15-åringen och orimligheten

I elevpanelen finns en kille som ser äldre ut än sina skolkamrater. Han har invandrarbakgrund, kom vad jag förstår hit som sexåring. En skärmdump börjar spridas, i vilken andemeningen är att ifrågasätta att han är de 15 ”jordsnurr” som uppges i inslaget.

Alla som är det minsta bekanta med dagens debatt vet att dylika budskap i sammanhanget ålderstester av asylsökande lätt och snabbt får spinn i sociala medier, vilket i sig innebär att också dessa ifrågasättanden sprider. Ja, de får sån fart att de sprider sig också till killen själv. Via e-post får han så småningom motta förslag om att ”åka hem” och liknande. Återigen, minns vad som föranleder att detta plötsligt öser över honom: han ställer frågor om skolan i tv.

Insinuationerna stämmer inte, kan sajten Inte rasist men berätta. Killen är 15 år och kom till Sverige när han var sex. Diskussionen om hans ålder borde förstås aldrig ens ha blivit en politisk diskussion, men vid det här laget borde den sannerligen ha tagit slut, punkterad och död och pinsam för alla inblandade. Ursäkter och rodnad skulle ha tagit vid. Men, så fungerar det inte i dagens krigsskadade debatt. Istället fortsätter man försöka rättfärdiga uthängningen av denna kille på olika sätt.

Jag har tagit del av flera varianter på förklaringar och ursäkter till det hela, men har fortfarande inte stött på något genomtänkt och välformulerat svar på varför det finns skäl att ifrågasätta, granska och hänga ut den här killen. Ett sådant kan jag således inte delge läsare av denna blogg. Men, jag kan nämna några motiveringar som återkommer och berätta varför de inte håller måttet:

￭ Bland annat hänvisas till ytterligare bilder. Killen i fråga har eventuellt framställt sig som äldre än han är på en dejtingsajt. (Ja, en tonåring har försökt framställa sig som äldre än han är på en dejtingsajt. Det måste vara absolut första gången...) Detta sprids sedan som ”nya uppgifter” i målet. För dejtingsajters bevisvärde trumfar ju personnummer… 
￭ Det beror på att medier är/har varit vinklade och/eller aktivistiska i stridsfrågan migration och dithörande debatter. Ja, det kan man absolut tycka, men aktivistiska medier är ju inte i sig ett skäl att hoppa på en kille i en skolpanel bara för att han har invandrarbakgrund. Det här handlar som bekant inte om ett migrationsärende, utan om en kille som är relevant i en skolpanel eftersom han går i den. Så nä, det blev nej på den också. 
￭ Medier har så många gånger har framställt vuxna som barn i rapportering om flyktingar och därför ”blir det så här”. Ja, så har det varit. Men det är ju ingen ursäkt? Att medier har bristande trovärdighet i frågan om åldersbestämning ger ingen enskild individ moraliskt fripass att iscensätta sånt här. Särskilt inte när situationen är helt frikopplad från stridsfrågan migration och åldersbedömningar. Och alldeles särskilt inte när udden är riktad mot en ung kille som inte har med saken att göra. (Vi har emellertid publicerat många relevanta och läsvärda inlägg om åldersbedömningar av ensamkommande för den som är intresserad av den frågan.)

Det man bör vara klar över är att det inte är rimligt eller relevant att diskutera den här killens ålder över huvud taget. Det borde inte vara en fråga. Han har ingenting att bevisa, vi har inget att avkräva. Han är inte en asylsökande – han bor här och går i skolan. Han har inte heller försökt fara med osanning med sin ålder på andra sätt. Han har inte försökt köpa cigg eller fulbeställa öl på krogen. Han har inte försökt sneaka in på vuxenfilm eller åka en karusell han inte har åldern inne för. Han har bara – bara! – suttit i tv och frågat utbildningsministern om huruvida MP gillar tanken på digitala prov på iPads. Varpå aktiva politiker och skribenter i alternativmedier har behandlat honom som om han vore en spelare i den politiska debatten som måste granskas.

Låt oss, för att verkligen ha vänt på varje sten i denna debattpöl, tänka tanken att det plötsligt visar sig att han är äldre än 15. Föreställ er till exempel att han fått gå om två-tre läsår under låg- och mellanstadiet eftersom han invandrade som sexåring och hade svårt i skolan till en början. Eller tänk att hans föräldrar – av synnerligen oklar anledning – uppgav fel ålder på sonen när de kom till Sverige.

Vad skulle det egentligen göra för skillnad? Vad skulle det bevisa? Att han inte borde vara med och ställa frågor utifrån den årskurs han de facto går i? Var det detta vi skulle räddas ifrån? Risken att få en sjuttonårings perspektiv på digitaliserade prov i skolan istället för en femtonårings?

Ähum.

Sanna Rayman, Debattredaktör