Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

söndag16.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Redaktionskrönika

Bevaka både Lesbos och Ljusnarsberg!

Apropå mitt förra inlägg om kommunernas trångmål i flyktingkrisen kom jag att tänka på en sak rörande mediebevakningen. Det slår mig att det inte är särskilt förvånande att vetskapen om hur det står till i Vänersborg når mig via P4 Väst, snarare än DN eller SvD. För det övergripande intrycket av den mediala bevakningen av flyktingkrisen i svenska medier är faktiskt att i synnerhet tryckta sådana har varit svagare i inrikesbevakningen än i utrikesditon.

Publicerad: 10 november 2015, 14:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Vi har en förhållandevis ambitiös bevakning av flyktingvägarna. I läsvärda reportage från Kos, Lesbos, Kroatien, Ungern har många tidningar gjort gedigna hästjobb med att skildra såväl båtvägen som landvägen till Europa – och de vedermödor och förhoppningar som kantar dessa vägar. Men vi har inte alls lika många reportage som går på samma djup i Borås och Ljusnarsberg.

Visst, kommunerna finns också med på ett hörn. Men det blir ofta korta nedslag av typen rundringningsjournalistik. Ett par pratminus där kommunpolitiker X förklarar att läget är ansträngt, att alla anställda går på knäna och att bostäderna är lika slut som skolplatserna. Redogörelsen avslutas med en vädjan riktad uppåt, mot regeringen eller kanske Migrationsverket. Vilket sedan avrundas med att makthavarna högre upp visar förståelse i sina pratminus, men hänvisar till situationens exceptionalitet.

Förvisso är dessa texter korrekta – och applicerbara på såväl Norberg och Trelleborg som på Östra Göinge och Malmö, men reportageformatets mer berättande och nyanserade penseldrag uteblir och det är svårt att kalla det annat än en brist, eller lucka i journalistiken.

Bäst på att täcka hemmaplan är nog public service. Rikspressen ger sällan situationen i Sverige kött och skildring på samma sätt. Här behandlas kommunerna snarare som avstamp för en berättelse om de politiska aspekterna – möjligen frånsett de många bränderna på befintliga och tänkta asylboenden. Dessa har givits hyfsat och vederbörligt utrymme, på den punkten är jobbet rimligt utfört och innehåller vanligen fler ansikten och mänskliga aspekter.

Det är begripligt att de mänskliga dramer som utspelar sig på Kos och i Kroatien inbjuder mer till reportageformens skildring, men samtidigt borde svenska medier mäkta med också uppdraget att skildra övriga perspektiv på krisen. Både mikro och makro behövs, så att säga.

Stora omvälvande skeenden pågår just nu – också ute i de 290 svenska kommunerna. Det vore tråkigt om de förblev o-skildrade.

Sanna Rayman, Debattredaktör

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev