Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Redaktionskrönika

Emma Wange: De informella ledarna döljer chefernas inkompetens

När chefens ledarskap brister uppstår ett vakuum som fylls av arbetsplatsens informella ledare som får verksamheten att fungera.

Publicerad: 2 juni 2021, 07:27

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

ArbetsmiljöRekryteringKompetensutvecklingTillit

De flesta av oss har en chef som sätter tonen för större delen av vår vakna tid. Det är en av anledningarna till att några av Dagens Samhälles mest lästa texter handlar om chef- och ledarskap. När det fungerar – och framför allt när det brister. 

När ledarskapet i offentlig sektor inte fungerar drabbar det oss alla, eftersom ett bra ledarskap inte bara är avgörande för interna arbetsmiljön utan även för att höja vårdens och omsorgens kvalitet.

LÄS OCKSÅ REPLIKEN: ”Fokusera på chefens förutsättningar” 

LÄS OCKSÅ SLUTREPLIKEN: Vem har gett mellanchefen omöjliga förutsättningar? 

Något vi borde tala mer om är därför skillnaden. Mellan chefer, som har den formella makten att leda och fördela arbete. Och ledare, som i kraft av sig själva inspirerar och får medarbetarna att prestera på topp. I den bästa av världar är de en och samma person. Men många gånger är chefer inte de ledare de borde vara. 

Det finns många orsaker till detta. Konsekvensen är dock en och densamma: det uppstår ett behov av ledarskap. Vakuumet fylls ofta av informella ledare som tar över, styr upp och fixar. Som får den dagliga verksamheten att fungera. Som peppar de andra. Kort sagt gör arbetsdagen lite ljusare och mer välfungerande.

Men är inte detta bra? Nej, det är det inte. Det fungerar visserligen i stunden, men de informella ledarna har ingen egentlig makt. De saknar befogenheter att ändra det som felar. Allt de kan göra är att fortsätta att lappa och laga på en skadad organisation. 

Ett annat problem med de ständiga reparationerna är att de ofta döljer att chefen inte fungerar i sin roll. Att hen antingen behöver mer stöd och hjälp för att utveckla sitt ledarskap, eller för att komma fram till insikten att hen faktiskt inte bör vara chef. 

En persons ledarskap går ofta att förbättra. Men inte genom att chefen får gå någon enstaka kurs, menar forskare som DS intervjuat (27 maj 2021). Det är i stället vardagsslitet som gör skillnad. Tillfrågade chefer rankar själva problemlösning i det dagliga arbetet och arbetsrelationer som sina främsta källor till utveckling. Det kräver i sin tur att chefens chef agerar och skapar en organisation som uppmuntrar verksamhetsnära ledarskapsutveckling, där man lär sig kommunicera med varandra.

Hur det här kan fungera i praktiken skriver DS krönikör Maria Taranger om. Hon beskriver hur tilliten, kunskapen och förståelsen på Sahlgrenska universitetssjukhuset har förbättrats under pandemin. Inte genom att skriva nya avtal eller riktlinjer – utan genom att man blivit bättre på att kommunicera genom att dela varandras erfarenhet och problem. 

Att det går att påverka chef- och ledarskap i positiv riktning är bra, men det löser inte grundproblemet: att många som saknar de egenskaper en bra ledare bör ha ändå blir chefer. Förutom att erbjuda kontinuerlig ledarskapsutveckling bör kommuner och regioner därför även se över sina rekryterings- och befordringsrutiner så att ledarskapsegenskaper snarare än allmän skicklighet premieras

Ja, jag fattar att det inte alltid är så lätt. Men det borde inte hindra att man försöker. 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Emma Wange

Debattredaktör

ew@dagenssamhalle.se

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News