Längre väg till jobb för kvinnliga invandrare med familjen i Sverige

Två år. Så mycket längre är tiden till första jobbet för kvinnliga flyktingar och anhöriginvandrare som redan före flytten har familj i Sverige jämfört med dem som inte har familj här. Detta är den första kvantitativa studien i Europa som undersökt könsskillnader i migranters nytta av att ha kontakter på plats före flytten för att få jobb.

I Sverige har invandringen ökat avsevärt under de senaste årtiondena, och frågor kring invandring och integration har fått mycket uppmärksamhet. Sedan 1980-talet har glappet i sysselsättning mellan den inhemska och utlandsfödda befolkningen dessutom varit betydligt större här än i många andra europeiska länder. Glappet beror delvis på hög sysselsättning bland inhemska svenskar, men tyder också på att migranter möts av hinder när de försöker etablera sig på den svenska arbetsmarknaden.

Kontakter på plats kan hjälpa nyanlända hitta jobb, bostad och känna sig trygga eftersom kontakterna kan bidra med information om jobbmöjligheter och även dela med sig av sina erfarenheter. Dock har feministiska forskare påtalat att kontakter kan ha olika konsekvenser för män och kvinnor, vilket tidigare forskning från USA också har visat på.

Även i Europa kan nyttan av kontakter skilja sig mellan män och kvinnor. En brittisk intervjustudie visade att kvinnliga migranter som flyttade med sina familjer hade större ansvar för att ta hand om släktingar än manliga migranter. Ändå har vi fortsatt relativt lite kunskap om könsskillnader vad gäller nyttan av kontakter för invandrares möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden i Europa. Det är därför viktigt att skapa en bild av hur invandrare hittar jobb för att utforma sätt att främja etablering på arbetsmarknaden. Tidigare forskning har visat att vägen till arbete kan se olika ut för män och kvinnor, och även detta visar på att det är viktigt att anta ett genusperspektiv.

I min avhandling ville jag därför undersöka könsskillnader i betydelsen av kontakter för arbetsmarknadsinträdet bland flykting- och anhöriginvandrare i Sverige. Få undersökningar om integration har möjlighet att analysera information om migranters kontakter när de anländer i Sverige. Ofta används registerdata, vilka inte innehåller information om kontakter.

Studien bygger på data från en enkät som följde med den svenska levnadsnivåundersökningen, LNU (en återkommande surveyundersökning med ett riksrepresentativt urval ur Sveriges vuxna befolkning).

I enkäten fick migranterna svara på om de hade familj, vänner eller saknade kontakter i Sverige. De fick själva definiera vem eller vilka de ansåg tillhöra familjen. Familj kan alltså vara alltifrån syskon och föräldrar till kusiner eller ingift släkt. Totalt inkom svar från 3 451 migranter under åren 2010–2012. Urvalet var representativt för den utrikesfödda befolkningen i Sverige år 2010. Deltagarna kom från EU-länder, övriga Östeuropa, Balkan, Nord- och Sydamerika samt länder i Asien och Afrika. Svarsfrekvensen var 50 procent och samtliga i studien var 16–60 år när de anlände till Sverige. Invandrare som kom hit på 1980- och 1990-talen utgör huvuddelen av urvalet, vilket gör att jag kan bedöma arbetsmarknadsresultaten bland tidiga migrantgrupper som möttes av en problematisk arbetsmarknadssituation.

Resultaten visar att kontakter på plats spelar roll för tiden till första jobbet. Kvinnliga flyktingar och anhöriginvandrare som redan före flytten hade familj i Sverige hade i genomsnitt två år längre till första jobbet jämfört med dem utan familj här.

Däremot hade män nytta av kontakter, särskilt vänner. Män som hade vänner på plats fick jobb två år snabbare än de utan kontakter i Sverige. För kvinnor ser vi inte den skillnaden, vänner spelar ingen roll för tiden till första arbetet. Studien har tagit hänsyn till en rad andra faktorer som kan påverka tiden det tar att få ett första jobb: ålder, vid vilken tidpunkt personerna migrerade, ursprungsland, om de kom som flyktingar eller anhöriginvandrare, utbildningsnivå före flytten, om de utbildat sig i Sverige samt om de har barn eller inte.

Könsskillnaderna när det gäller nyttan av kontakter är alltså betydande. Detta kan bero på att kvinnor oftare än män får ansvar för att ta hand om de familjemedlemmar som redan är i Sverige. Tidigare forskning har också visat att det är troligare att kvinnor flyttar, och dessutom flyttar längre sträckor, för att återförenas med sin familj här i Sverige, även om det får negativa effekter på deras karriär. Forskning har också visat att de möjligheter som kvinnorna har i Sverige kan undermineras av mer traditionella könsroller som kan finnas i familjer. Även det kan bidra till att göra steget till ett första jobb längre.

Det finns olika teorier om huruvida kontakter på plats i landet är bra eller dåligt för integrationen på arbetsmarknaden. Kontakter kan bidra med resurser som hjälper invandrare att känna sig trygga och att hitta jobb. Dock beror detta på vilka resurser kontakterna har. Vänner har ofta ett kontaktnät som skiljer sig från det egna och kan erbjuda nya möjligheter. De kan därför vara särskilt hjälpsamma för att hitta ett jobb. Familjemedlemmar har ofta ett överlappande kontaktnät, men kan vara avgörande för trygghet och stöd.

Kontakter på plats kan å andra sidan leda till färre kontakter med den svenska befolkningen. Etniska enklaver kan begränsa möjligheter utanför gruppen. Traditionella värderingar och könsroller kan begränsa kvinnliga migranters möjligheter att arbeta utanför hemmet. I Tyskland har man sett att kontakter har en positiv effekt på migranters arbetsstatus och årsinkomst, men att umgänge med tyskar har en starkare positiv inverkan på högre yrkesstatus. En studie från Sverige visar dock att kopplingar till egenföretagare från samma ursprungsland minskar migranters sannolikhet för arbetslöshet under de första åren i Sverige. Ändå har de som blev anställda hos egenföretagare som de kände sedan tidigare på längre sikt lägre inkomster än andra invandrare. Kort sagt, etniska enklaver kan ge kortsiktiga vinster samtidigt som de leder till sämre utveckling över tid.

Min forskning visar att sambandet mellan kontakter och integration är komplext och starkt bundet till kön. Detta bör politiker ta hänsyn till när de letar efter det bästa sättet för migranter att komma i arbete. Till exempel, vilka resurser är det som vänner har som hjälper nyanlända män hitta jobb? Vad kan politiker göra för att utjämna nackdelen som kvinnliga invandrare med familj i Sverige har? Många åtgärder införs varje år för att stödja integrationen på arbetsmarknaden, men det finns ett behov av mer utvärdering och dialog mellan forskare och politiker för att avgöra vilka åtgärder som är effektiva.

Rosa Weber, doktor i sociologi, Stockholms universitet