Tjusig teknik tar fokus från vårdens vardag

Nya it-lösningar och e-hälsa i olika former ses av politiker och beslutsfattare som viktiga verktyg för att kunna hantera en åldrande befolknings ökande behov av vård. När it i framtidens vård diskuteras lyfts stora förhoppningar kring att helt ny teknik ska bidra till besparingar och effektivisering. Det stora arbete med pragmatisk utveckling av regelverk, begrepp och standarder som behövs lyfts mer sällan trots att detta vardagsarbete är nödvändigt för att kunna införa, förvalta och utveckla innovativa lösningar för morgon­dagens svenska hälso- och sjukvård.

När vision och verklighet inte går i takt uppstår problem med trovärdigheten. Patient­medverkan är ett honnörsord samtidigt som patientportalen ”Hälsa för mig” fördröjts i flera år. Personalized/precision medi­cine lovar mycket, men visionen måste ställas mot att det i dag ofta är osäkert för s­åväl patient som vårdpersonal vilka läkemedel patienten är ordinerad.

Nya informationshanteringssystem upphandlas, men många i vården tvingas fort­farande logga in på skilda sätt till olika it-­system. Integration saknas mellan programmen, vilket leder till att samma information måste skrivas in flera gånger i olika system.

I debatten knyts stora förhoppningar till ­artificiell intelligens både som ett sätt hitta det viktiga i ostrukturerad information och för att stödja beslut när klara beslutsregler saknas. Samtidigt utnyttjas inte regelbaserade beslutsstöd som redan finns i vården. Vården kan i dag inte ens garantera att en patient inte ska kunna få en behandling som vården vet är skadlig för patienten. Kort sagt så används inte de möjligheter som redan finns klara och utvecklade.

Den nationella visionen för e-hälsa 2025 fokuserar på viktiga infrastrukturfrågor som regelverk, enhetligare begrepps­användning och standarder. Samordning/standardisering, uppföljning och omvärldsbevakning lyfts som viktiga övergripande insatser. Det ska bli enklare för patienter att delta i beslut genom tillgång till aktuell information om vården. För vårdpersonalen ska det vara både lättare att göra rätt och svårare att göra fel genom tillgång till nödvändig och strukturerad information samt kliniska beslutsstöd. Ändamålsenliga verktyg för att följa upp, planera och styra verksamheten ska underlätta för beslutsfattare. Vi vill betona att utifrån vårt perspektiv kan standarder lika mycket syfta på arbets- och förhållningssätt som rent tekniska standarder.

Visionen för e-hälsa har identifierat flera av de viktigaste hindren för de framtids­lösningar som behövs. Det som oroar oss är att de vardagliga, viktiga och basala behoven av gemensam infrastruktur som lyfts i visionen inte är fokus i den allmänna debatten om vårdens digitalisering. I stället ställs förhoppningarna till möjlig genombrotts­teknik som är enklare att beskriva och marknadsföra än de mer banala frågorna som arbetet också behöver fokusera på.

Detta medför flera risker. Den första är att inte tillräckligt med resurser och kraft läggs på det basala, men helt nödvändiga och på ytan ofta tråkiga arbete som måste bilda ­basen för framtidens lösningar.

Lösningen på problemet ostrukturerad information är inte primärt big data och maskinlärning i form av artificiell intelligens (AI). AI kan användas på många sätt, men lösningen på ostrukturerad information är att strukturera informationen som dokumenteras bättre. I stället för att diktera eller skriva in långa textmassor med fritext behöver vi få en journal där information – där det är möjligt – dokumenteras strukturerat från början så att den kan kopplas ihop logiskt. Det är en förutsättning för att kunna finna och visa upp viktig information när den behövs. Det behövs också för att beslutsstöd ska fungera effektivt och säkert. Slutligen gör det också det enklare att utbyta information mellan olika journalsystem över tid.

En annan risk med att fokusera på glamouröst arbete i stället för på nödvändigt arbete med struktur och informatik är att tidsplaner lätt blir orealistiskt korta. Men också att framtagna lösningar inte blir skalbara, inte långsiktigt hållbara eller inte möjliga att använda i ett annat system.

De arbetssätt vi har i vården med it-lösningar som efterliknar pappersarbete gör att vi inte kan dra största möjliga nytta av it. Ofta berättigad kritik mot it-stöd är att man vid utvecklingen inte förstått hur man arbetar i vården. Å andra sidan så måste alla inse att it inte ska efterlikna hur vi arbetar i dag.

I stället måste vi försöka finna det mest säkra­ och effektiva sättet att arbeta som kan bli möjligt med it.

Ett bra exempel på detta är hur vi ordinerar läkemedel på recept. Huvudproblemet är att läkare i dagens miljö uppfattar sina roller och ansvar på olika sätt, vilket har lett till skilda sätt att förhålla sig till ­dagens läkemedelslistor i patientjournaler. Ansvarsfrågorna har visserligen retts ut av Sveriges läkarförbund och läke­medelskommittéerna i Sverige redan 2015, men har inte lett till projekt att i grunden förändra arbetssätten i vården. Frustrationen kring dagens problem har lett till ett fokus i vården och bland beslutsfattare på att förändra lagar som hindrar informationsutbyte samt att utveckla ett it-stöd i form av en nationell läkemedelslista. Den nationella läkemedelslistan utvecklas nu av E-hälso­myndigheten och planeras att införas om fyra år.

Men mer information behöver också en logisk struktur som gör det lättare att tolka och fatta beslut, annars uppstår frustration och nya risker. Det pragmatiska arbetet med en genomarbetad informationsmodell är inte lika lätt att ”se” och därmed att prioritera för beslutsfattare som de slutliga tekniska lösningarna är. Ändå är en mer genomarbetad informationsmodell med till exempel ­logiska kopplingar mellan ordinationer för samma tillstånd, samt över tid vid doseringsändringar, det som verkligen skulle göra ett förändrat, effektivare och säkrare arbetssätt möjligt.

Vi ställer själva stora förhoppningar på de möjligheter för it i hälso- och sjukvård som i en del fall kan skymtas i nära framtid och i andra fall redan börjat introduceras. Forskning och utvärdering behöver vara en från början integrerad del av denna förändring. Det behövs för att vi ska veta att satsningarna verkligen leder till bättre vård. Det behövs också som stöd till fortsatt utveckling av både it och arbetssätt i svensk hälso- och sjukvård.

Det vi är oroliga för är att fokus på enskilda ”nya” spännande tekniska lösningar kan distrahera politiker och beslutsfattare från deras ansvar att aktivt stödja det pragma­tiska och inte lika spännande arbete som också måste till. Bästa sättet att skapa för­ut­sättningar och en stor marknad för inno­vativa och ofta marknadsdrivna lösningar är att undvika gårdagens misstag där brister i regler, begrepp och standarder skapat barriärer i informationsutbyte mellan journalsystem och mellan dessa och fram­tidens system. Utan fokus på detta så kommer spännande tekniklösningar inte att kunna ge det alla hoppas på i form av både direkt nytta för patienter och en effektivare vård.

Mikael Hoffmann, läkare och chef för stiftelsen NEPI

Håkan Nordgren, läkare och chef för Dalarö vårdcentral