Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Perspektiv

Receptet mot populismen: Ta väljarna på allvar

Frågorna om utanförskap har alltför länge präglats av missade chanser. Att ignorera frågor som otrygghet och migration skapar utrymme för populister, skriver statsvetaren Svend Dahl som studerat exemplet Landskrona i en rapport för tankesmedjan Timbro.

Publicerad: 9 juni 2017, 09:52

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Illustration: Robert Hilmersson


Ämnen i artikeln:

MigrationPopulism

Det sägs att Skånes politiska utveckling förebådar utvecklingen i resten av landet. Att Skåne i dag ger en ­fingervisning om morgondagen. I efterhand framstår 2006 års valrörelse i skånska Landskrona som en föraning om den valrörelse vi nu närmar oss. Men den ger också en insikt om att de misstag som präglat rikspolitiken efter Sverigedemokraternas inträde i riksdagen faktiskt hade kunnat undvikas.

För många Landskronabor tog historien slut den 15 december 1982 när bulkfartyget m/s Woensdrecht bogserades ut från Landskronas hamn som det sista i Öresundsvarvets historia. Det finns i Landskronas moderna historia ett tydligt före och efter; varvsnedläggningen är vattendelaren mellan den framgångsrika industristaden och staden där allting gick fel. 2 500 personer förlorade sina jobb när varvet lades ner. På några få år i början av 1980­-talet försvann närmare 4 000 industrijobb, i en kommun med cirka 36 000 invånare. Därmed försvann även många av de sociala strukturer som präglat staden under 1900-talet. 

Med en minskande befolkning i varvsnedläggningens spår eskalerade problemen med outhyrda lägenheter. Detta är avgörande för att förstå de problem som kom att prägla Landskrona i början av 00-talet. Både för allmännyttan i Landskronahem och för stadens privata fastighetsägare blev utmaningen att fylla de tomma lägenheterna, bland annat genom att man mot 1980-talets slut startade flyktingförläggning i miljonprogrammets Norrestad.

Valåret 2006 var Landskrona en kommun med brunt papper för skyltfönstren på butikslokaler i bästa centrumläge. Oron över brottsligheten var både påtaglig och högst befogad, och kom under sommaren att dominera den lokala valrörelsen. Mer än 20 år efter varvsnedläggningen talades det om en utbredd känsla av att det inte fanns någon framtid i Landskrona.

Den som läser om den lokala debatten inför valet 2006 kan inte undgå att se likheterna med dagens samhällsdebatt på riksnivå. Frågorna, och människors oro, är de samma: invandringen, brottsligheten och en upplevelse av ett samhälle i sakta förfall. Den centrala frågan i det läget. Vem, om någon, har förmågan och viljan att lösa detta politiskt?

Sverigedemokraterna, som tagit sina första mandat i kommunfullmäktige fyra år tidigare, blev 2006 tredje största parti med 22,3 procent efter Socialdemokraterna och Folkpartiet. Efter valet kom många att panikartat beskylla l­okaltidningen för att ha bidragit till SD:s framgångar genom en artikelserie om ungdomsbrottsligheten i kommunen. Men artikelserien gjorde ingen explicit koppling mellan brottslighet och invandring. Problemen fanns där redan, och kopplingen till invandring fanns i människors medvetande. Den hade tidigare gjorts av bland annat polisen, som publicerat en lista över de 50 mest kriminella ungdomarna i Landskrona varav 49 hade utländsk bakgrund, de flesta kosovoalbaner.

Debatten om brottsligheten bidrog utan tvivel till SD:s framgångar. Men Sverigedemokraterna fick inte äga frågorna ensamma. Medan Socialdemokraterna försökte tona ned problemen med brottslighet valde Folkpartiet att göra det till en av huvudfrågorna i sin valrörelse. ”Många är rädda för att gå ut”, konstaterade Landskronas kommmunalråd Torkild Strandberg och argumenterade för att Landskrona borde inspireras av den så kallade New York-modellen inom brotts­bekämpning, och skapa en tryggare stad genom att inte bara prioritera de grövsta brotten. I valet blev Folkpartiet största parti på den borgerliga sidan, och bildade tillsammans med Moderaterna och Miljöpartiet ett minoritetsstyre. Den så kallade Treklövern har nu styrt Landskrona i tio års tid.

Betoningen av trygghetsfrågorna är åtminstone en del av svaret på frågan om vad som gjort Liberalerna i Landskrona framgångs­rika. Väljarna upplevde att Folkpartiet tog frågorna på allvar och ansträngde sig för att försöka hitta lösningar. Genom att vara trovärdigt i de frågor som fick många väljare att söka sig till SD kunde FP erbjuda ett alternativ för de många väljare som var oroliga över utvecklingen. Utan en sådan strategi hade SD sannolikt fått monopol på trygghetsfrågorna.

Detta förhållningssätt, och att väljarna märkt av konkreta förbättringar i stadskärnan, bidrog till att SD, samtidigt som partiet tog steget in riksdagen, backade 6,4 procentenheter i 2010 års kommunalval. Trots en mycket markant uppgång i riksdagsvalet 2014 ligger SD i Landskrona på ett valresultat under 2006 års nivå.

Medan politiker på de flesta håll i Sverige fortfarande kämpar med hur de ska förhålla sig till Sverigedemokraterna, har Treklövern i Landskrona valt att behandla SD som ett parti bland andra. Som Torkild Strandberg beskrev det i en artikel efter valet 2010: “Jag cyklar inte till arbetet varje morgon för att göra något åt Sverigedemokraterna, eller Socialdemokraterna. Jag tänker inte ens på dem. Det är inte det uppdrag jag fått. Mitt uppdrag är att tänka på problemen i Landskrona.” (Fokus 9/11–2010)

I Liberalernas och Treklöverns agerande från 2006 och framåt ryms två viktiga lärdomar för alla politiker som verkar i landskap där klassiska höger-vänsterkonflikter fått lämna plats för frågor som migration och trygghet och där stora ­populistpartier är ett permanent inslag.

För det första gäller det att ta väljarna på allvar och vara trovärdig i de frågor som engagerar. Att ignorera frågor som otrygghet och migration skapar utrymme för populister. 
För det andra måste taktiserandet läggas åt sidan. Att våndas över vilka man pratar med eller hämtar stöd från tjänar ingenting till. Det viktiga är att som politiker ha en klar idé om vad man vill uppnå och försöka förverkliga det. Politiken måste kunna leverera tydliga resultat.

I Landskrona har det handlat om att göra stadskärnan attraktiv, att anlita ordningsvakter som patrullerar i polisens frånvaro, att minska bidragsberoendet både genom krav på motprestation för försörjningsstöd och krav på egenförsörjning för hyreskontrakt, men också om förbättrade skolresultat ge-nom tydliga krav.
Det är i sammanhanget intressant att jämföra med Malmö, som under lång tid präglats av snarlika problem. Medan strategin i Malmö har varit att tona ner problemen har kommunledningen i Landskrona valt motsatt väg. 

Frågorna om utanförskap har alltför länge präglats av missade chanser. Till stor del är den utveckling vi ser runt om i Sverige identisk med den som Folkpartiets dåvarande migrationspolitiska talesperson Mauricio Rojas varnade för i rapporten ”Utanförskapets karta” hösten 2004. Därför finns det något hopp­ingivande med utvecklingen i Landskrona sedan 2006. Är det möjligt att bryta en nedåtgående spiral i en kommun som Landskrona, är det möjligt också i Malmö eller nationellt.  Därmed inte sagt att att det är enkelt eller att det går att nå snabba resultat. Men som Torkild Strandberg beskrev det när jag intervjuade honom i höstas: ”Tar man folk på allvar tar de till sig även komplicerade budskap.”

Det skulle kunna vara den liberala motsatsen till populism.

Svend Dahl, fil dr i statsvetenskap och chef för Liberala Nyhetsbyrån

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

MigrationPopulism

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev