Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

lördag15.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Perspektiv

Inget säger att inte kommunismen kan göra comeback

Vad vet 25-åringar egentligen om Berlinmuren? Minnet av det tudelade Europa har förbleknat. Att kommunismen bidrog till massmord på miljoner oliktänkande och oskyldiga människor är, till skillnad mot nazismen där samhället satsar resurser på att minnet av Förintelsen ska hållas levande, ingen kunskap som förs vidare till nya generationer. Det skriver Aftonbladetjournalisten och författaren Wolfgang Hansson i veckans Perspektiv.

Publicerad: 9 oktober 2014, 03:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Före murens fall var alla tvungna att förhålla sig till det kommunistiska systemet, skriver Wolfgang Hansson. Illustration: Robert Hilmersson


När jag sent på kvällen den 9 november 1989 promenerade den korta sträckan från mitt hotell på Friedrichstrasse i Östberlin ner till Checkpoint Charlie visste jag inte att jag de närmaste timmarna skulle få uppleva en världshistorisk händelse.

Inte ens när vakterna gav efter för de frihetstörstande östtyskarnas krav och öppnade gränsbommen insåg jag den fulla vidden av att Berlinmuren så plötsligt rämnade.

Händelsen innebar inte självklart att hela det kommunistiska systemet skulle falla. Tvärtom var många övertygade om att DDR skulle fortsätta att vara en kommunistisk stat om än en reformerad sådan.

Men när regimerna i Tjeckoslovakien och Rumänien senare samma höst föll ihop som korthus stod det klart att det vi bevittnade var en folklig revolt mot årtionden av förtryck och umbäranden. Glappet mellan den retorik som kommunistledarna serverade sina befolkningar och människors upplevda verklighet hade blivit för stort.

Sovjetunionens reforminriktade ledare Michail Gorbatjov förstod det inte då. Men hans beslut att i motsats till flera av sina företrädare avstå från att skicka sovjetiska stridsvagnar för att slå ner revolterna innebar slutet för honom som ledare och för den enda stormakt som vid denna tid kunde utmana USA.

I årtionden hade de två länderna tävlat med varandra på alla plan i försöken att nå världsherravälde. Vem var bäst? Vilket system skulle vinna?

Före 1989 fanns det inget givet svar på den frågan. Världen var grovt uppdelad i två läger. Antingen stödde man USA och det kapitalistiska systemet eller kommunismen med sin planekonomi som hade Sovjetunionen och dess satellitstater som sin främsta företrädare.

Med murens fall och upplösningen av Sovjetunionen 1991 vann USA och kapitalismen en fullständig seger. Hela samhällsbygget i öst visade sig vara ruttet och korrupt. Bäst före-datum hade gått ut för länge sedan.

I motsats till de flesta kommunistiska revolutioner så var det här en övervägande fredlig samhällsomvandling.

På drygt två år gick kommunismen från att vara en mäktig världsideologi till i det närmaste utraderad. Ledarna i Kina lyckades rädda sig kvar vid makten genom att överta stora delar av det kapitalistiska systemet men behålla enpartistaten.

Vi har ett fattigt Kuba där regimen överlevt tack vare ett evigt amerikanskt embargo, ett Vietnam som går en väg liknande Kinas och ett stalinistiskt museum i form av Nordkorea.

Annars är det inte mycket som återstår.

Efter kommunismens kollaps förändrades det globala samhällsklimatet totalt. Världen såg ut att gå mot en evig period av harmoni garanterad av USA som den goda världspolisen.

Men så kom terrorattackerna den 11 september 2001 och omvärlden blev bryskt medveten om att Sovjetunionens död lett till ett maktvakum som andra var ivriga att fylla.

Konflikter som tryckts ner under ytan genom den episka kampen mellan USA och Sovjet bubblade upp överallt.

Framväxten av militant islamism som USA:s och västvärldens nya fiende har de senaste tio åren kraftigt försvagat supermakten. Bortsett från den religiösa dimensionen finns det paralleller mellan kommunism och islamism. Som tron att det går att stöpa om människan till en kollektiv varelse som inte ska ifrågasätta auktoriteter. Det är ingen slump att Islamiska staten i Irak/Syrien jämförts med de röda khmerernas kommuniströrelse i Kambodja på 70-talet.

Parallellt med trenden mot ett svagare USA har Ryssland med Vladimir Putin som ledare långsamt rest sig ur 90-talets kaos med den uttalade ambitionen att återuppbygga landets stormaktsstatus.

Kommunistregimernas fall gav inte bara upphov till ett tomrum på makt. När den ideologi som hundratals miljoner människor bekänt sig till försvann nästan över en natt dök det så småningom upp en längtan efter något nytt.

Kapitalism var inte lätt att anpassa sig till för människor som i årtionden levt med att det var staten som ordnade allt. Staten garanterade ett jobb och en inkomst.

I det postkommunistiska Europa och Ryssland där en stor del av industrin kastades på sophögen kände sig många som förlorare. I länder som Rumänien, östra Tyskland och Ryssland längtar många än i dag tillbaka till det gamla.

Kommunistpartiet i Ryssland får regelbundet över 15 procent i allmänna val. DDR:s kommunistparti har överlevt i skepnad av Die Linke som stadigt ligger på 10 procent och långt mycket högre i de östra delarna.

Även i Sverige har vänstern överlevt och hållit ställningarna, kanske för att man droppat kommunism från sitt namn.

Efter finanskrisen 2008 och eurokrisen 2010 finns det en ökad känsla i breda samhällslager i Europa att dagens ekonomisk-politiska system inte är så robust och överlägset som det framstod efter Berlinmurens fall. Det finns en efterfrågan på alternativ.

Vi ser det i hypen kring den franske ekonomen Thomas Pikettys bok Kapitalet i 21:a århundradet där han varnar för att kapitalismen har en inbyggd funktion som ökar klyftorna och att vi är på väg mot en värld lika ojämlik som den före första världskriget.

Vi ser det i framväxten av miljörörelsen, i extremvänsterns autonoma grupper och i de olika högerextrema och högerpopulistiska rörelser som vunnit mark. De senare inte minst i det forna Östeuropa. Vi ser det också i en ökad längtan efter starka ledare som pekar med hela handen.

Ryssland är numera på pappret en demokrati med regelbundna val. Men ryssarna bidrar i praktiken till att undergräva denna demokrati genom att gång efter gång rösta fram en auktoritär ledare som Vladimir Putin. I dag kan man onekligen fråga sig vad som skiljer Putin från den gamla tidens Sovjetledare eller äldre tiders tsarer.

Vi ser en liknande utveckling i Turkiet med premiärminister Tayyip Erdogan som i mycket kopierar Putins sätt att leda.

Men längtan efter frälsaren som ska lösa allt finns även i väst. Barack Obama bars fram till valsegern i USA 2008 på en våg av hopp om att han var en modern messias.

Före murens fall var alla tvungna att förhålla sig till det kommunistiska systemet.

Fråga en svensk ungdom i 25-årsåldern i dag om Berlinmuren och chansen är stor att svaret blir en förvirrad blick. Minnet av järnridån och det delade Europa bleknar snabbt.

Även många som minns muren har väldigt vaga föreställningar om vad kommunismen är eller var. Att ledande uttolkare av denna ideologi bidrog till massmord på miljoner och åter miljoner oliktänkande och helt oskyldiga människor är ingen kunskap som på samma sätt som nazismens brott förs vidare till generation efter generation.

Samhället satsar resurser på att minnet av Förintelsen ska hållas levande men kommunismens brott faller i glömska. Kommunismen som politisk ideologi är visserligen död i dag men inget säger att den inte kan göra comeback när minnet av massmord, förtryck och en total oförmåga att skapa välstånd förbleknat ytterligare.

Läxan är att vi sällan lär oss av historiens misstag.

25 år efter Berlinmurens fall finns det fortfarande ett vakum att fylla.

Wolfgang Hansson Utrikesjournalist på Aftonbladet med mångårig erfarenhet av Östeuropa efter Berlinmurens fall. Han har nyligen gett ut boken Den döende kommunismen (Historiska Media 2014).

Wolfgang Hansson

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev