills har ungefär hälften blivit inspekterade. 37 kommuner har fått beslut skickade till sig och samtliga innehåller kritik. 

Sista dagen i 2023 års första månad landade så den senaste bomben. Humana Assistans fick sitt tillstånd att bedriva hemtjänst och personlig assistans indraget och knappa två veckor på sig att avsluta all sin verksamhet. 2 000 personer som behöver hjälpen påverkas och kommunerna får rusta för att lösa situationen. Enligt Ivo har företaget tagit emot ersättning för att ge assistans till personer som inte behöver det och använt illegal arbetskraft. Företrädare för Humana Assistans överklagar och hävdar att beslutet är felaktigt.

Granskning är sällan skönt. Det gör ont att bli skärskådad, särskilt för verksamheter som kämpar för att hålla näsan ovanför vattenytan. Från utsidan kan det ses som att Ivo i högre grad tar i med hårdhandskarna, blir vassare i sitt värv. Men det stora skiftet kan också vara att så många granskade verksamheter inte längre artigt tar emot besluten för att gå hem och muttra på kammaren, utan högljutt invänder mot både Ivos metoder och konklusioner.

En frisk fläkt av frispråkighet som behövs i offentlig sektor, eller ett eroderande förtroendegap till statlig tillsyn? 

Oavsett svaret är det mycket bra att Ivo begärt prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen om de exakta vårdplatserna på Akademiska. Nu kan både granskare och granskad få svar på vilka redskap som är okej att använda.

LÄS MER: Humanas verksamhet får fortsätta tillfälligt