Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Redaktionskrönika

Även att välja bör helst vara valfritt

Skolkommissionen har levererat och därmed har skoldebatten fått bränsle för en bra bit framöver. Sociala medier kokar redan över – av förtrytelse över lottning, förändrad upp- och antagning och andra kontroversiella förslag. På Twitter bråkar Moderater med Socialdemokrater, alltmedan och huvudmän och andra relevanta organisationer pressmeddelar oss sina reaktioner.

Publicerad: 20 april 2017, 11:09

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Skolans skilda världar

Aktörerna själva lär göra ett rejält jobb med att utveckla positioner och argument i debatten, så den saken behöver jag inte hjälpa till med. Men det några små iakttagelser kan det vara värt att peka ut.

Bland de saker som skolkommissionen föreslår finns gemensam antagning, socioekonomiska kvoter och lottning. När det gäller mångfald vad gäller olika skolors profil så innebär detta i en mening en utslätning. Det är förstås hela syftet. Att motverka segregation innebär att man vill blanda och ge på ett sätt som gör att mer specifika profiler försvinner. En effekt med en sådan ambition är, som kommissionen skriver i DN, att man får en mer blandad elevsammansättning. En annan effekt med är att, tja, Franska skolan slutar vara Franska skolan, så att säga. Om detta är bra eller dåligt lär det råda kraftigt delade meningar om.

Lottningen lär bli en het potatis i debatten länge. Kommissionen skriver följande i sin artikel:

”Vi vill att upptagningsområden för kommunala skolor ritas om för att öka möjligheten till blandade elevsammansättningar och att dagens urvalsregler ersätts med mer neutrala om skolan är översökt. Det kan handla om en kombination av närhet, föräldrarnas utbildningsbakgrund, andra socioekonomiska faktorer eller syskonförtur. För fristående skolor kan detta även innebära lottning. Detta innebär att köerna till fristående skolor kan slopas. Dessutom behövs en gemensam antagningsadministration.”

Gemensam antagning är ju en fråga som har varit på tapeten länge – inte minst efter den omdebatterade SVT-granskningen i vilken vissa skolor uppdagades välja – och välja bort – elever.

Exakt hur lottningen är tänkt att gå till lär bli föremål för diskussion, men man kan redan nu konstatera att den väcker stor ilska på flera håll. Det är inte obegripligt. Ett barns skolgång är också vägen till detta barns framtid och många föräldrar i Sverige har vant sig vid att ha inflytande och valmöjligheter. Nu kastas något så oförutsägbart som lottning in i leken. Givetvis skapar det oro.

Samtidigt är det värt att poängtera att vi kommer att få höra många halsbrytande argument emot lottning som i sig inte är bra argument. Jag ser gott om raljanser om huruvida man kanske ska ”lotta” jobb och bostäder och rentav livskamrater också – allt för att motverka segregationen. Nej, det låter ju orimligt. Å andra sidan har högskolan praktiserat lottning vid översökning i åratal – och ingen har någonsin protesterat.

Motfrågan till den som anser kön överlägsen ur rättvisesynpunkt skulle möjligen kunna vara om han/hon/hen även anser att kösystem bör införas till läkarutbildningen? Så att engagerade föräldrar som tidigt upptäcker ett medicinskt intresse kan sätta upp sina telningar i den i god tid?

Kort sagt. Det finns gott om nackdelar med kösystem, det bör man vara ärlig med. Kostnader, inlåsningar, geografisk stelhet, beslut som måste fattas orimligt lång tid i förväg etc.

Därmed inte sagt att det inte finns nackdelar med lottning. Till exempel undrar man vad som ska hända med närhetsprincipen om lottning införs vid översökning. Kan någon som bor nära fortfarande vara hyfsat säker på att få gå i skolan strax intill? Hur hålls klasser ihop framöver i stegen mellan stadier? Vad händer med ambitioner om social kontinuitet – faktorer som är särskilt relevanta för NPF-barn? Många frågor är ännu oklara och osäkerhetsfaktorerna många. Även här finns många risker för upplevda orättvisor.

Det finns också inslag som innebär att skolsystemet blir krångligare för gemene man. Det lär också innebära ökade kostnader. Skolkommissionen skriver exempelvis detta:

”Ett system med aktivt skolval till förskoleklass och grundskola föreslås, där vårdnadshavare och elever får stöd inför valet genom saklig och rättvisande information. Det kan leda till mer blandade skolor.”

Ja, mer aktiva skolval har ofta lyfts fram som en väg att mota segregation. Samtidigt har detta varit ett argument från branschen, snarare än en efterfrågan från medborgarna. Det är en sak att många medborgare tycker om att ett val finns, en annan att man ska vara ålagd att använda valmöjligheten. För många är detta en kombination. Man vill kunna välja ”vid behov”, men man vill samtidigt att det ska vara tryggt rent kvalitetsmässigt att göra ”det enkla” valet, dvs gå på närhet och veta att kvaliteten är bra där.

Valfrihetens främsta fördel är, som ofta påpekats i skoldebatten, inte sällan möjligheten att välja bort, snarare än möjligheten att plugga in sig på alla alternativ. Ett forcerat aktivt skolval riskerar att göra valfriheten impopulär och irriterande bland de människor som åläggs att göra valen. Ju mer krångel desto fler kommer vi se landa i den uppgivna sucken ”Kan det inte bara funka?”

Men det här med att få saker att funka, det är svårt. Så mycket vet vi.

Sanna Rayman

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Skolans skilda världar

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev