Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

tisdag11.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Redaktionskrönika

Bostadsfrågorna lär hänga med i valrörelsen

Bostadsfrågan dominerade i mångt och mycket förra veckan och kommer fortsätta att dominera länge än. I senaste numret av Dagens Samhälle beskrivs trångboddheten som följer inte minst av ebo-lagstiftningen och under veckan puttrade även en annan bostadsdebatt igång, nämligen den om hur anvisnings-/bosättningslagen ska tolkas.

Publicerad: 30 oktober 2017, 20:53

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Var ska alla nyanlända bo, var frågeställningen som inledde söndagens Agenda i SVT. Vi fick hälsa på i Jönköping, där många nyanlända levt i små bås i en bilhall i ett års tid, med vägglöss och en dusch på 90 pers. Orimligt och ovärdigt är bara förnamnet. 
"Man blir ju förskräckt", sade bostadsminister Peter Eriksson (MP), som menade att ”de allra flesta kommuner sköter det här på ett utmärkt sätt”, vilket väl får läsas som ett underbetyg från ministern visavi just Jönköping.

Här menar många kommuner att kommunernas ansvar att hysa nyanlända i första hand gäller under de första två åren, vilket Studio Ett rapporterade om.

Diskussionen var snart igång. Å ena sidan alla kommunpolitiker som säkerligen föredrar att försäkra sina väljare om att de bostadsrätter de köper eller det hyresbestånd de förtursmärker för nyanlända bara är en tillfällig lösning, inte en beständig gräddfil. Å andra sidan Ylva Johansson, som tvärtom menar att uppdraget kommunerna har att lösa är en varaktig plikt. ”Intentionen är permanenta boenden”, förklarar hon.

Fler än Ylva Johansson gör den tolkningen. På Lidingö tänker Miljöpartiet gå till domstol för att få den politiska majoritetens hållning prövad - här vill de styrande nämligen säga upp korttidskontrakten med de nyanlända efter att de två åren har passerat. Inte ok, menar MP.

Hur just den saken landar återstår att se, men debatten kring detta är ett av många tecken på att bostadsfrågorna dominerar, inte minst genom att det håller på att bli allt mer tydligt att när det gäller bostäder så kommer grupp obönhörligen att ställas mot grupp.

"Undanträngningseffekter kallas det", skrev socionomen Hans Li Engnell i en debattartikel här på sajten i augusti och beskrev att:
”Stadsdelen jag arbetar i får således trolla med knäna med tydliga konsekvenser. En sådan är att prioritera denna grupp framför andra som vi normalt arbetar med i socialtjänsten (som missbrukare och personer med diagnoser aktuella inom socialpsykiatrin), en annan att plocka de lägenheter som använts för att ge kvinnor en skyddad adress. Dessa tas nu över av ensamkommande.”

Han fick emellertid mothugg av Stockholms socialborgarråd Åsa Lindhagen (MP), som menade att Engnell hade fel i sitt påstående, dels för att staden skapar nya bostäder snarare än att ta från en utsatt grupp och ge till en annan, dels för att ensamkommande helt enkelt tillhör Socialtjänstens målgrupp, vilket gör det orimligt att tala om undanträngning.

Man kan förstå hur hon resonerar, men det är förstås svårt att bortse ifrån att vissa av dessa målgrupper har haft en osedvanligt snabb tillväxt. Konkurrensen har så att säga ökat – med politikens goda minne.

”Jag tycker inte att vi ska sätta grupp emot grupp”, sade Peter Eriksson i Agenda när han ställdes inför informationen att: ”cirka 60 procent av alla kommuner ser så kallade undanträngningseffekter, alltså att andra utsatta grupper trängts undan när nyanlända som anvisats till en kommun har rätt till en bostad.”

När SVT informerade bostadsministern att grupp ställs mot grupp ute i kommunerna, så svarade han alltså att grupp inte ska ställas mot grupp. När Agenda frågade hur han trodde att det kändes för en kommuninvånare som stått i kö i åratal att se andra slinka före svarade Eriksson avmätt: ”Som att det är bostadsbrist i Sverige”.

Det var nästan så att man kunde höra det samlade pustet från Rosenbads alla pressisar och kommunikatörer. För grejen är ju att människor inte kommer stanna vid att neutralt konstatera att "hoppsan, det är visst bostadsbrist". Problemet för både bostadsministern och regeringen i stort är att folk kommer att känna en massa annat också. De rödgröna kommer att behöva utveckla en mindre arrogant argumentationslinje i de här frågorna – för de kommer inte att lämna scenen i valrörelsen, snarare tvärtom.

Sanna Rayman

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev