De ekonomiska utsikterna kan ge vem som helst svindel

Det syns inte en krusning. Ytan är så stilla och blank att det är svårt att veta vad som är upp och ner när ljusen och husen på andra sidan speglar sig i Mälaren. Det svindlar nästan och känns som om jag måste ta tag i staketet för att hålla kvar mig. Kvällspromenaderna längs vattnet är en njutning, inte minst så här års när ljuset dröjer kvar en stund extra varje dag. Vi går över bron, svänger ner på den dragiga gatan som löper en bit ovanför sjökanten och passerar pizzerian. Oftast sitter här inga andra än de fyra stamgäster som tycks tillbringa varje kväll vid samma bord med ett korsord mellan ölglasen. I det dämpade restaurangljuset lyser de ibland upp tidningssidorna med en pannlampa. Bara några gator bort är pannlamporna få och krogarna desto fler, men just här finns bara denna, den nästan tomma, som varje år vid den här tiden som en from förhoppning ställer ut en skylt på gatan där de erbjuder en Alla hjärtans dag-meny: tre rätter för 299 kronor, vegetariskt alternativ finns.    

Det får mig att tänka på Sollefteå. 

Inte det facila priset eller vegetariska alternativet, utan den fromma förhoppningen inför Alla hjärtans dag. Fast ”fromma” är kanske inte riktigt rätt ord i Sollefteås sammanhang, för som ni förstås läst har kommunen lanserat en kärleksvecka där medborgarna med hjälp av devisen ”Älska mer – vi behöver bli fler” ska fås att skaffa barn. Det kan behövas. 

1951 bodde drygt 38 000 personer i Sollefteå, som då var Sveriges 34:e största kommun. Sedan dess har invånarantalet halverats. Medelåldern är fem år högre än genomsnittet för riket. Antalet förskolebarn har på tre år minskat med 12,5 procent, vilket ju möjligen kan ha något att göra med att regionen såg sig tvingad att stänga Sollefteå BB för fem år sedan. Mer än var fjärde invånare är pensionär och en stor andel av dem har varit anställda inom kommunen eller regionen. 

Kanske blir en del av det där bättre sedan Västernorrlands regemente återinrättades förra året, men samtidigt stundar nu verkligt tuffa tider. Inte bara för Sollefteå utan för alla kommuner och regioner, inte minst sådana i glest befolkade delar av landet där många delar samma problembild. Visst har vi ett utjämningssystem som lättar många bördor. Men lägg till de demografiska svårigheterna, en begynnande lågkonjunktur, hög inflation, pensionskostnader som skenar och behov i äldreomsorgen som kräver att personalen utökas med en tredjedel de kommande sju åtta åren. Samtidigt planerar regeringen att lägga fram en proposition med krav på hårdare ekonomistyrning. Om regeringen går på utredaren Clas Olssons linje tar man också bort möjligheten att göra undantag från balanskravet av synnerliga skäl, något som använts rätt frekvent i trängda kommuner och regioner.

Summerar man allt det där så kan nog de utsikterna ge även många av landets politiker och kommunekonomer svindel.